publicerad: 1898
ALLENAST ale3nas2t l. 040 (alle`nast Weste), adv. l. konj.
Ordformer
(al enasth G. I:s reg. 1: 55 (1523). — allenas Rudbeck Bref 1: 42 (1666), A. Wollimhaus i 2 Saml. 1: 116 (c. 1669). jfr fsv. alenas. — al(l)e(e)nest(h) G. I:s reg. 1: 272 (1524), Mat. 5: 47 (NT 1526), Helsingius (1587), Stiernhielm Arch. F 1 b (1644). allenäst Tegel G. I:s hist. 2: 251 (cit. fr. 1545). — al(l)enist B. Olavi 93 b (1578), H. Bielke i RA 3: 91 (1593). jfr fsv. enister, superl. till en. — alle(e)naste Apg. 27: 10 (NT 1526), Gustaf II Adolf 300 (c. 1620), 2 RARP 2: 169 (1723). jfr fsv. alenasta. — al(l)enest(h)e G. I:s reg. 2: 84 (1525), Ps. 1567, s. 60 a. allenäste Tegel G. I:s hist. 2: 387 (cit. fr. 1560))
1) (numera i sht i högtidlig stil; jfr dock b) ss. adv.: blott, endast; ensamt, enbart, uteslutande, ej mer l. annat än; jfr ALLENA 5. Om j haffwen idher wenligha emoot idhra brödher alleenest. Mat. 5: 47 (NT 1526; öfv. 1883: endast mot edra bröder). Allenast hennes leppar rörde sigh, men hennes röst hördes intet. 1 Sam. 1: 13 (Bib. 1541). På Landet predikas allenast en Sökndag i Weckan. Kyrkol. 2: 7 (1686). Buskerna voro allenast en aln långa. Linné Sk. 272 (1751). Kellgren 1: 94 (1788). Kungen kan allenast hvad folket kan. Tegnér 1: 10 (1825). Det höfdes Christus att döpa med den heliga anda och med eld, hans föregångare döpte allenast med vatten. Thomander Pred. 1: 56 (1849). Allenast hos Gud söker min själ sin ro. Ps. 62: 1 (öfv. 1888). Fåfänglighet allenast äro alla menniskor. Därs. 39: 6. Allenast snön ger åt vägen ljus. Bååth På gr. st. 96 (1889). — särsk.
a) i satser, som uttrycka en uppmaning l. en önskan l. ett förbehåll, likbetydande med (ett ofta svagt betonadt) blott l. endast l. bara; jfr 2 b o. ALLENA 5 e. Motte iach allenast komma wedh hans clädhe. Mat. 9: 21 (NT 1526; öfv. 1883: om jag blott får röra vid hans klädnad). Rädz intit vtan troo alleenast. Luk. 8: 50 (NT 1526). Iagh wil giffua som j begäre, giffuer migh allenest pighona til hustru. 1 Mos. 34: 12 (Bib. 1541; öfv. 1893: allenast). Rudbeck Bref 1: 7 (1662). Lyd allenast mig åt, Be but ruled by me. Widegren (1788). Kom a(llenast:) veni modo. Cavallin (1875).
α) (i sht hvard.) endast och allenast. 2 RARP 4: 20 (1726). Hagberg Shaksp. 10: 196 (1850). Cavallin (1871, under tantummodo). PT 1897, nr 45 A, s. 3. —
β) [jfr ä. t. nur bloss, nur allein] (†) bara allenast. Rudbeck Bref 1: 10 (1662). —
c) [fsv. eigh allenast utan] i uttr. icke (l. ej) allenast, utan (ock l. äfven osv.); äfv. (föga br.) icke (l. ej) allenast, men (osv.). Nööd bryther lagh, ey aleneste menniskes lag vthan vnderstwndom gudz lag. G. I:s reg. 2: 84 (1525). Apg. 27: 10 (NT 1526). The ey aleenest icke anammade sådana propheter, vtan och slogho them j häll (dvs. ihjäl). O. Petri 2 Post. 17 a (1530). 2 Mack. 5: 10 (Bib. 1541). Stiernhielm Fateb. Föret. (1643). Dalin Arg. 1: 14 (1732, 1754). Parodien måste, för att vara träffande, hafva gått ej allenast i förståndets, men äfven i sedlighetens skola. Beskow Minnesb. 1: 297 (1833, 1860). Rydberg Rom. d. 47 (1882). — jfr ALLENA 5 c.
d) för att uttrycka en motsättning l. inskränkning, närmande sig 2 b β.
α) (numera föga br.) inledande en fullständig (hufvud)sats: dock, blott. RARP 2: 51 (1634). Allenast märcke min Konst-älskande Läsare, at. Stiernhielm Arch. D 2 b (1644). Dock skulle Gustaf förblifva konung i Sverge, allenast borde han erkänna konungen i Danmark såsom Nordens öfverherre. Fryxell Ber. 3: 77 (1828).
β) inledande en förkortad sats: endast, blott. (Jag) blef oskadd, allenast våt och slagen på låret. Linné Ungd. 2: 114 (1732). Döden är kärlekens bror, är dess tvillingbroder, allenast / mera allvarlig att se. Tegnér 1: 196 (1820). Så lik din far .. allenast mycket vackrare än han. Runeberg 4: 156 (1832, 1858).
2) allenast att l. allenast ss. konj.
a) (numera knappast br.) allenast att, med det tillägg l. förbehåll att, dock så att, förutsatt att, om blott. Gal. 2: 10 (NT 1526). Giffte sigh hwem (dvs. med hvem) the wilia, allenast at the giffta sigh in j sina ätt och fadhers slechte. 4 Mos. 36: 6 (Bib. 1541; öfv. 1893: allenast de gifta sig). Stiernhielm Fateb. Föret. (1643). G. F. Gyllenborg Vitt. 4: 136 (1785, 1800). Allenast at, .. Pourvuque. Nyström (1795). — jfr ALLENA 5 d.
b) allenast (utan att).
α) (numera mindre br.) om endast, om blott; blott, bara, endast; jfr 1 a. Asteropherus 23 (1609). Om någon, för särdeles skiäl och Orsaker skull, wil i Fastan gifta sig, bör sådant icke wägras, allenast thet skeer i stillheet, och utan alt Brudebång. Kyrkol. 14: 2 (1686). Du lefver glad til mods, allenast tiden går. Nordenflycht QT 1745, s. 24. Hvad frågar han efter medlen, allenast de föra honom till ändamålet. Lehnberg Pred. 1: 254 (c. 1800). (Han är) förnöjd, allenast han gjort godt. Tegnér 1: 265 (1804). Topelius Vint. II. 1: 250 (1881). 4 Mos. 36: 6 (öfv. 1893; se under 2 a).
β) (†) med den inskränkning att, utom att, dock så att, blott att; men. Alt hwadh man ther (dvs. på S:t Helena) såår, wäxer strax: Allenast man måste wäl stänga ther om för Wilda Swijn och Bockar. Kiöping 4 (1667). När han nämnde sina band .., skedde det med oförändradt ansigte, allenast han därvid suckade. Mörk Th. 3: 215 (1758). — [jfr t. allein] men. Vij haffva reda fåt fiskiarer (dvs. fiskare) och tygh der til (dvs. redskap till fiske i kronans vatten), allenast nu säger Lagålsfougden att Riksmarskalken skal neka der til. Rudbeck Bref 1: 21 (1663); jfr 1 d α. — jfr ALLENA 6.
Spoiler title
Spoiler content