SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFSMÄLTA a3v~smäl2ta, v. -er, -smälte, -smält, -smält (se för öfr. SMÄLTA, v.). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[jfr d. afsmelte, nnt. afsmelten, t. abschmelzen]
Abgeschmoltzen Bley, afsmältat bly. Lind (1749). — jfr SMÄLTA AF.
I. intr.: gm smältning afskiljas l. afrinna l. (helt l. delvis) försvinna (från ngt); gm smältning (småningom l. efter hand) förminskas; smälta bort.
1) i eg. bet. Rudbeck Atl. 2: 490 (1689; om snö o. is). På det att ympe-Waxet intet så snart må afsmälta. Rålamb 14: 36 (1690). Broocman Hush. 2: 165 (1736). Skulle spetsen (på åskledaren) vara afsmält. Fock Fys. 669 (1855, 1861); jfr II 1. Till följd af der rådande högre lufttemperatur, afsmälta .. (glaciererna), alltefter som de nedtränga, i sin nedre del. E. Erdmann i NF 5: 1240 (1882).
2) (numera knappast br.) i oeg. bet.: (småningom) aftaga i antal; hopsmälta, sammansmälta. Den Svenske Armeen .. hade .. begynt afsmälta. Celsius E. XIV:s hist. 186 (1774). Fischerström 1: 384 (1779).
II. tr.
1) gm smältning afskilja l. aflägsna.
a) gm smältning afskilja l. afsöndra (en del från det hela). Om smält guld omröres med en järnten, blifver en del af järnet däruti uplöst och afsmält. Rinman 1: 706 (1788). Man .. afsmälter (med kolfven) litet lod från en större bit. Almroth M. tekn. 439 (1839).
b) gm smältning aflägsna (ngt från ett ställe l. från ytan af ngt); smälta bort. Dagsmidjan hade redan afsmält snön från de mera högt belägna platserna. F. Bremer enl. Kindblad (1867).
c) (föga br.) AFSMÄLTAS i intr. bet. Afsmältas: liquescere; defluere. Lindfors (1815).
2) gm smältning komma (ngt) att gå af l. i tu. Rinman 1: 581 (1788). Sedan afsmältes det smala röret så nära till kulans yttre ända som möjligt. Berzelius Kemi 1: 44 (1817); jfr 1 a.
Spoiler title
Spoiler content