SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALABASTRIT al1abastri4t l. alab1-, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af fr. alabastrite, lat. alabastrites, gr. ἀλαβαστ(ρ)ίτης]
(numera knappast br.) miner. ett slags alabaster. Wallerius Min. 51 (1747). En fintrådig hvit Alabastrit finnes .. i Skåne. Fischerström 1: 37 (1779). Strålgips .., alabastrit, .. består i brottet af parallelle .. fibrer. Rinman 2: 858 (1789). Dalin (1850). Björkman (1889).
Spoiler title