SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ALLEMANN al1eman4, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(al(l)emannier (pl.) Schroderus Osiander 1: 428, 854 (1635). alemanner (pl.) NF (1875) m. fl. alamanner (pl.) Konv.-lex. (1856), NF 1: 391 (1875))
Etymologi
[af t. al(l)emann, ä. t. alaman; jfr fr. allemand, tysk, ffr. aleman]
individ, tillhörande ett visst forngermanskt folk, kändt från 200-talets början. Efter desse Allemanner har hela Tyskland fådt namn hos Fransoser och Italienare. Dalin Hist. 1: 298 (1747). Strinnholm Hist. 1: 43 (1834). Alemannerne, ett förbund af stammar mellan Main, Rhen och Donau. J. E. Centerwall hos Wallis Verldshist. 2: 406 (1876). jfr: The Allemannier eller Tydskar. Schroderus Osiander 1: 854 (1635).
Ssgr: A: ALLEMANN-FÖRBUND(ET)103~02.
B (mindre br.): ALLEMANNER-FÖRBUND(ET)1030~02. Rydberg Schlosser 4: 408 (1857).
Spoiler title
Spoiler content