[af VILD, adj. i bet. partisk för; jfr VILD, sbst., (partisk) välvilja, VÄLD, sbst.; med afs. på bet. af AF-jfr AFGUNST]
(enst., †) ovänlig l. fientlig sinnesstämning; ovilja. En del (af domarna) hyste afvildhet och uppenbar strid med en del af Rådsherrarne. Schönberg Bref 3: 138(cit. fr. 1681; möjl. felaktigt; för afvighet?).
