[jfr d., holl. o. t. algebra, fr. algèbre, af it. algebra, arab. al-gebr, al-djebr, återförening, hopslutning, komplettering]
— jfr ELEMENTAR-ALGEBRA m. fl.
1) mat. räkning medelst bokstäfver (jämte siffror) ss. uttr. för talstorheter; bokstafsräkning. Cossica, som gemeent (dvs. vanligen) kallas Algebra. Biörk Arithm. A 8 a(1643). Rydelius Förn. 2(1718, 1737). Elementar-lärobok i algebra. E. G. Björling (1861; boktitel). NF(1875). — oeg., om ngt svårfattligt l. obegripligt. Detta var Algebra för hans hjärna. Weste Werther 74(1783, 1796) [jfr fr. c'est de l'algèbre pour lui]. Unge Prom. 1: 13(1831).
2) lärobok i algebra. Denna (äldsta i Sverige författade, 1638 af Gestrinius utarbetade) algebra är renskrifven af en annan än förf. Dahlin Mat. vet. hist. 105 (1875). Hultman i NF 2: 622(1877).
