SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ALANT a3lan2t, sällan alan4t (Adlerbeth (1814; i vers), Wenström (1891)), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d., mnt., holl., fht., mht., t. alant samt fsv. o. ä. d. aland; sannol. ytterst af mlat. enula, af lat. inula; med afs. på ljudutvecklingen jfr de likbetydande fr. aunée (af ä. *alnata), it. ella (af ä. *elna) samt spanska o. portug. ala o. eng. elecampane (ä. elena campana, enula campana, äfv. alacampane); omkastningen af n o. l kan bero på inflytande från det i samma mening använda helenium; t i den germ. formen är ett senare tillägg (jfr mnl. alaen Vercoullie; jfr äfv. ÅLANDSROT samt ELINSROT]
växten Inula Helenium Lin.; ålandsrot; af Inula Helenium beredd krydda. Möller (1745, under aunée). Bitter alant. Adlerbeth Hor. sat. 48 (1814). Alnarps prisförteckn. 1892, s. 63. jfr Fries Ordb. (c. 1870).
Ssgr: A: ALANT-ROT30~2. (mindre br.) = ALANT. Risingh Landb. 64 (1671). Enule .. alant-rot. Möller (1745). Vanlig alant- eller ålandsrot. Löwegren hos Lindgren Trädg. 6: 126 (1876). jfr ALANTS-, ALUNA-ROT. —
-STÄRKELSE~200. inulin, ett slags i alant, cikoria, rötter af maskros osv. förek. kolhydrat. Cleve i NF 7: 759 (1883). —
-VIN~2. [jfr d. alantvin, t. alantwein] vin med tillsats af alant. En kanna Renst Alant Wijn. Sthms stadsordinant. 1: 217 (1673).
B: ALANTS-ROT. (alans-) [fsv. alandsrot] (†) = ALANT-ROT. Oecon. 58 (1730). Alant .. Alansrot. Deleen (1836). jfr ELINS-, ÅLANDS-ROT.
Spoiler title
Spoiler content