som vet l. har kännedom om allt; i sht med afs. på Gud. Christus är allwetande, hwilkom intet kan fördölias, hwarken ondt eller gott. Baazius Upp. 24 b(1629). Nohrborg 337(c. 1765). Inför en allvetande och allestädes närvarande Gud. Handb. 1811, s. 99. Inför Gud den Allvetande. Därs. s. 119; jfr a. Den Allvetande Domaren. Wallin 1 Pred. 1: 274(c. 1830). Kände menniskan .. det absoluta fullständigt, så kände hon i och med detsamma allt eller vore allvetande. Claëson 2: 388(1859). — särsk.
a) [jfr holl. de Alwetende] den Allvetande ss. benämning på Gud. Hvad är doldt för den Allvetande ..? Lehnberg Pred. 1: 278(c. 1800). Hvad helst jag underlåter eller öfvar, / Allvetande, Du känner väl. Ingelman 227(1828, 1843).
b) i hyperbolisk l. ironisk anv. Den allvetande polisen. En allvetande kaffesyster. Denna allvetande filosofi .. (har) påföljt en annan, .. som tvertom bestrider menniskotanken all möjlig kunskap om tingen i sig sjelfva. Leopold 4: 179(c. 1820). Gödecke Edda 75(1877).
