publicerad: 1898
ALLTFÖR al4tför l. -œr l. ALLT FÖR 4 0 (àlltfö´r Almqvist), adv.
Ordformer
Etymologi
[fsv. alt for(e); jfr d. alt for; jfr äfv. fsv. alt of samt nt. alto, alte, t. allzu; se för öfr. ALLT, adv. 1 b, o. FÖR, adv.]
1) alldeles för (se ALLDELES 2 b), för mycket, för, mer än behöfligt l. tillbörligt l. önskligt. O. Petri P. Eliæ c 1 a (1527). O gåffue gudh ath thet wåre icke sant, men nw (gudh bettret) thet är alt förmykit sant. Dens. Klost. F 3 a (1528); jfr c. Här woro alt för fåå predikare, til så wijdt land. Dens. Kr. 44 (c. 1540). ZeruJa söner äro migh alt för hårde. 2 Sam. 3: 39 (Bib. 1541). Du är alt för myckit slaak. Prytz OS C 2 b (1620). Alt för runn (dvs. rundhändt, frikostig), giör Wällingen tunn. Grubb 22 (1665). (Prästerna) skola icke fijka efter något högt swatzande Tahl, eller alt för diupsinnige .. Frågor. Kyrkol. 2: 2 (1686). På detta viset skulle .. (skrifkonsten) blifva alt försvår och inbunden. Hof Skrifs. 239 (1753). Alltför goda ord tros sällan. Schultze Ordb. 1261 (c. 1755). Min röst är altför svag, mot ärans Guda-röst. Kellgren 1: 256 (1782). Alltförstor benägenhet för täcka könet. Fryxell Ber. 14: 77 (1846). (Att) göra ett lånadt ord gäft och gängse .. är vanligen en allt för lätt sak. V. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 500; jfr 2 a. — särsk.
a) [jfr fr. vous êtes trop aimable] i höflighetsformler. Ni är alltför artig. Notarien är alltför god. Crusenstolpe Mor. 2: 247 (1840).
b) närmare bestämdt gm en bisats l. inf. osv. The Phariseer .. hölle sigh .. alt för heliga ther til, at the sigh för syndare bekenna skulle. L. Petri 2 Post. 26 b (1555). Stiernhielm Fateb. Föret. 4 a (1643). Engeland var et alt för godt land til at så snart öfvergifva. Dalin Hist. 1: 520 (1747). Jag har .. alt förmånga bevis .. för at gifva .. (min mening) förlorad. Därs. 2: Föret. 5 (1750). (Walter Scott) var en alltför produktiv natur att kunna vara strängt kritisk. Geijer I. 2: 205 (1839). Den yttre verkligheten har på .. (svensken) allt för starka kraf, för att han mer än för ett ögonblick skulle kunna glömma den. Ljunggren Bellm. 119 (1867).
c) med starkt framträdande bibetydelse: mer än önskligt, tyvärr ytterst. Blek vardt kungen, allt för väl / kände han den rösten. Tegnér 1: 87 (1825). Ljusa minnen från alltför snabbt flyktande sommardagar. SD (L) 1897, nr 396, s. 7. — i sht [jfr fr. je ne le sais que trop bien] i förb. blott alltför. Det vet jag blott alltför väl. Björkman (1889).
2) enbart förstärkande: synnerligen.
a) (i sht hvard.) i jakande sats: mycket, i hög grad, ytterst. (Jerusalem) är jw alt för gruffueligha nedherstött. Jer. kl. 1: 9 (Bib. 1541); jfr 1 c. Rudbeck Atl. 1: 371 (1679). Ehuruväl at boken .. alt för väl förtient at blifva allmänn (dvs. publiceras). Ehrenadler Föret. 2 a (1721). Nå, han är alt för söt! Tessin Bref 1: 11 (1751). Blicken åt skyn synes honom (dvs. förf.) kunna alltför väl förenas med en glad känsla af det vackra på jorden. Franzén Skald. 1: Föret. 3 (1824). Alltför gerna. Crusenstolpe Mor. 6: 287 (1844). Det är alltför möjligt, att vildrenen i Skåne varit en skogsren. Quennerstedt Torfm. 22 (1896). — särsk.
α) (numera nästan bl. skämt.) anslutande sig till 1 a, i artighetsformeln var så alltför god. Stigen in i salen, varen så alltförgoda! Palmblad Nov. 4: 42 (1851). Var så alt för god. Numers Kuop. 32 (1892; ironiskt); jfr β.
β) med ironisk bibetydelse. Det är alt för vackert at se en gubbe kär. Weste (1807; anf. ss. ironiskt uttr.). Betänksamheten är alltför nyttig, men näppeligen kan den företräda ingifvelsens ställe. Rydqvist i SAH 12: 417 (1827). Crusenstolpe Mor. 2: 51 (1840).
b) i nekande sats: (så) särdeles, just. Att almogen ther nidre icke heller honum altt för gerne lijde skole. G. I:s reg. 17: 379 (1545). J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 60 (1630). Den plä ofta icke alt för mycke dåga, / Som för mången konst och handtverk lär. Nordenflycht QT 1746—47, s. 131. Alltför ungt torde .. (tilltalsordet ni) icke vara, då det hunnit blifva allmoge-språk i flere aflägsna orter. Rydqvist Hist. språkf. 40 (1851, 1863). Sådana missöden .. bedömas .. i dessa trakter ej alltför strängt. Wirsén i PT 1896, nr 170, s. 3. — närmande sig 1. Thom (dvs. dem) står än icke alt for mykit tilbetroendis. G. I:s reg. 11: 46 (1536). Han fann dagarne icke alltför långa. K. af Kullberg 71 (1842).
Anm. En egendomlig ordföljd förekommer i följ. uttr. Då hade det warit alt för en feet steek för de Romare. Rudbeck Atl. 2: 122 (1689). Alt för ett hårt .. Offer. Därs. 3: 441 (1698). jfr EN, räkn.
Spoiler title
Spoiler content