publicerad: 1898
ALL al4, adj. o. obest. pron.; n. allt; pl. alla al3a2, i m. äfv. alle al3e2 (numera bl. ngn gg i högre stil samt i uttr. alle man; se V 1 a β α'; jfr ALL(E)SAMMAN); gen. pl. (substantivt samt i förb. med deras; se V 1 c α α', β) allas, sällan alles. — jfr ALL, adv., ALLT, sbst. o. adv., samt ALLIHOP o. ALLSAMMAN.
Ordformer
(nom. sg. m. aller [fsv. aller, alder; jfr t. aller]: 1 Kor. 12: 17 (NT 1526), 2 Mos. 38: 15 (Bib. 1541), Svart G. I:s kr. 28 (1561), Grubb 21 (1665), RB 13: 4 (Lag 1734) m. fl. — Se för öfr. ALL(E)MAN. sg. n. all [jfr ä. d. all mennæsketh, t. all das leid], ngn gg i ä. nysv.: All thet godha. Rothovius 4 Pred. F 7 b (1645); All sitt goda. Ehrenadler 311 (1723); All Stockholm har nyfiket varit. Nordenflycht QT 1746—47, s. 121. — Arkaiserande förekommer ngn gg i senare tid all vid ett n. i sg.: All Danmarks och Norrges krigsfolk. Fryxell Ber. 2: 251 (1826); All Sveriges kvinnor. Lysander Skr. 88 (1859); All riksens klenoder. Tigerschiöld N. dikt. 92 (1891) (i de båda sista ex. kan dock all förbindas med den följ. pl.); jfr: All lifsens öfverflöd. Agrell I Sthm 39 (1892). Jfr under ack. sg. m. gen. sg. m. alls [jfr isl. alls] i (det på litterär väg upptagna) ALLSHÄRJARTING (se d. o.). — Se för öfr. ALLMAN. gen. sg. n. alls [fsv. alz]: Als-lefwande Moder. Stiernhielm Herc. 94 (1668; om Fröja; arkaiserande, möjl. med anslutning till den under gen. pl. från Job 28: 21 anf. konstr.). jfr ALLSKÖNS, ALLSTING(E)S samt ALLSMÄKTIG, ALLSVÅLDIG m. fl. (se ssgr C); jfr äfv. ALLS, adv. gen. sg. f. alla: Alla werldennes wägh. Jos. 23: 14, 1 Kon. 2: 2 (Bib. 1541); För mina och alla werldena skul. Handb. 1541, s. C 4 a. dat. sg. m. allom [fsv. allom]: J allom tijd. Ps. 1536, s. 75. dat. sg. f. allo al3ω2 [fsv. allo; se Söderwall Hufvudep. 62; jfr äfv. Kock Unders. i sv. språkhist. 102]: J allo motto. 1 Tim. 1: 15 (NT 1526); J allo nödh. Ps. 1536, s. 14; Aff allo siäl. 5 Mos. 6: 5, Mark. 12: 30 (Bib. 1541) m. fl.; därjämte i de ännu arkaistiskt använda uttr. af l. med allo makt l. (föga br.) kraft (se III a β, γ). Huruvida uttr. med allo flit (Ps. 1536, s. 19, Handb. 1614, s. 51 a, Handb. 1693, s. 131, Gustaf III Skr. 1: 254 (1789) m. fl.) urspr. hört hit, är ovisst, då FLIT i fsv. o. ä. nysv. kan vara n. — Se för öfr. under ack. sg. f. dat. sg. n. allo al3ω2 (a`llo Weste) [fsv. allo], vanligt i ä. nysv., t. ex.: För allo folkena. Luk. 8: 47 (NT 1526); Allo quit. Ps. 1536, s. 11; Aff allo hierta. 5 Mos. 6: 5 (Bib. 1541); På allo fall. RARP 1: 89 (1629); I allo måhl. Swedberg Schibb. 99 (1716); äfv. i det ännu ngn gg arkaistiskt förek. uttr. i allo lande (se II d δ α') samt i förb. för, i, med allo (se X 1 c γ, d β, e β); jfr i, med allone (se X 1 d β, e β). — alla: G. I:s reg. 1: 58 (1523), Rothovius 4 Pred. A 6 a (1645); se äfv. X 1 e β. — alle: G. I:s reg. 1: 56 (1523), 2: 11 (1525); hit hör sannol. uttr. (ut)i alle land: Ps. 1536, s. 92, Palma Kosmosk. 