SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSTIGA a3v~sti2ga (a`fstiga Weste), v. -er, -steg, -stego, -stigit, -stigen (se för öfr. STIGA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749, under absteigung)), -NING; jfr AFSTEG.
Etymologi
[fsv. afstigha; jfr d. afstige, holl. afstijgen, t. absteigen]
1) stiga ned (af l. från ngt), i sht om ridande l. åkande; stundom utan tydligt framträdande af begreppet ned. Afstiga från hästryggen l. kuskbocken. Petreius Beskr. 3: 15 (1615). Jag kunde afstiga och gå til fot, om mig felade courage at åka. Humbla 74 (1740). Afstigen af hästen. Trolle-Wachtmeister 1: 261 (c. 1860). De resande afstego ur vagnen för att frukostera. F. Bremer enl. Kindblad (1867). jfr: Afsättningar .. kallas i Vandrings Schachter små Bijn (dvs. afsatser) vid hvarje Stegas slut, hvaruppå de vandrande kunna afstiga och hvila. Rinman 1: 14 (1788). — särsk.
a) (†) med obj. (Dessa) Ryttare moste sina Hästar afstijga. N. Av. 20 Nov. Rel. 1657.
b) stiga ned från o. lämna bantåg o. d.; med hufvudvikt på begreppet: lämna l. för tillfället upphöra att begagna. Den (näml. från ångbåten) afstigne passageraren. Lundquist Profil. 1: 42 (1878, 1884). 2:dra armén (som transporterats på järnväg) .. afsteg vid Mainz och fortsatte vägen till fots. C. O. Nordensvan i NF 5: 273 (1881). Högst få menniskor afstiga (näml. från tåget) på vägen dit ut. SD (L) 1895, nr 138, s. 4.
c) [jfr t. im gasthof absteigen] (föga br.) med bibegreppet: taga in (på ngt ställe l. hos ngn person). Humbla 81 (1740). Afstiga .. hos någon: devertere. Lindfors (1815). Kindblad (1867).
2) (†) bildl.: gå utföre; sjunka, aftaga, deklinera. Mången dyrbar Man hafwer satt Lijfwet til .. och lijkwäl hafwer then Romerske machten icke affstijghit. Schroderus Liv. 346 (1626).
3) eg.: stiga l. gå bort; aflägsna sig l. skiljas (från ngt).
a) (†) afträda, afgå.
α) taga afträde. Der medh befalltes vederparten afstijga. RP 2: 262 (1630).
β) med obj.: afgå från, afträda l. nedlägga (ett ämbete l. en värdighet). Med mindre han der jempte sitt Embethe .. skulle afstijga. RARP V. 2: 91 (1655). — abs.: taga afsked. Att Buskagrius må få (professor) Hofvenij hemman när han affstiger. Rudbeck Bref 1: 2 (1661).
b) (föga br.) vika af l. göra afsteg (från en väg). Dalin (1850). — (†) bildl.: afvika. SP 1780, s. 89. Alla friheter och drag, som afstiga från Stylens Natur .., böra .. undvikas. Beckman Skrifk. 1 (1794).
Anm. I bet. 1 (utom i part.) hellre STIGA AF.
Ssg (till 1 a): AFSTIGNINGS-PLATS310~2. hållplats vid järnväg, spårväg osv. Tekn. tidskr. 1889, s. 207.
Spoiler title
Spoiler content