publicerad: 1898
AGG ag4, sbst.1, n. ((†) m. (l. f.?) O. Petri Kr. 208, 226 (c. 1540), Rudbeckius Kon. reg. 388 (1618)); best. -et; pl. (mindre br.) = (Ps. 47: 3 (1819) m. fl.).
Etymologi
[jfr nor. agg, n., oro, förtret, ovilja, benägenhet för fiendskap, nyisl. agg, n., kif, sv. dial. agga, finl. dial. aggu, eg. oblik kasus af agga, agg; jfr äfv. sv. dial. agg, aggig, adj., retsam, grälig, vresig, bornholmska dial. agg, skarp, bitande, häftig; se Aasen, Rietz, Schagerström i Landsm. X. 1: 5, Vendell Ordb. öfv. Pedersörem. 4 o. Ordl. öfv. Finnbymålet 17, Möller Hall. (1858), Bornh. ordb. (1873). — Ordets etymologi kan ej med säkerhet angifvas. Då sbst. agg icke är anträffadt utom det svensk-(isl.-)norska språkområdet (adj. agg förekommer dock, ss. nämndt, äfv. på Bornholm) samt dessutom icke uppvisadt från ngt af fornspråken, kunna betänkligheter råda mot den från viss synpunkt tilltalande utvägen att, utgående från bet. styng o. d. ss. den ursprungliga, antaga ordet vara en gammal bildning ur den under AG omnämnda indoeur. roten ak, vara hvass l. spetsig (se Tamm Etym. ordb.), l. mot att, utgående från grundbet. själskval o. d., härleda ordet ur indoeur. roten agh (jfr gr. ἄχος, se under AGA, sbst.1; jfr äfv. ÅNGER, ÄNGSLAN, sannol. af en nasalerad biform till samma rot), hvilken senare sammanställning äfven möter formella svårigheter. Om slutligen bet. afvoghet, groll o. d. är den äldsta, föreligger den möjligheten, att ordet är att sammanställa med det under AGG, sbst.2, (se d. o.) behandlade adj. agg, afvig]
Anm. Då ordets grundbet. ej säkert kan angifvas, ha för ordningen mellan de olika momenten i denna artikel (liksom vid AGGA, v.) tidsföljden o. bruklighetsgraden varit bestämmande.
1) (hemligt o. inrotadt) hat l. ovilja l. illvilja l. bitterhet, afvoghet, hätskhet; starkt groll; stundom med bibegrepp af ngt stickande l. ständigt plågande (jfr 2). Bära, fatta agg till ngn. Agget och hatet emellan rikesens rådh och honom. O. Petri Kr. 130 (c. 1540). Därs. 2. Och hade han altijd en ond agg till Lybeck. Därs. 208. Han .. fick itt agg till them. L. Petri Kr. 84 (1559). Agg af allom, ær oondt i margom fallom. Bureus Suml. 77 (c. 1600; anf. ss. ordspråk). Stiernhielm Herc. 402 (1668). Säjen mig .. om I hafven något agg til mig. Dalin Arg. 1: 194 (1733, 1754). Så har agg och afund i alla tider gladt sig öfver andras ofärd. Schönberg Bref 3: 192 (1778). Jag hör från alla håll, hur aggets ormar hväsa. Kellgren 3: 96 (1781). Man .. (har) aldrig hos honom förmärkt .. aggets bitterhet. Rosenstein 1: 70 (1787). För mycken misstro föder agg. Lenngren 1 (1798). Full af agg, (fr.) rancunier. Weste (1807). Aldrig hysa de vedervilja, agg eller hat till någon af sina medmenniskor. Wallin 1 Pred. 2: 157 (c. 1830). Gifve Gud .., att intet hemligt agg trädde tillsammans inom dessa murar. Tegnér 4: 99 (1830). De gamle .. sågo sig sjelfva utan agg i sinnet öfverglänsta (af de unga). Weibull i LU Hist. 1: 315 (1868). Tillfredsställandet af enskildt agg. Rydberg Rom. d. 152 (1882). — jfr AFUNDS-, PARTI-, SLÄKT-AGG.
2) (numera mindre br.) stickande smärta i själen, i sht i samvetet; själskval, själsoro, inre förebråelse, samvetsstyng. Hafwa .. en agg i Samwetet. Rudbeckius Kon. reg. 388 (1618). Vthi .. Cupidos Lustgårdar, wancka Bij-styng, för Honigsötma; Anck (dvs. ånger l. klagan), för Löye; och Agg för hugna. Stiernhielm Lycks. Intr. 3 (1650). Frätande agg. Dalin Arg. 1: 41 (1733, 1754). (Den vise) föraktar .. hvarje steg till en större fördel, som skulle qvarlemna ett agg i hans hjerta. Lehnberg Pred. 3: 28 (c. 1800). (Jag har) Min oskulds lugna paradis / I bittra agg förvandlat. Ps. 47: 3 (1819). Den som hafver något på hjertat känner det gnagande agget. Wetterbergh Altart. 504 (1848). Agg .. orons, smärtans, samvetets styng. Cavallin (1875). — jfr SAMVETS-AGG.
3) (numera föga br.) stickande kroppslig smärta. Sand i Skoo gör Känslen Agg. S. Columbus Vitt. 83 (1676). Jag känner et agg i högra sidan. Sahlstedt (1773). Et agg i bröstet; ein Stich in der Brust. Möller (1790). Känna a(gg) i foten. Dalin (1850). Björkman (1889). jfr Almqvist (1842), Kindblad (1867). — Anm. I ngra från lex. hämtade språkprof (A(gg) i foten. Épine au pied. Nordforss (1805). Agg .. Aiguillon, épine. Weste (1807). Agg .. i eg. bem. aculeus; spiculum; stimulus; spina. Lindfors (1815)) synes ordet ha bet. af tagg; jfr Almqvist (1842). Om denna bet. verkligen existerat i riksspr., är mycket tvifvelaktigt.
Ssgr (till 1, 2): AGG-FRI3~2. Ett aggfritt hjerta. Lidner 1: 346 (1783). Med aggfritt sinne. Wallin Rel. 1: 398 (1825). Aggfritt samvete. Hoppe (1892). —
-FULL~2. Wallin 2 Pred. 2: 61 (1822). Vårt aggfulla medvetande. Dens. 1 Pred. 2: 238 (c. 1830). Lundell (1893). —
-LÖS~2. = AGGFRI. Det likgilltiga, agglösa, oskadliga, som .. muntrar sammanlefnaden. Wallin 1 Pred. 2: 120 (c. 1830). Lundell (1893). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content