AFSPETSA a3v~spet2sa (a`fspetsa Weste), v. -ade (se för öfr. SPETSA). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[jfr d. afspidse, t. abspitzen]
I. göra spetsig (särsk. gm aflägsnande af delar); gifva (mera) spetsig form åt (ngt); tillspetsa. Abspitzen .. afspitsa. Möller (1782).
1) i eg. bet. Gängborren .. afspetsas .. vid filningen. Almroth M. tekn. 364 (1839). Trästycket hvaraf stiften göras, är på ena sidan uppklufvet samt på den andra snedt afspetsadt. Tekn. tidn. 1871, s. 142. — p. pf. (mer l. mindre) adjektiviskt. Husen .. (äro vända) med den i zigzag afspetsade gafveln utåt gatan. Nicander Minnen 1: 65 (1831). En koniskt afspetsad ståldobb. NF 3: 1315 (1880).
2) bildl.: tillspetsa (ngt); skärpa l. koncentrera (ngt). — särsk.
a) (mindre br.) afsluta (ngt) liksom gm en spets, drifva (ngt) till dess spets; gifva (ngt) dess yttersta följd l. tillämpning (i ngt). I stället för det gamla kollegiala arbetssättet .. sattes (gm kansliordningen af 1714) en mekanisk arbetsfördelning, som afspetsades i en formlös enskild föredragning inför Konungen. H. Hjärne i Sv. tidskr. 1875, s. 705.
b) (mindre br.) skarpt begränsa, i korta hufvuddrag sammanfatta (ngt). Långt ifrån att afspetsa och hopklämma dessa motsatser, dröjer han gerna vid dem med en viss omständlighet .. (och) utför dem genom upprepningar och omsägningar. Forssell Stud. 1: 29 (1875).
II. (föga br.) beröfva (ngt) spetsen, taga bort l. aflägsna det yttersta af (ngt). Längre rötter förkortas med en skarp knif .., äfven de mindre och finare .. kunna något afspetsas. Fischerström 2: 125 (1780). Att höra fyra fruntimmer dricka på bit, är mycket roligt ..(;) knocks, har den fjerde afspetsat sitt socker. Almqvist Tre fruar 2: 128 (1842).
