AFSOMNA a3v~som2na (a`fsomna Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE. —
1) (föga br.) insomna, somna bort. The äro icke dödhe, vthan the äro affsompnade. L. Petri 2 Post. 314 a (1555); jfr 2. Afsomna .. somno opprimi. Schenberg (1739). Dalin (1850). — i bild, närmande sig 2. Sådan du i tiden afsomnar, sådan vaknar du i evigheten. Franzén Pred. 4: 288 (1844).
2) bildl.: Somna bort i döden; aflida, dö. jfr AFSOFVA I 2.
a) (bl. i religiös l. i allm. högre stil o. med en viss eufemistisk prägel) om människor; i sht med afs. på lugn o. stilla död. The .. som j Christo affsomnadhe äro. 1 Kor. 15: 18 (NT 1526). Döö eller affsompne j Jesu Christi troo. O. Petri Handb. G 2 a (1529). Tu skalt affsompna medh tina fädher. 5 Mos. 31: 16 (Bib. 1541). När .. (Stefanus) hadhe thet sagdt, affsompnade han. Apg. 7: 60 (Därs.; NT 1526: somnadhe han). (G. II A. är) i Herranom Christeligen såssom En Heroisk Herre och Krigzman afsompnadt. RARP 1: 188 (1632). Nordberg 2: 324 (1740). Jag .. hoppas snart få här i frid afsomna. Franzén Skald. 3: 281 (1829). Efter mer än ett halft århundrades sammanlefnad afsomnade .. (Augustus) i .. (Livias) famn. Rydberg Rom. d. 18 (1882). jfr: The affsompnade Siälar. Petreius Beskr. 6: 18 (1615). — (†) Konung Carl hwilken .. vthan mandz Arffwinge dödeligen affsomnade. Svart Är. 47 (1560).
c) (numera företrädesvis mer l. mindre skämt.) oeg., med saksubj.: dö bort, (småningom) upphöra, afstanna. Vitterhets Academien är .. afsomnad. Kellgren i 2 Saml. 7: 90 (1783). (Scheutz) fortfor att trycka Johanssons tidning intill dess totala afsomnande. Wieselgren Vår samt. 98 (1873). Företaget (dvs. arbetet på Göta kanal) tycktes vara afsomnadt, tills det af .. (biskop) Rhyzelius .. åter väcktes till lif. Sundblad i VLS 143 (1888). — (†) Då .. afsomnade (dvs. kommo ur bruk, bortglömdes) .. Konungarnas (gamla) Ähretytlar. Rudbeck Atl. 3: 378 (1698).
