publicerad: 2009
TUBBA tub3a2, v. -ade (BtFinlH 3: 296 (1554: betubbadt, sup.) osv.) ((†) pr. sg. -er Skråordn. 174 (1594), VDAkt. 1683, nr 252). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind 1: 72 (1749)), -ERI (†, 3SthmTb. 13: 69 (1622), Högberg Baggböl. 1: 184 (1911)), -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (†, GävleDomb. 95 (1634)).
Ordformer
(dubb- 1633–1657. tobb- 1549–1644. tub- 1554–1608. tubb- (-w-) 1527 osv.)
Etymologi
[fsv. tubba, ä. sv. äv. tobba, av mlt. tobben, reta, locka, rycka, besläktat med nl. tobben, dets.; av ovisst ursprung]
1) med förespegling(ar) l. lockelse(r) o. d. förmå l. övertala (ngn) (att göra ngt), locka (se LOCKA, v.2 1) l. förleda (se d. o. II 2); särsk. i uttr. tubba ngn till ngt l. (till) att göra ngt, locka osv. ngn till ngt l. till att göra ngt, låta tubba sig, låta locka l. övertala sig; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild omgång av övertalande o. d.; äv. bildl. G1R 4: 359 (1527). (Han påstod, att) Burgman haar tubbat honom at skrifwa under en handskrifft. ConsAcAboP 2: 247 (1660). Engång jag tubbad blef af dårlig längtan, / Att söka äfventyr och se mig om. PoetK 1821, 1: 159. Nylander .. sökte fåfängt tubba mig till en bal hos Nordbergs. Topelius Dagb. 4: 288 (1840). Du skall ofta bli utsatt för tubbningar och lockelser (till sprit), bered Dig på det. AnderssonBrevväxl. 1: 166 (1852). I likhet med Skrams hjältinna är Selma endast sexton år gammal då hon av sin omgivning låter locka och tubba sig att ingå giftermål med en mycket äldre man. 3SAH LX. 2: 203 (1949). De äldre tubbades till att sälja bort häst och kor. Expressen 9 ⁄ 10 1985, s. 4. — jfr SAMMAN-TUBBA o. O-TUBBAD. — särsk.
a) i fråga om att (i hemlighet) locka l. vinna över ngn (på sin sida) (o. därmed orsaka svek l. att överenskommelse o. d. bryts); förr särsk.: övertala (tjänstefolk) att lämna sin husbonde (o. träda i annans tjänst); särsk. i uttr. tubba ngn ifrån ngn, locka ngn ifrån ngn; jfr SUBORNERA 1. EnköpTb. 72 (1554). Ingen Hammarsmed eller Ägande af Hammaren må tubba then andras laga stadga-hion, Mästerswen eller Legodräng. Bergv. 1: 89 (1637). At willja tubba undersåtarena til upror emot sin Konung. Nordberg C12 1: 214 (1740). Ni har .. tubbat doktorns fästmö ifrån honom. Carlén Klein 213 (1838). Mamsell Sara var mera bekymrad än mången annan matmoder, ty hon brukade så sällan byta tjenarinnor, förstod sig icke på att ligga i granngårdarne och tubba andras folk. Knorring Torp. 2: 81 (1843). De vänder sig till mina vänner, de lockar och tubbar och hotar dem för att dra ut dem ur kretsen. Johnson GrKrilon 459 (1941).
b) i fråga om att förmå ngn att vittna falskt l. begå mened, särsk. med avs. på vittne. När the innan lychta dörar blefue förmante, at bekenna huem dem ther til tubbat haf(uer), wille denne Karin inthet mere bekänna, eij heller Margreta. 3SthmTb. 11: 15 (1619). Vågar du inför sjelfva domstolen tubba din dotter att förneka sanningen? Rydberg Frib. 239 (1857). Kvinna tubbar två arbetare att svära falskt. DN(A) 13 ⁄ 3 1928, s. 6. Frågan om presidenten sökt tubba någon annan att ljuga under ed är det viktigaste i rättsprocessen. DN 22 ⁄ 9 1998, s. 13.
c) (†) förföra (ngn), förleda (till otrohet l. otukt); jfr BETUBBA. Tubbar gammal piga yngling till lägersmål, på thet hon må blifwa gifft, tå twinge honom ingen till echtenskap. KOF II. 2: 139 (c. 1655). At locka och tubba Adelige Döttrar och Jungfrur til hemlig Copulation och bebindelse. Schmedeman Just. 427 (1665). Hon kom som mödom, men redan efter några veckor i tjänsten blev hon tubbad och lockad till kroppslig umgängelse med sin husbonde. Moberg Utvandr. 466 (1949).
