SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSPRÄTTA a3v~sprät2a, v. -er, -sprätte, -sprätt, -sprätt, l. -ade (se för öfr. SPRÄTTA, v.2). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[jfr d. afsprætte]
gm sömmars upprifvande borttaga l. frånskilja (ngt); sprätta bort l. från. Afsprätta något sömadt, abtrennen. Lind (1738). Denna hufvudbonad bar .. spår af det .. afsprättade krusfloret. Palmblad Nov. 3: 12 (1841). Drottningen lät afsprätta alla de på hennes .. drägt varande juvelerna. Fryxell Ber. 9: 181 (1841). N. journ. f. dam. 1860, s. 39. — sprätta upp o. aftaga. En förfrusen bör .. inbäras i ett oeldadt eller svalt rum, der kläderna afsprättas. Tj.-regl. 1858, 1: 188. — jfr SPRÄTTA AF.
Spoiler title
Spoiler content