399 (1613), Rothovius 4 Pred. I 1 b (1645); se äfv. X 1 e β. — all, se X 1 e β. — allom, i uttr. allt i allom (se X 2 c), med allom (se X 1 e β). ack. sg. m. allan al3an2 [fsv. allan], vanligt i ä. nysv., t. ex. Apg. 1: 21 (NT 1526), O. Petri Kr. 234 (c. 1540), 1 Mos. 5: 5 (Bib. 1541), Ps. 61: 4 (1695; se I 2 b), GB 7: 3 (Lag 1734), Serenius (1734, under carried), Dalin Arg. 2: 432 (1734, 1754), Lind (1749, under anthun). I förb. med allmoge användes formen i arkaiserande vändningar redan tidigt, äfv. då nämnda ord utgör indirekt obj. (RARP 1: 29 (1627)) l. subj. (Allan Sweriges Allmoga. Girs E. XIV:s hist. 6 (c. 1630); jfr här nedan). I det yngre spr. träffas formen använd i åtsk. uttr., dels arkaiserande, dels hvard., mången gg utan hänsyn till det af all bestämda ordets genus o. dess ställning i satsen, stundom till o. med i förb. med en pl. Med m. (l. r.) sg. förbindes formen i uttr.: I allan dag. Lundell (1893); jfr: Allan tid. Ps. 29: 1 (1819), Under allan den tid. Carlén Ensl. 1: 38 (1846); jfr TID. Ex. på förb. med ord af annat genus l. med en pl. äro: Uti allan stund. Sv. folkv. 1: 409; Bruka allan beskedelighet. Swedberg Schibb. 58 (1716); Allan Sveriges invånare. Gustaf III Skr. 1: 255 (1789); I allan evighet. Carlén Köpm. 2: 51 (1860); äfvensom af l. med allan makt (Arnell Sjöfr. 54 (1829), Hagberg Shaksp. 1: 95 (1847)), allan rättfärdighet (se III a α) samt i allan dar (se V 1 a α β'). Från det sistnämnda uttr. utgår det hvard. ngn gg förek. i allanste dar (Larsen (1884, under all)). — alla: Kallade .. alla Rijksens allmoge. Rudbeck Atl. 2: 205 (1689); möjl. bör dock alla här förbindas med den följ. genitiven (jfr cit. fr. Girs ofvan). ack. sg. f. alla al3a2 [fsv. alla], rätt vanligt i ä. nysv., t. ex. Mark. 5: 33 (NT 1526); 3 Mos. 6: 9 (Bib. 1541); Ps. 61: 3 (1695; se I 2 b); särsk. vid ett af prep. styrdt sbst.: Utan alla falskhet. G. I:s reg. 1: 4 (1521); Vthaff alla thina siäl. Mark. 12: 30 (NT 1526); J alla ewigheet. Judas 25 (Bib. 1541); I alla sijn nödh. Rothovius 4 Pred. T 7 b (1645); I alla stund. Chronander Vitt. 134 (1649), Ps. 18: 1 (1695); ännu ngn gg arkaistiskt i uttr. i alla måtto (se II a δ α'). — alle (sannol. af alla; i vissa fall dock möjl. gammal dat.): Vthen alle ilan. G. I:s reg. 1: 110 (1523); Mett alle magt. Därs. 11: 8 (1536); I alle måtto. Rothovius 4 Pred. Q 3 b (1645). pl. m. alle (gen. alles): Mat. 26: 27 (NT 1526; nom.), Lind (1749), Handb. 