SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSTÄLLA a3v~stäl2a, v. -er, -de, -t, -d. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[fsv. afställa; jfr mnt. o. holl. afstellen, t. abstellen]
— jfr STÄLLA AF.
I. [jfr ä. t. ein laster, einen missbrauch abstellen]
1) eg.: bortskaffa, borttaga, aflägsna; jfr AFSTILLA I 1.
a) (†) ställa om, att (ngt) blir om intet, undanröja, göra slut på, hejda, hämma. Loffuade wij hans Nådhe .. at affställa sådant Rychte. Tegel G. I:s hist. 1: 172 (i handl. af 1527). Tu (Jupiter), .. affställ .. (romarnas) neesligha flycht (wollestu die schnöde flucht abstellen). Schroderus Liv. 12 (1626). At stilla och förmedelst säkre och gode fredz-conditioner bijläggia, och affställa thetta .. krijgh. A. Oxenstierna i Swar på thet danske manif. 5 Aug. 1644, Bil. C c (1633). At sådant Monopolium och dee uptågh som förbe(mäl)te Bookbindare bruke .. måtte blif(v)a hemmat och afstält. Ant. saml. 271 (1691); jfr b. — jfr AFLÄGGA 11 a, AFSÄTTA 4 a.
b) (†) afskaffa, upphäfva, aflysa. Att .. (fogden) saadana olagligha thwngar (dvs. pålagor) aldelis schal affstella. G. I:s reg. 3: 47 (1526). Anten liturgien vore till at gille och vedertage eller afstelle och nederleggie. RA 3: 2 (1592). Thet myckne onda Myntedt .. måtte effter then dagh affstelt bliffua. Tegel G. I:s hist. 2: 88 (1622). — jfr AFLÄGGA 11 b, AFSÄTTA 4 b.
2) (†) afstyra (ngt, som befaras l. väntas), afvända, afvärja, förebygga, förhindra. HSH 15: 32 (1526). The achtede slå Hans K. M. ihiäl, hwar (dvs. om) Borgerne thet icke affstält. Tegel G. I:s hist. 1: 8 (1622). Dhen fahra .. som .. kundhe opspringa .. ähr förebögd, stillat och afställt wordhen. RARP V. 2: 317 (1655). jfr: Afsteller, inhibeo, averto, averrunco. Swedberg Ordab. (c. 1730). — med prep. Gudh .. Affställer myckin olycka ifrå osz. Rothovius 4 Pred. V 8 b (1645); jfr a. — särsk.
a) afhålla, hålla på afstånd. Medh then bönen .. kunne wij så många dieflar medh theras anfechtingar och förgifftiga pilar affstella och öffuerwinna. P. Erici 2: 78 a (1582).
b) inställa. Att han .. afställer .. (krigsfolkets) reese. Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 116 (1618).
3) (†) lägga bort, upphöra med; stundom närmande sig 1. At han .. aldelis affsteller .. ath twingha the bönder tiil ath giöre honum affradt. G. I:s reg. 3: 629 (1526). Att .. otijdigh barmhertigheet (måtte blifva) afstält. RARP 4: 587 (1651). — jfr AFLÄGGA 3, AFSTILLA I 2, AFSÄTTA 5.
II. [jfr t. das gebläse, das walzwerk abstellen] (föga br.) tekn. låta (ngt) upphöra att fungera l. verka, afstänga, hämma, afkoppla. Pumpens afställande eller afkoppling. W. Hoffstedt i Tekn. tidskr. 1875, s. 159. Den under ”utslaget” afställda blästern .. pådrages (åter). Dellwik i NF 7: 1130 (1883). G. Uhr i Tekn. tidskr. 1895, A. A. s. 151.
III. [jfr t. abstellen] (föga br.) ställa afsides l. åsido l. undan. Nordforss (1805). Dalin (1850).
I bet. II (utom i part.) hellre STÄLLA AF.
Spoiler title
Spoiler content