publicerad: 1898
AFVIKELSE a3v~vi2kelse (a`fvikelse Weste), r. l. f. (m. Weste (1807); Almqvist (1842)); best. -en; pl. -er.
vbalsbst. af föreg.
1)
a) motsv. AFVIKA I 1 a i bild. Afvikelser från allmänna stråkvägen. Atterbom Siare 4: 163 (1847). — jfr AFVIKNING I 1 a.
b) motsv. AFVIKA I 1 b. En kastad kropps afvikelse från vertikalplanet. Dahlander i NF (1875). — särsk. motsv. AFVIKA I 1 b slutet. Ymer 14: 72 (1894). jfr: (Kompassens) lokalafvikelse, beroende på inverkan af eruptiva bergarter. Därs.
c) motsv. AFVIKA I 1 c β. Såsom mått på afvikelsen (mellan en från en viss punkt mot en annan linje dragen linje o. perpendikeln mot den förra linjen) antaga vi linien FG. Mellberg Bergroth 21 (1885).
2)
b) (†) motsv. AFVIKA I 2 d γ. Nu moste icke hoppet allenast pröfwas igenom timelige sakers bortmistande, vthan enkannerligen genom nådennes affwijkelse vti höga anfechtningar. Muræus 2: 407 (1648).
3)
a) motsv. AFVIKA I 3 a α. En (ringa, obetydlig, stor) afvikelse från regel, mönster, plikt, bruk osv. Nohrborg 563 (c. 1765). All denna dygd .. kostar .. ingen dödlig den ringaste afvikelse ifrån sin vanliga lefnadsart. Leopold 3: 430 (1797, 1816). Han tillät sig aldrig någon afvikelse från den grammatikaliska riktigheten och det stadgade språkbruket. Stenhammar 302 (1798). Lögn är lögn, är en afvikelse från sanning och rätt. Franzén Pred. 1: 276 (1841). Malmström Hist. 4: 302 (1874). jfr: Afvikelse ifrån Gud. Rönigk Fres. 129 (1753). Handb. 1811, s. 104. — mera konkret: felsteg. Lehnberg Pred. 1: 116 (c. 1800). Våra afvikelser och öfverträdelser. Franzén Pred. 1: 102 (1841). — jfr AFVIKNING I 3 a.
b) motsv. AFVIKA I 3 a β. (Melanchthons) afvikelser från sina förra åsigter. Agardh Bl. skr. 1: 179 (1857). Krigshändelserna föranledde en afvikelse från konungens krigsplan. Svedelius i SAH 51: 205 (1875).
c) motsv. AFVIKA I 3 b: exkurs, digression. Förlåten mig denna afvikelsen, Mine Herrar; jag fruktar at jag för mycket förlustar mig af Insecterne. C. De Geer Præs. i VetA 1744, s. 16. En afvikelse från ämnet torde här vara tillåtlig. Hedin Rev. qv. 287 (1880). — jfr AFVIKNING I 3 b.
4)
a) motsv. AFVIKA I 4 a: skiljaktighet, olikhet, undantag, abnormitet, anomali. Lindfors (1815). Vill man .. framställa ej blott det allmänna utan ock omnämna alla de särskilda .. undantagen och enskilda afvikelser. Palmblad Fornk. 1: Föret. X (1844). I skelettet (hos ekorrsläktet) visa sig .. flera afvikelser från det typiska hos Glires. Nilsson Fauna 1: 397 (1847). (Växelns) former hafva förenklats och nationella afvikelser utjämnats. NF 17: 793 (1893). — mera konkret. Man stannar i villrådighet, om de (dvs. dessa djurformer) .. äro .. afvikelser från hufvudformen, s. k. varieteter, eller verkligen sjelfständiga arter. Aug. Quennerstedt i Teol. tidskr. 1869, s. 140. — jfr AFVIKNING I 4.
b) motsv. AFVIKA I 4 b. Cornelius Lärob. 88 (1860, 1878). Hvarje afvikelse från henne (dvs. den skarpt formulerade dogmatiken borde) bestraffas såsom .. kätteri. Rydberg Vap. 283 (1891).
II. (föga br.) motsv. AFVIKA II 1. jfr: Man kan (vid svarfning l. hyfling) .. ernå i vissa fall en fördelaktigare spånafvikelse, i det spånen vikes åt sidan. J. O. Andersson i Tekn. tidskr. 1883, s. 15. — konkret: gm vikning åstadkommet märke, veck. Almqvist (1842). — jfr AFVIKNING II 1.
Spoiler title
Spoiler content