AFSPEL a3v~spe2l, n.; best. -et; pl. =.
(mindre br.) i kortspel: bortspel, afstick (se d. o. 2). I spelet mjölnarmats fordras för afspel lika många kort, som deltagarna äro till antalet. Europæus (1852). Kumota .. göra afspel, sticka. Lönnrot Fin.-sv. lex. (1874). — jfr AFSPELA I 3.
