SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AKTERLIG ak3terli2g l. -ig2, äfv. 401, adj., -are; -T, adv.
Etymologi
[afl. af AKTER, adv. l. sbst.1; jfr holl. achterlijk]
sjöt. tillhörande aktern af ett fartyg, åt aktern till belägen l. befintlig; om vind: akter ifrån kommande; förlig; ss. adv.: åt aktern till, akter ut, bakom. Vinden är rätt akterlig. Wachtmeister .. märkte at 2:ne Danska Skepp voro mycket ackterligare än den öfriga lineen. Tornquist 2: 67 (1788). Vinden kom .. något akterligare än tvärs in på fartyget. Gosselman S. o. N. Am. 1: 120 (1833). Nocktaljorne, då de användas såsom borgbrassar, huggas sällan nog långt akterligt. Platen Örl. 2: 197 (1837). Akterligaste delen af skeppssidan .. har namnet låring. Witt 38 (1857). Right aft .. rätt akterlig. Ramsten 73 (1866). SFS 1874, nr 41, s. 10. (De s. k. klipperskeppens) något akterligt stagade resning. Uppf. b. 7: 386 (1875); jfr AKTERSTAGAD. Akterlig brottsjö. Wenström o. Lindgren (1889, under pooping). Folk stretande i motvind eller lätt framskyndande för akterlig bris. SD (L) 1896, nr 468, s. 8. — jfr FÖRLIG.
Spoiler title