ALLEMAND al1emaŋ4d (allemang o. allemangd Konv.-lex.(1856)), r. (f. Envallsson); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af fr. (danse) allemande]
ett slags (fordom bruklig) tysk dans; musik, efter hvilken denna dans utföres. Allemande .. allemand. Möller(1745). Allemande. Tedesca .. Tysk dans. Envallsson Mus.-lex. 10(1802). Egenteligen gifvas tre slags Allemander, som äga sit eget särskilda tempo. Därs. 11. Drake Gollmicks Terminol. 123(1842). Höijer Mus.-lex.(1864). Omtyckta dansar under 16:de, 17:de och 18:de årh. voro allemande (osv.). A. Lindgren i NF 3: 908(1879).
Anm. En hithörande svårtydd form finnes hos Prytz: Skole wij dantza en Corant? / (Svar:) Nej, all mand mor är lustigh dantz, / Den wele wij, iagh förr du baak. OS C 2 b(1620) [möjl. ombildning af ett romanskt uttr.; jfr it. l'allemanna d'Amore, namn på en dans (Gherardini Suppl. a' vocab. ital. 1: 253); att mor skulle vara tryckfel för mer förefaller osannolikt på grund af ordföljden].
