AGGREGAT ag1rega4t, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[af t. aggregat, fr. agrégat, af lat. aggregatum, n. af p. pf. till aggregare; jfr AGGREGERA]
hopning l. massa af mekaniskt förenade kroppar l. af ämnen utan egentligt sammanhang; oorganisk massa. Conv.-lex. (1821). Ett aggregat af kunskaper. Lindblom Log. 218 (1836). Aggregater af .. ganglieceller finnas i hjernans och förlängda märgens nervcentra. Thorell 1: 153 (1860). Folket, vare sig att detta betraktas såsom ett aggregat af individer eller såsom en organisk enhet af ständer och klasser. Bolin 2: 307 (1871). Schéele Själsl. 66 (1894). — särsk. miner.: samling af med hvarandra hopvuxna kristaller. Mineralier .., som bestå af oregelbundna aggregater. Berzelius Kemi 2: 457 (1812). NF (1875).
