SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFVÄGNING a3v~vä2gniŋ (a`fvägning Weste), r. l. f. (m. Sahlstedt); best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af AFVÄGA. — särsk.
1) motsv. AFVÄGA 2. — konkretare:
a) (gm vägning beräknade) höjdförhållanden; höjd, nivå. Visse lineer (böra) på Åkren utstakas för delningen, enligt markens läge och thes afvägning. Landtm. förordn. 197 (1757). Om strata i de särskildte bergshögderne hafva samma afvägning, kan ej utan mätning .. sägas. Hermelin i VetAH 28: 22 (1767). T. Dahlblom i Jernk. ann. 1891, s. 76.
b) (numera föga br.) i uttr. allmän afvägning, utgångspunkt för afvägning. Rinman 1: 16 (1788).
Jfr BAROMETER-, DETALJ-, GENERAL-, KONTROLL-, LINJE-, OM-, PRECISIONS-, PROFIL-, STRÄCK-, YT-AFVÄGNING m. fl.
2) motsv. AFVÄGA 3 a β. — konkretare: tyngdförhållandet mellan de särskilda delarna (af ngt); tyngdfördelning. Formen och afvägningen (för densimetern) äro desamma som för volymetern. Fock Fys. 194 (1853, 1859). Tekn. tidskr. 1875, s. 233. Tapparnas läge bestämmes med hänsyn till den för .. (artilleri-)pjesen bestämda afvägningen. Holmberg Art. 3: 81 (1883).
3) motsv. AFVÄGA 3 b β. Dalin Fr. o. sv. lex. 2: 593 (1843, under ciselure). Stenens afvägning. J. A. Grönvall i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1889, s. 112.
Ssgr: (1) AFVÄGNINGS-BALANS310~02. ett slags afvägningsinstrument. Fredholm i NF 1: 236 (1875). —
(3) -BLOCK~2. J. A. Grönvall i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1889, s. 112. —
(jfr AFVÄGA 3 a β slutet) -CIRKEL~20. Schulthess (1885). —
(1) -DIOPTER~020. Schartau Top. 114 (1875). —
-FEL~2. särsk. motsv. 1: P. G. Rosén i Ymer 16: 75 (1896). —
-INSTRUMENT~102. särsk.
1) till 1: nivelleringsinstrument. C. F. Nordenberg i VetAH 3: 64 (1742). Fredholm i NF 1: 236 (1875).
2) (jfr AFVÄGA 3 b α) Stål 1: 148 (1834). —
(1) -LINJE~20. rad af afvägningspunkter. P. G. Rosén i Ymer 16: 70 (1896). —
(jfr AFVÄGA 3 a β slutet) -MASKIN~02. jfr BALANS-, ORO-AFVÄGNINGSMASKIN. —
(1) -NÄT~2. nät l. system af afvägningspunkter. P. G. Rosén i Ymer 16: 71 (1896). —
(1) -PLAN~2. horisontalt plan, hvarifrån man utgår vid afvägning. Rinman 1: 686 (1788). —
(1) -PUNKT~2. Rinman 1: 16 (1788). De ställen .., hvilkas höjd (osv.) .. man .. söker bestämma, kallas Distans- eller afvägnings-punkter. Alreik 485 (1843). Fredholm i NF 1: 237 (1875). —
(1) -SPEGEL~20. Schartau Top. 113 (1875). F. Svenonius i Turistför. årsskr. 1896, s. 305. —
-STÅNG~2.
1) till 1. Alreik 503 (1843). Rothstein 492 (1857, 1875).
2) (jfr AFVÄGA 3 b γ) Almroth M. tekn. 662 (1839). Schulthess (1885). —
(1) -STÄLLE~20. (mindre br.) = -PUNKT. Schulthess (1885). —
(1) -TAL~2. tal, som angifver en punkts höjd l. djup i förh. till afvägningsplanet. Rinman 1: 686 (1788). —
(1) -TUB~2. D. Ekström i VetAH 11: 34 (1750). Fredholm i NF 1: 236 (1875).
Spoiler title
Spoiler content