ALLEGAT al1ega4t, n. (m. Meurman(1846)); best. -et; pl. =, l. -er.
Etymologi
[af p. pf. till lat. allegare (se under följ.); jfr t. allegat]
— Anm. I ä. tid brukades äfv. den lat. pl. allegata; se t. ex. Biurman 103(1729). — jfr ALLEGERA I.
a) (numera mindre br.) i bestyrkande l. belysande syfte vidfogad l. anförd handling; bilaga; särsk. om bilaga till ngn rättegångshandling l. till ngn hos ämbetsmyndighet ingifven skrift. 2 RARP 2: 390(1723). Sahlstedt(1769). (Deputationens ordförandes) Tal finnes såsom Allegat til denna dagens Protocoll. Ad. prot. 1786, s. 5.Cederborg OT 3: 40(1814). Allegater till räkenskaper — Se Verifikationer. Stålhane (1878, 1892).
b) (numera mindre br.) i dylikt ändamål af en förf. anfördt l. åberopadt bevisställe ur någon skrift; citat. Ett historiskt arbete utan allegater (innebär) ingen borgen för sin trovärdighet. Palmblad Fornk. 1: Föret. X (1844). Utskrifva allegatens ordalydelser. Lagus Kellgren Förord(1884).