1811, s. 22, Hedin Rev. qv. 213 (1880) m. fl. — alla (gen. allas) Mat. 26: 56 (NT 1526; nom.) osv. — I Bib. 1541 synes alle i allm. vara användt i nom., alla i ack. (liksom i nom. o. ack. f.); se t. ex. 1 Mos. 24: 20, 22. pl. f. alle (gen. alles): 1 Mos. 46: 26 (Bib. 1541), RA 3: 175 (1593), Stiernhielm Jub. 22 (1644, 1668) m. fl. — alla (gen. allas) Mat. 25: 5 (NT 1526) osv. pl. m. o. f. all (i poesi ofta skrifvet all') [jfr t. all seine sorgen, all diese], numera i sht i uttr. i all sin (osv.) dar (se V 1 b γ α'), sexor (osv.) all (se VIII 2); jfr ALLIHOP; i andra förb. (nästan alltid i adjektivisk anv.) företrädesvis (numera dock sällan) i poesi, i ä. tid ngn gg äfv. i prosa; t. ex.: All theras förderff. Girs G. I:s hist. 191 (c. 1630); All' äre blinde. Stiernhielm Cup. Intr. 5 (1649, 1668); All Laster. Dens. Lycks. Intr. 1 (1650); All' andre. Dens. Herc. 144, 202 (1668); All febrars tyranni. Bellman 5: 117 (c. 1775); så i sht, då all står efter ett däraf bestämdt sbst., t. ex.: Mina fiender all. Wivallius Dikter 94 (1634); Gudinnor all'. Stiernhielm Fägn. 72 (1643, 1668); Ps. 7: 1 (1695); Därs. 243: 7 (se V 2 b); Min tankar all. Nordenflycht Turt. 17 (1743); De stolta skaror all. Kullberg Rol. 1: 385 (1865); Gåfvor all. Därs. 2: 7. pl. n. all [fsv. al(l)], det vanliga i ä. nysv., t. ex. G. I:s reg. 1: 253 (1524), Mat. 2: 16, 25: 32, 2 Kor. 13: 12 (NT 1526), 5 Mos. 14: 22 (Bib. 1541), Stiernhielm Jub. 12 (1644, 1668), Grubb 16 (1665), Rudbeck Atl. 1: 35 (1679); ss. pl. n., syftande på personer af olika kön, har man säkerligen att fatta all hos O. Petri Klost. A 4 a (1528): The (dvs. dessa munkar o. nunnor) äre all gråclädt. — Stundom skrifvet all': Stiernhielm Cup. Bal. (1649, 1668), Börk Dar. 596 (1688). — Äfv. i senare tid arkaiserande, särsk. i uttr. all helgon (se under V 1 a α), all ting (se under ALLTING), all land (Rom. 10: 18 (NT 1526), Atterbom LÖ 1: 89 (1824, 1854)); jfr: All djur. C. F. Dahlgren S. arb. 2: 117 (1841); All folks. Fahlcrantz 7: 12 (c. 1830). — alla: Alla gudz helgan. G. I:s reg. 1: 1 (1521); Alla ting. Rothovius 2 Pred. C 1 b (1623); Kiöping 42 (1667) osv. — alle: Alle .. priuilegia. G. I:s reg. 1: 3 (1521); Lagförsl. 270 (c. 1606); Alle barnen. ÄB 2: 2 (Lag 1734); Björnståhl 2: 79 (1773); Tegnér 3: 89 (1817; i rim) m. fl. gen. pl. allra [fsv. alra, aldra]: Gud .. alra Förstars Förste. Stiernhielm Jub. 133 (1644, 1668; sannol. arkaiserande); jfr Dens. Fateb. (1643, under allsida, allzheriar Dom m. fl.). jfr ALLRA samt ALLAHANDA. — aller [motsv. t. aller; jfr fsv. allar]: Aller våra .. bön. Rääf Ydre h. 1: 362 (i handl. af 1603). jfr ALLER- samt ALLAHANDA. — allers [jfr fsv. allarss]: Allers edhers .. schada. G. I:s reg. 3: 162 (1526). — alloms, se under dat. pl. — allas (alles) förekommer (utom i V 1 c α α', β) ss. adj.-attribut i ä. tid i anv. V 1 c α β', ngn gg äfv. i annan anv.: Alles leffuandes öghon. Job 28: 21 (Bib. 1541); Alles Christ(t)rogne menniskiors. KOF 1: 402 (c. 1618); jfr V 1 c β slutet, δ slutet. dat. pl. allom al3om2 (a`llom Weste) [fsv. allom], vanligt i ä. nysv. dels ss. adj.