AFTAGANDE a3v~ta2gande (a`ftagande Weste), n.; best. -et; pl. -en (AB 1831, nr 108, s. 4).
vbalsbst. af föreg. — särsk.
II. motsv. AFTAGA III: småningom inträdande minskning, tillbakagående, regress, dekadans l. förfall; i sht användt ss. motsats till TILLVÄXANDE, TILLVÄXT o. d. Alle Rijker och Land hafwa sitt tilwäxande och afftagande. Schroderus Uss. B 4 a (1626). Menniskan (har) sin blomstringstid .. och så följer aftagandet och den bräckliga ålderdomen. Melin Pred. 3: 67 (1852). Hvarje ändligt väsende .. har början, tillväxt, culmination, aftagande och slut. Boström Statsl. 51 (1859). — särsk.
b) [jfr holl. aan't afnemen zijn, t. im abnehmen sein] i uttr. vara (stadd) i aftagande. Bruket att snusa är stadt i aftagande. Hans krafter, hans popularitet är(o) starkt i aftagande. Se seroient trouvés dans la decadence; Det är: Hade redan varit i aftagande. Rudenschöld Crit. 11 (1755). Månen är i aftagande. Sahlstedt (1773); jfr a. Den båge af ekliptikan, som solen under ett dygn beskrifver, (är) under de sex första månaderna af året .. i beständigt aftagande. Lindhagen 287 (1860). Den fordom betydande textilindustrien (i Syrien) är i starkt aftagande. NF 15: 1180 (1891). jfr: Månen rann upp öfver skogstopparne, ehuru i aftagande. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 218 (1831). — (†) Begynner och fast synes, både i kyrkian och gatorna, att staden ähr i ett fast afftagande. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 50 (1623).
c) [jfr t. in(s) abnehmen kommen l. geraten] (numera föga br.) i uttr.: komma i aftagande, bringa i aftagande osv. Siam 49 (1675). Komma i aftagande. Lind (1749). Nehrman Jur. cr. 114 (1756). Flygsanden (vid Falsterbo) bragte handeln och rörelsen i aftagande. NF 4: 1000 (1881).
