AFTRUMMA a3v~trum2a, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -TRUMNING
1) gm att slå på trumma aflysa; i fråga om ett i äldre tid förekommande bruk. Dalin (1850). Aftrumma en marknad. SAOB (1870).
2) i biskötsel: gm att trumma l. knacka med fingrarna l. med en käpp på en stjälpt ”befolkad” kupa drifva (bina) ur denna och in i en öfver dess mynning satt kupa. O. E. L. Dahm i LAT 1866, s. 305. (Fischerström) kände konsten att aftrumma bin. Dens. Biet 20 (1878). Aftrumning sker endast ur klockformiga kupor. Därs. 102. Stålhammar Bisk. 91 (1885).