-attribut (t. ex.: Med allom lagom. G. I:s reg. 1: 293 (1523); Allom menniskiom. Fil. 4: 5 (NT 1526 o. Bib. 1541); Them allom. JB 9: 5 (Lag 1734); Allom närvarandom. Dalin Vitt. I. 3: 172 (1744); Oss allom. Handb. 1811, s. 136; se äfv. under V 1 c α, β, δ), dels ss. sbst., i sistn. anv. i flere förb. mer l. mindre arkaistiskt kvarstående i senare tid; se V 3 a α, β; jfr allt i allom (X 2 c). Till allom ansluter sig den enst. gen. pl. alloms hos Svart Är. 69 (1560))
Etymologi
[fsv. alder; ordet är gemensamt för alla germ. spr.; jfr isl. allr, d. al, got. alls, mnt. o. holl. al, t. all, eng. all osv.; om ll, ss. i FULL m. fl., uppkommit ur ln, kan ordet vara ett gammalt p. pf., möjl. af den stam, som ligger till grund för fsv. o. isl. ala, uppföda, lifnära, föda, got. alan, växa till (se under ALSTER, sbst.2); betydelseutvecklingen kan då vara: fullväxt, fullt utvecklad, fullfärdig, fullständig; emellertid finnas biformer med kort l-ljud; jfr isl. al-, got., fht. o. fsachs. ala-, fsachs. alo-, ags. æl- i ssgr. Se för öfr. Tamm Etym. ordb., Brugmann Ausdrücke für den begriff der totalität 66 följ. samt Uhlenbeck]
Översikt
Öfversikt:
I. hel; hel och hållen; i sg.
II. hvarje, hvarje slags; all möjlig; i sg.
III. fullkomlig; all möjlig; i sg.
IV. hvart och ett; allting; alltsamman; i n. sg. i förb. med n. sg. af adj. l. pron. l. användt ss. sbst.
V. samtliga; alla slags; i pl.
VI. (i sg.:) den l. det stora l. myckna; (i pl.:) de många.
VII. (i sht efter prep. utan:) någon (enda); i sg. o. pl.
VIII. idel, uteslutande; i sg. o. pl.
IX. (ss. predikativ:) slut, förbi; i sg. o. pl.
X. i n. sg. i vissa särsk. uttr. o. förbindelser.
XI. i ssgr.
I. [jfr got. all leik, alla naht, alla so baurgs] hel; hel och hållen; adjektiviskt, i sg. jfr IV. — jfr ALLIHOP, ALLSAMMAN.
1) i omedelbar förb. med sitt hufvudord: hel(a).
a) vid sbst., som står i best. form l. är bestämdt af föreg. gen., poss. pron., dem. l. determ. pron. l. ock gm sin egenskap af nomen proprium (se α β'); ofta med bibegrepp af storhet l. myckenhet; jfr VI 1.
α) [jfr d. al jorden, al verden, mnt. al(le) de werlt, eng. all the world] (numera i sht i poetisk stil l. arkaiserande) vid ord, som beteckna ett område o. d.; ofta med tanke på sammanfattningen af där befintliga varelser. All werlden skal för gudhi brotzlighen (dvs. -lig) wardha. Rom. 3: 19 (NT 1526). Alt Landet. 1 Mos. 13: 9 (Bib. 1541). En lag, den all naturen lyder. Nordenflycht QT 1746—47, s. 79; jfr β. Till dig allt landet blickar opp. Tegnér 2: 153 (1821). Kringom allt riket. Anjou Kyrkohist. 70 (1843, 1867). All jorden. Öman Lyr. bl. 1: 68 (1857). I allt Aulangos land. Topelius Vint. I. 2: 74 (1867, 1880). All socknens fäder. Bååth På gr. st. 92 (1889). All rymden. Tigerschiöld N. dikt. 113 (1891). Bönderna i allt Sveriges rike. Östg. corr. 1896, nr 215, s. 2. — särsk.
