AFSPELA a3v~spe2la, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr AFSPEL.
Etymologi
[jfr d. afspille, holl. afspelen, t. abspielen]
I. med afs. på spel med kort, tärning o. d.
1) (mindre br.) gm spel afhända (ngn ngt); frånspela. Han afspelade honom all hans egendom. Lind (1749, under abspielen). Dalin (1850). Björkman (1889).
2) (mindre br.) gm vinst i spel kvitta af l. betala af (en skuld). Dalin (1850). Björkman (1889).
3) i kortspel; eg.: spela bort; skaffa ur spelet. — särsk.
a) (mindre br.) om bet o. d. Finnes (i vira) ej mer än en bet och denna ej blir afspelad, utan någon i stället tillsätter en ny bet, så blir denna då 26. Hagdahl Fråga mig 295 (1883).
II. (mindre br.) med afs. på föredrag å musikaliskt instrument: gm spel (fullständigt) utföra; (vederbörligen l. högtidligt) föredraga (ett musikstycke). Processionen .. Sker ganska långsamt .. under afspelande af en sorgelig marche. C. I. Hallman 118 (1777). Afspela en symfoni. Kindblad (1867). — om instrumentalkonsert: spela till slut; låta gå af stapeln. (Lady Hallés) första konsert är redan afspelad. Figaro 1895, nr 13, s. 1. jfr III.
III. (mindre br.) med afs. på dramatisk framställning o. d.: dramatiskt l. på skådebanan utföra (ngt); företrädesvis i pass. I gamla tider plägade man dela corridan (dvs. tjurfäktningen) i två föreställningar, af hvilka den ena afspelades tidigt på förmiddagen, den andra senare på eftermiddagen. Kræmer Span. 20 (1860). När (i ”Mycket väsen för ingenting”) alla fly ut ur kyrkan .., afspelas .. munhuggningsscenen mellan Benedikt och Beatrice. Josephson Teat.-reg. 97 (1892). — i bild. Ett hemskt blodsdrama har afspelats i Louisville. SDS 1895, nr 308, s. 3.
Anm. I bet. I 1, 2 hellre (utom i part.) SPELA AF.
