AFSPETSNING a3v~spet2sniŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af föreg. — särsk. motsv. AFSPETSA I 1; (mindre br.) mer l. mindre konkret: spets, udd. Almqvist (1842). De gröfre ändarne (af blomsterkäppen) .. täljas så att de få en afspetsning att nedstickas i jorden. Handtv. 84 (1874).
