publicerad: 1898
AFSONA a3v~sω2na, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[efter d. afsone; jfr t. absühnen]
(nytt ord, föga br.) vederbörligen försona l. godtgöra (en förseelse). Det var icke ett brott; icke .. en förbrytelse att afsona. Benedictsson Fru M. 314 (1887).
Spoiler title
Spoiler content