AFSTÄMMA a3v~stäm2a, v.1 -er, -stämde, -stämt, -stämd. vbalsbst. -ANDE, -STÄMNING.
Etymologi
[jfr d. afstemme, t. abstemmen]
(föga br.) tekn. med stämjärn o. d. afhugga l. minska l. forma. (Franska snickare bruka den s. k. afsatssågen med anslag) för att på fyrkantiga trästycken afstämma alla sidorna till en tapp. Eneberg Karmarsch 1: 106 (1858). — jfr STÄMMA AF.
