AFTUGGA a3v~tug2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. —
1) gm tuggning afskilja; tugga i tu. Rätt som en Bäfwer plä' den tiockast Root aftugga. Achrelius Vitt. 440 (1690). Nafvelsträngen aftuggas af moderdjuret. Thorell 1: 320 (1860).
2) (mindre br.) skämt.: vederbörligen tugga. Värden .. biter af hälften af en nöt och räcker den andra halfvan till sin närmaste svarta man, som med nit och ifver utför aftuggningen af densamma. E. v. Krusenstjerna i Kongo 1: 249 (1887).
SAOB
