SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ALLEMAND al1emaŋ4d (allemang o. allemangd Konv.-lex. (1856)), r. (f. Envallsson); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af fr. (danse) allemande]
ett slags (fordom bruklig) tysk dans; musik, efter hvilken denna dans utföres. Allemande .. allemand. Möller (1745). Allemande. Tedesca .. Tysk dans. Envallsson Mus.-lex. 10 (1802). Egenteligen gifvas tre slags Allemander, som äga sit eget särskilda tempo. Därs. 11. Drake Gollmicks Terminol. 123 (1842). Höijer Mus.-lex. (1864). Omtyckta dansar under 16:de, 17:de och 18:de årh. voro allemande (osv.). A. Lindgren i NF 3: 908 (1879).
Anm. En hithörande svårtydd form finnes hos Prytz: Skole wij dantza en Corant? / (Svar:) Nej, all mand mor är lustigh dantz, / Den wele wij, iagh förr du baak. OS C 2 b (1620) [möjl. ombildning af ett romanskt uttr.; jfr it. l'allemanna d'Amore, namn på en dans (Gherardini Suppl. a' vocab. ital. 1: 253); att mor skulle vara tryckfel för mer förefaller osannolikt på grund af ordföljden].
Spoiler title
Spoiler content