SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALBRÄKT al4bräkt?, r. l. m.?||ig.; best. -en; pl. -ar?.
Ordformer
(albrichtter (pl.) Hist. handl. XII. 1: 28 (1573); albrecht Schroderus Lex. 59 (1637), Juslenius (1745))
Etymologi
[jfr finl. dial. al(a)bläkt, -bliks(t), -vrick m. fl., hvilka sannol. äro att betrakta som folketymologiska ombildningar, se H. Vendell i Skr. utg. af sv. lit.-sällsk. i Finl. 6: 174, Dens. Ordl. öfv. Finnbymålet 69, Dens. Nyl. etym. 14, Freudenthal o. Vendell Est.-sv. dial. 19; af obekant härledning; ett försök till förklaring af ordet har framställts af Vendell å först anf. st.; se för öfr. ALLA, sbst.1]
(föga br., numera kanske bl. i Kalmar län) = ALBROK. Hist. handl. XII. 1: 28 (1573). Holmgren Skand. fogl. 783 (1871). NF (1875). jfr: Albrecht, larus littoralis, Vfervogel. Schroderus Lex. 59 (1637).
Spoiler title
Spoiler content