ALLITTERERA al1itere4ra l. alit1-, l. —32, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr ALLITTERATION.
Etymologi
[jfr d. allit(t)erere, liksom motsv. t. allit(t)erieren bildadt till ALLITTERATIONefter mönster af lat. oblit- (t)eratio o. oblit(t)erare]
stafrimma, uddrimma.
a) intr.: innehålla l. bilda l. använda allitteration. Af den rythmiska och allittererande formen finnas i lagarne mångfaldiga lemningar. Schlyter Jur. afh. 2: 110(1835, 1879). En poetisk omskrifning med allittererande .. namn. Därs. 196(1879). Medljudande i, uti täksterna tryckt j, allitererar (i fnor. o. isl.) även med andra vokaler. Brate Metr. 20(1884). De .. germaniska folkens allittererande fornpoesi. Dens. i Ant. tidskr. X. 1: 4 (1889). Stundom allittererar en vers blott inom sig. Dens. Därs. 388. Allittererande uttryck. Piehl Bilder fr. Egypten 137(1896).
b) (föga br., utom i p. pf. ss. adj.) tr.: låta (stafvelser, ord, verser l. dikter) bilda l. innehålla allitteration. Han allittererar sina verser med rätt mycken fyndighet. Alitererad vers. SKL 1: 25(1845). De .. allitererade orden måste alltid hafva tonvigten. Holmberg Nordb. 395(1854). Lagbuden (torde i fsv.) till en stor del hafva haft allitererad versform. NF 1: 479(1875). Poetisk, d. v. s. högtidligt kadenserad, till och med medvetet .. allitererad, assonerad prosa. Wulff Rytm 175(1893).
