ALLMODER al3~mω2der, f.; best. -n (se för öfr. MODER).
Etymologi
[bildadt efter lat. omniparens, gr. παμμήτωρ, παμμήτειρα, sannol. under påverkan af ALLFADER; jfr t. allmutter]
(i poetiskt spr.) alla lefvande varelsers l. alla människors moder.
a) ss. binamn till jorden, ngn gg till naturen l. natten. En vördnadsvärd Menniska gömmes / Nu åter i Allmodrens famn. Choræus 178 (c. 1800) Allmoder Jord! hur praktfull äfven här! Atterbom LÖ 1: 9 (1824, 1854). (En riktning inom den grekiska mytologien) erkände .. Demeter såsom Allmoder. Palmblad Fornk. 1: cxvi (1843). Allmodern Natten, som vårt väsens frö / först värmer i sitt sköte. Börjesson E. XIV 103 (1846). Dalin (1850). Björkman (1889).
b) (enst.) om människosläktets stammoder, Eva. Äpplen, så röda som allmodrens kind. Stagnelius 2: 212 (1822?).
