ALLOPAT al1åpa4t l. al1ω- l. al1o-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. allopath, bildadt af allopathie (se under ALLOPATI) efter mönster af sådana ordpar som philosoph o. philosophie; jfr eng. allopath, fr. allopathe]
läkare, som följer den allopatiska metoden vid sjukdomars behandlande; äfv.: anhängare l. förkunnare af denna metod. Liedbeck Hahnemann 258 (1835). Dalin (1850).
