ALLEGORIKER al1egω4riker l. -gå4-, l. —302, m.||ig.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[efter lat. allegoricus, af allegoria; jfr ALLEGORI]
allegoriserande författare l. konstnär l. uttolkare. Vanligen utgår allegorikern från en idé, åt hvilken han skapar en sinnlig omklädnad af egen fantasi. Vising Dante 158 (1896).
