SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALLFAREN al3~fa2ren, adj. -farna. i förb. allfaren väg
Etymologi
[trol. ombildning af allfar väg (se ALLFAR, adj.) under anslutning till (BE)FAREN; jfr bohusl. allfarenväj (Rietz), af ä. d. alfaren vey (Kalkar); Brunius, hos hvilken ordet tidigast anträffats, var född i Bohuslän]
(föga br.) = ALLFARVÄG. Byggnader, .. belägne jemte allfarna vägar. Brunius Resa I (1839). Meurman (1846). Europæus (1852). Ett vad eller en allfaren färjoväg öfver sundet. C. Säve i VittAH 26: 325 (1868). (Stenen) ligger midt i allfaren väg. Bergman Gotl. skildr. 5 (1882).
Spoiler title