SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFÖSA a3v~ø2sa, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. aføse]
(mindre br.) gm ösning aflägsna; ösa l. hälla bort (en del af innehållet i ett kärl). Lind (1749, under abschöpfen). Warg 646 (1755). När osten släpper kanterna, aföses ungefär hälften af vasslan. Nylander 130 (1822). Dalin (1850). Lundell (1893). — jfr ÖSA AF.
Spoiler title
Spoiler content