SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFSMÄLLA a3v~smäl2a, v. -er, -de, -t, -d (se för öfr. SMÄLLA, v.). vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr d. afsmælde]
I. intr.: med smäll l. knall afbrinna l. gå af. Heinrich (1814).
a) om skott. Han hörde skottet afsmälla. G. Thomée enl. Kindblad (1867).
b) om skjutvapen. Pistoler afsmällde. C. F. Dahlgren S. arb. 5: 144 (1833). Dalin (1850).
c) om explosiva ämnen o. d. Våra öron döfvades af .. raketernas afsmällande. Kindblad (1867).
II. tr.: med smäll l. knall aflossa l. afskjuta l. affyra. Dähnert (1784). — obj. är
a) skott. Lindfors (1815). Dalin (1850). Ett skott afsmäldes. Möller i Kongo 1: 72 (1887).
b) skjutvapen. Lindfors (1815). Almqvist (1842).
c) explosiva ämnen o. d. Afsmälla knallhattar.
Anm. I alla bet. hellre (utom i part.) SMÄLLA AF.
Spoiler title
Spoiler content