SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ALLKRAFT al3~kraf2t (a`llkraft Weste), r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[efter t. allkraft]
(numera mindre br.) allt förmående kraft, allmakt.
Anm. Ordet tillhör den högre stilen (i sht det filosofiska o. poetiska språkbruket) o. användes rätt ofta i slutet af 1700-talet o. under förra hälften af 1800-talet.
1) oändlig kraft. Thorild 1: 32 (1782). Naturens allkraft. Linnerhielm 1 Bref 205 (1796). Den skapande Allkraften. Atterbom Minnen 12 (1817). Leopold 4: 327 (c. 1820). — (föga br.) med afs. på Gud: allmakt. Igenom .. (Guds) allkraft och Välsignelse gifver jorden rika skördar. SPF 4: 292 (1823).
2) (inom vissa gränser l. i visst afs.) oemotståndlig l. allt förmående kraft; allmakt (se d. o. 2 a); ofta närmande sig 1. Åström i LBÄ 39—41: 13 (1800). Konungars allkraft. Adlerbeth Hor. sat. 164 (1814). Sångens allkraft. Ling As. 8 (1833). (Kärleken) gläds åt motstånd som hans allkraft stegra. C. A. Kullberg Dikter 35 (1850).
Ssg: ALLKRAFTS-FULL30~ l. 31~2. Den allkraftsfulla (omnipotens) Olympen. Adlerbeth Æn. 251 (1811).
Spoiler title
Spoiler content