SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALFVARGRIM al3var~grim2 l. -va1r~, m.||ig. l. r.; best. -grimmen; pl. -grimmar.
Ordformer
(-grimor (pl.) Ahlquist Öl. 1: 431, 432 (1822))
Etymologi
[jfr sv. dial. grima, f., fläck l. smutsstreck i ansiktet, grimig, grimlig, smutsig, brokig (se Rietz 212), GRIM, sbst., GRIMMAD (and). Fågeln har fått sitt namn på grund af de hvita, svarta o. gulbruna fläckar, med hvilka hufvud, hals, rygg, vingar o. stjärt äro beströdda. Jfr sv. dial. gategrim, sädesärla (Skåne)]
(bl. på Öland) vadarfågeln Charadrius apricarius Lin., ljungpipare, ljungspole. Linné Öl. 72 (1745). Holmgren Skand. fogl. 774 (1870). Wahlström Brehm 2: 433 (1875).
Spoiler title
Spoiler content