AGGA ag3a2, r. l. f.; best. -an; l. AGGE ag3e2, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr sv. dial. agga, f. (Norrl., Finl., Gotl. i ngt olika betydelser, se Rietz); sannol. eg. best. f. l. m. sg. af sv. dial. agg, adj., afvig; jfr finl. dial. ugga, f., dödsjö, enl. Vendell Ordb. öfv. Pedersörem. 4, not 3; jfr med afs. på bildning o. bet. äfv. AFVE, r. l. m., AFVIGA, r. l. f.; se för öfr. under AGG, sbst.2]
(i sht på Gotl.) hafsvåg, som slår tillbaka från land, baksjö. Fast aggan (bak-sjön) stundom är så stark, att en karl ej kan stå på en half alns vatten. Säve Hafv. sag. 64 (1880). Agge .. Baksjö. Konow (1887). Ångaren lyckades .. komma in (i Visby hamn), men just vid pirhufvudet togs aktern af sjön och aggan och smäldes ganska försvarligt i stenkajen. NDA 1893, nr 226, s. 4. jfr: Agga, alluvies. Schroderus Lex. 3 (1637).