2) [bet. trol. gm association till dels RUBBA 4, dels TUMMA, v.2 2] i uttr. tubba på ngt, rucka l. ge avkall på ngt (ss. kvalitet l. säkerhet o. d.). Utgående från antagandet att Belgien icke självt tubbat på sin neutralitet. Steffen Krig 4: 261 (1917). Vi har .. fått en effektivitet utan att tubba på kvalitén eller ökat risktagandet. SDS 26 ⁄ 5 1992, s. C9. Det är våra barn det handlar om. Då får man inte tubba på trafiksäkerheten. SDS 23 ⁄ 12 1995, s. A1.
Särsk. förb. (†): TUBBA AV l. UTAV. (†) till 1: förmå l. förleda (ngn) att lämna ifrån sig (ngt). Organistens dotter .. sade at hustrw Brita Erick Bentssons hade tubbat p(e)ng(a)rne aff sigh. BtSödKultH 12: 18 (1592). Sedan hafuer han tubbat hanss klädher vtaff honom, och honom Jgen gifuit slemma och gambla klädher igenn. ÅngermDombRenov. 1629, fol. 7. Mörk Ad. 1: 332 (1743). jfr avtubba. —
TUBBA BORT. (†) till 1 a: locka bort (ngn). (Hon) hafver hans hustru skält .. för det att hon skulle hafwa tubbat hennes piga bort. BtÅboH I. 8: 27 (1636). En bekant socialistisk agitator (tilläts) att, som frasen lyder, ”komma till tals” med de arbetsvilliga, d. v. s. att hetsa upp dessa, med den påföljd, att ett tjugutal tubbades bort från arbetet. VL 1908, nr 108, s. 3. —
TUBBA IFRÅN.
1) (†) till 1; i uttr. tubba ngt ifrån ngn, förmå l. förleda ngn att lämna ifrån sig ngt. Att han hade eij tubbat nogra böker ifrån hans son. ConsEcclAboP 166 (1658). Tiufwerij .. skier på mångahanda sätt: .. (bl. a. att man) Lockar och tubbar något ifrån Enom. SWEBILIUS Cat. 2: 19 (1689).
2) (†) till 1 a; i uttr. tubba ifrån ngn ngn, locka bort ngn från ngn. Wij skole fruchta och elska Gudh, så at wij icke draghe, locke eller tubbe ifrå wår nästa, hans hustru eller tienista folck etc. Cat. 1562, s. A 8 b. Han har tubbat ifrån mig det bästa tjensthjon jag hade. Weste (1807). —
TUBBA MED SIG. (†) till 1 a, c: locka (ngn) med sig. (Rustmästaren) haffuer .. giffuit siich hedhan och till Reffuell; haffuer och teslikes tubbadt 3 andre Kong:e M:ttz tienere medt siich. BtFinlH 3: 446 (1559). Nyrén Charakt. 80 (c. 1765). —
TUBBA TILL SIG. (†) till 1 a: locka till sig (ngn). Widekindi KrijgH 697 (1671). De beklagade sig att Ryssarne .. tubbat till sig ett antal af Sveriges utländska krigsfolk. Hallenberg Hist. 3: 437 (1793). —
Ssg (till 1): TUBBNINGS-FÖRSÖK. (numera mindre br.) försök till tubbning. Isynnerhet visade sig .. (generalen) särdeles nitisk i dessa tubbningsförsök. Mankell Fältsl. 326 (1858). SAOL (1950).
Avledn. (till 1): TUBBARE, m. ⁄ ⁄ ig. (numera mindre br.) frestare, förledare. Them .. bolarom, drenggiaskendarom, tubbarom, lögnarom. 1Tim. 1: 10 (NT 1526). Olof .. kallede sin hossbonde till spitzfundig, falskwitnare .. och till dubbare; dubbat hans pijga och hans egen son, och fördt honom på en willan stigh. BtÅboH I. 6: 35 (1633). SAOL (1998).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content