publicerad: 1898
AFVÄGA a3v~vä2ga (a`fväga Weste), v. -er, -de, -t, -d (se för öfr. VÄGA). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.).
Etymologi
[efter t. abwägen; jfr d. afveje, holl. afwegen]
1) gm vägning (noggrant) utröna l. pröfva tyngden l. vikten l. halten af (ngt); (vederbörligen) väga.
a) (numera mindre br.) i eg. bet. Stiernhielm Arch. O 2 a (1644). Sedan vi afvägit desse tvenne Kroppar i Luften. Triewald Förel. 2: 82 (1729, 1736). Sandeln och chinan böra, in(n)an de afvägas, sigtas genom en linnelapp. Hartman 24 (1828). Cavallin (1875). — Anm. Stundom är det ovisst, om ordet hör hit l. till 4.
b) (föga br.) med afs. på stafvelser: (vederbörligen) mäta. Redan sjelfva ordet Metrik säger oss, att här är fråga om tidmått, om stafvelsernas afvägande. V. F. Palmblad i Sv. lit.-tidn. 1816, s. 374.
c) [jfr lat. deliberare, som trol. sammanhänger med libra, våg] med afs. på förhållanden, omständigheter, synpunkter, egenskaper, handlingar osv.: (i sinnet) liksom väga, öfverväga; pröfva l. pröfvande jämföra; skärskåda, taga i betraktande, bedöma.
α) utan prep.-uttr. Afväga skälen för och mot. Afväga, huruvida rikare Länders prakt kunde passa sig med våra inkomster. Tessin Bref 1: 293 (1753). Med eget både omdöme och hjerta .. noggrant afväga äfven det ringaste, som rörde äfven den ringastes rätt. Wallin Rel. 2: 114 (1820). A(fväga) följderna af hvarje handlingssätt. Cavallin (1875). Afväga olika statsformers företräden och brister. H. Hjärne i Sv. tidskr. 1894, s. 257. — (mindre br. uttr.) (Gud) mäter och afväger alla edra steg. Lagerström Bunyan 3: 160 (1744). Häfdeforskaren skall noggrannt afväga hans (dvs. G. III:s) handlingar. Livijn 2: 44 (1817).
β) med prep.-uttr., i sht i förb. afväga ngt mot ngt, pröfvande jämföra ngt med ngt. Leopold 5: 326 (1804?). Sedan man noga afvägt skälen emot hvarandra. Kolmodin Tac. 1: 49 (1833). Afväga och beräkna bägge språkens tillgångar emot hvarandra. Tegnér 3: 366 (1835; vid öfversättning). Ljunggren SVH 1: 588 (1873).
Anm. till c. Stundom är det ovisst, om ordet hör hit l. till 3 c.
2) [jfr d. afveje, t. abwägen; jfr äfv. fr. niveler, eng. level, af lat. libella, vattenpass, eg.: liten våg] (i förh. till en viss höjd, t. ex. hafsytans, gm särskild metod) bestämma höjden l. djupet af (en punkt på l. under jordytan osv.) l. bestämma sluttningen af (en linje l. yta) l. beräkna (ett föremåls höjd); nivellera. Wårt Ida Fiäll .. hafwer jag .. låtit afwäga alt in till Österhafwet .. att finna dhes rätta högd. Rudbeck Atl. 1: 799 (1679). Nivellerande eller orternes afvägande efter horizontal-linien. Höpken 1: 225 (1745). Vattnfallen (böra) afvägas, samt deröfver ricktige profiler uprättas. Landtm. förordn. 32 (1747). Rinman 1: 16, 686 (1788). Afväga .. sjöars höjd. Agardh Stat. I. 2: 149 (1853). Afväga .. en yta. Fredholm i NF 1: 237 (1875). En höjd af 206,3 m., hvilket är den högsta afvägda punkten i Skåne. Sidenbladh Därs. 6: 562 (1882).
3) om handlingen att (eg. gm vägning) gifva en viss, afsedd, lämplig beskaffenhet åt ngt: (på förhand) tillväga l. tillmäta l. afpassa l. lämpa l. beräkna l. fördela.
a) eg., i fråga om tyngd l. tyngdfördelning.
α) i fråga om tyngden af ett föremål i förh. till ett annat l. till en viss norm. Har man ei järn-Lod til Vichter, så kan man bruka dertil afvägne Stenar. Salander 191 (1727); jfr 1 a. — i bild. På en och samma våg han afvägt allas öden. Silfverstolpe Skald. 88 (1801, 1814). Konungarne .. (tycktes icke hafva) ansett sig böra afväga de mått och steg, de togo .., på behörighetens vågskål. Gyllengranat 1: 46 (1840). Den renaste svenska .., till hvarje stafvelse riktigt afvägd på metrikens guldvikt. Lysander Skr. 163 (1866); jfr 1 b.
