publicerad: 1898
ALLMÄNGÖRA al3män~jö2ra l. ~jœ2ra, äfv. -men~, v. -gör, -gjorde, -gjort, -gjord (se för öfr. GÖRA, v.). vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[efter t. gemeinmachen, som torde utgöra en öfv. af lat. publicare, fr. publier; jfr d. almindeliggöre]
— jfr ALLMÄNLIGGÖRA.
a) om skrifter: utgifva, publicera. Handb. 1693, s. 2. Wetterstedt .. lärer allmängjort sitt bref genom cirkulerande afskrifter. Trolle-Wachtmeister 2: 101 (1816). Författaren (ämnar) allmängöra ett redan till största delen utarbetadt Sammandrag af Fäderneslandets Häfder. Geijer II. 1: Föret. 2 (1825). (Förtroliga bref böra) icke få allmängöras, så länge sådant kan personligen skada författaren. De Geer Minnen 1: 248 (1892). jfr: Tankarnas allmängörande genom Tryck. A. G. Silfverstolpe i LBÄ 1: 35 (1797).
b) om nyheter o. d.: bringa till allmänhetens kunskap. Sparre Frisegl. 183 (1832, 1868). En maka för han med sig; en gemål, / .. Ännu får saken dock ej allmängöras. Runeberg 1: 283 (1841). Förbud skall .. allmängöras genom dess införande i länskungörelserna. SFS 1891, nr 40, s. 2.
2) (föga br.) gifva allmän spridning l. användning l. giltighet åt (ngt). En allmängjord legal myntfot för det inländska myntet. Nordström i VittAH 19: 332 (1849). jfr Fock Fys. 166 (1859).
Spoiler title
Spoiler content