β) i fråga om tyngden af ett föremåls särsk. delar i förh. till hvarandra. (Den uppgillrade) käppen (bör vara) så afvägd att han .. (efter en rubbning strax) återtar .. sin vågräta ställning. Swederus Jagt 199 (1832). En areometer är en ihålig kropp af glas eller metall, så afvägd, att han simmar med stabilitet i vatten. Fock Fys. 192 (1853, 1861). Tramporna (till orgelbälgarna) äro .. så afvägda, att en vanlig karl kan utan svårighet sätta dem i rörelse. Brunius Metr. 419 (1854). i bild: Så har naturens hand afvägt rättvisan. Leopold 5: 351 (1800); jfr c. — särsk. urmak.: (pröfva o.) åstadkomma likformighet i fråga om vikt hos (oron l. ett hjul). Bergqvist o. Hellberg Cylinderur 73, 74 (1881).
b) i fråga om utsträckning i rummet: afpassa l. bestämma läget l. riktningen l. konturen l. storleken af (ngt).
α) [se under 2] byggn. (medelst vågskifva, vattenpass l. lodsnöre) bestämma riktningen af (en vägg osv.). Stolparne afvägas med lod, ty af deras noga rigtning beror hörns och väggars lodräthet. A. Adlersparre i LBÄ 19—20: 123 (1799). Med lodet afväga hörn och väggar. Dens. Därs. 127. Äfven stora byggnader kunna med ganska enkla redskap väl utstickas och afvägas. Brunius Metr. 82 (1854).
β) (medelst rätstockar, s. k. afvägningsblock o. d.) bestämma konturen l. formen af (tilltuktad sten, som skall grofhuggas). Stål 1: 227 (1834). jfr AFVÄGNING 3.
γ) urmak. med afs. på snäckan l. fjädern i ett ur. Om (uret) .. varit i en .. Arbetares händer, som .. ej brydt sig om eller och ej förståt, at anspänna Fjädern accurat til den högd hon varit afvägd emot Snäckan. Printz Ur 89 (1769). Schulthess (1885). jfr AFVÄGNINGS-STÅNG 2.
δ) (föga br.) i annan anv. Et par Cylindriska Glas, så afvägde, at det ena jämt inrymde 6 qvintin, och det andra 6 Lod vatten. J. Leche i VetAH 24: 17 (1763).
c) i fråga om inre beskaffenhet, intensitet, innebörd, värde, anordning, fördelning, utsträckning i tiden osv.; företrädesvis med afs. på sådant, som (mer l. mindre bildl.) kan sägas vara tungt l. viktigt, utöfva tryck, bringas i jämvikt osv. Tessin Bref 2: 90 (1754). Han har haft .. tid at afväga hvart ord. Melanderhjelm i 1 VittAH 5: 72 (1788). Är det (dvs. gossens pensum) rätt afvägdt, sysselsätter det honom .. dagen igenom. Tegnér 3: 335 (1830). Deras lotter äro så jemnt afvägda. Hagberg Shaksp. 11: 3 (1851). Huru försigtigt de (dvs. fjällhästarna) afväga alla sina rörelser. Oscar II Skr. 240 (1861, 1888). Om .. något afvägande af massorna är .. hos (målaren) D('Uncker) knappast fråga. Upmark i NF 3: 1569 (1880). Väl afvägda .. färger. Qvinl. hemsl. 28 (1880). Såväl dimensionerna å ventilen som ångtryck och motstånd (måste) noga afvägas. Tekn. tidskr. 1890, s. 68. Det skenbart väl afvägda förhållandet emellan regering och undersåtar. H. Hjärne i Sv. tidskr. 1894, s. 281. (Sången) sjöngs med väl afvägda tempo. GHT 1895, nr 138, s. 3. Det .. fint afvägda samspelet. Därs. nr 279 B, s. 1. Noga afvägda uttryck. PT 1896, nr 273, s. 2. — med prep.-uttr.: Ett .. emellan flera adeliga embets-myndigheter skiftadt och afvägdt mångvälde. Geijer II. 3: 319 (1834); jfr 5. Om .. regeringens förslag till statens utgifter .. vore väl afvägda efter tillgångarna. H. Hamilton (1867) hos De Geer Minnen 2: 52. En .. harmoni, afvägande allt efter sina ändamål. Aug. Quennerstedt i Teol. tidskr. 9: 150 (1869). Afväga .. färger mot hvarandra. C. Wästberg i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1891, s. 30. — Anm. Se anm. under 1 c.
4) (för ngt visst ändamål) medelst vägning afskilja (en viss myckenhet af en vara, af ett ämne osv.); väga upp, väga ut. Alt rekna och affwägha. Syr. 42: 7 (Bib. 1541; med afs. på hushållsförnödenheter). (Därefter) afvogs 1/8 Lod hel fint Silfver, och blandades med 3/4 Lod af förenämde Salt. G. Brandt i VetAH 2: 63 (1741). Varor, hvilka skola vägas .. och ännu ej äro åt den emottagande afvägde. Boëthius Nat. 77 (1799). Afväga en mark kött af en bakfjerding. SAOB (1870). Tekn. tidskr. 1872, s. 148. Han fick sin medicin afvägd. Gleerup i Kongo 2: 337 (1888). — Anm. Se anm. under 1 a.
5) gm vägning af- l. uppdela (ngt i vissa delar). Afväga något i två lika delar. SAOB (1870). Den resandes effekter .. måste vara afvägda i bördor ej öfverskridande 65 ℔ i vigt. Möller i Kongo 1: 39 (1887).
Anm. I bet. 4 o. 5 hellre (utom i part.) VÄGA AF.
Spoiler title
Spoiler content