α') (i poetisk stil) efter sitt sbst.; i ä. ex., i sht i bisats, stundom omöjligt att skilja från 2. Om jorden all / gått opp i rök. Tegnér 1: 169 (1822). Naturen all. Dens. 2: 249 (1840). Nejden all. Rydberg Dikter 1: 144 (1882). Kringdoftad .. / Låg Ekolnsfjärden all. Bååth På gr. st. 25 (1889). jfr SAOB (1870).
β') [jfr fsv. alt götland, mnt. in alle Europien, eng. all England] (numera bl. ngn gg arkaiserande) vid ortnamn. Öfwer alth Swærge. G. I:s reg. 1: 53 (1523). Kring om alt östergylland. Därs. 3: 246 (1526). Allt Paris. Düben Sat. 56 (1722) [jfr fr. tout Paris]. Biskop öfver allt Tyskland. Skarstedt Sv. kyrkoh. 7 (1866).
γ') i uttr. gå (l. vandra) all världen(e)s väg, dö, förgås; hemfalla l. skatta åt förgängelsen. Iagh gåår j dagh alla werldennes wägh. Jos. 23: 14 (Bib. 1541). 1 Kon. 2: 2 (Därs.). Gustaf II Adolf 74 (c. 1620). Många (af kamraterna) hafva för längesedan vandrat all verldens väg. H. Lilljebjörn 1: 64 (1865). — hvard. o. skämt. Hans förmögenhet har redan gått all världens väg. Rydberg Rom. d. 250 (1874, 1882). Schwerin Muham. 72 (1892).
δ') [jfr d. hvad (osv.) i al verden; jfr äfv. t. wer (wie, wo osv.) in aller welt] (i sht hvard.) i uttr. i all världen, användt efter ett frågeord för att i en fråga (l. ett utrop) inlägga mera eftertryck l. affekt. Weste 2: 1655 (1807). Men hvart, i all verlden, bär detta af? Atterbom Minnen 310 (1818). Men huru, i all verlden, skall det gå? Dens. LÖ 2: 19 (1854). Hvad i all världen säger du, människa? Rydberg Varia 1: 67 (1890).
ε') [jfr eng. for all the world samt t. um aller welt willen] (hvard., mindre br.) för all världen, för allt i världen (se IV 3 a α β'). Men kom in då för all verlden ..! Strindberg Hems. 209 (1887).
β) [jfr fsv. allan israels sona mogha, isl. allr lýðr, d. alt folket, mnt. al dat volck] vid kollektiver: samtliga; ofta med ett visst framhållande af mångfalden: hvar och en af hela (folket osv.); jfr II b. Alth riddareskapeth. G. I:s reg. 1: 48 (1523). (Köpa) maat till alt thetta folket. Luk. 9: 13 (NT 1526). Jacob .. förde bortt all sin boscap. 1 Mos. 31: 18 (Bib. 1541). (Saul) war .. hoffuudhet höghre än alt folcket. 1 Sam. 10: 23 (Därs.); jfr Lysander Skr. 75 (1856). The Danske .. hafve ännu alt theris (dvs. sitt) krigsfolk liggendes udi .. Schåne. RA 2: 271 (1568). Nästan alt rytteriet .. förlades på Rügen. Malmström Hist. 4: 310 (1874). Han rådfrågas vördnadsfullt af allt folket. Wirsén i PT 1895, nr 70 A, s. 3. — (numera bl. arkaiserande) Gudh .. hafwer giordt alt menniskio slächtet af ett blodh. Apg. 17: 26 (Bib. 1703); jfr Ps. 274: 1 (1819). — (†) Haffuer .. act .. påå allan hiordhen. Apg. 20: 28 (NT 1526; öfv. 1883: hela hjorden). — (ännu br.) vid ord, som beteckna ett förråd o. d.; jfr γ. All universitetets egendom. SFS 1852, nr 20, s. 48. — (numera mindre br. uttr.) Aller bonadhen .. war aff .. silke. 2 Mos. 38: 15 (Bib. 1541). Tagen (dvs. tage) hel och halfsyskonen .. alt arfvet. ÄB 3: 2 (Lag 1734). Tre ting skattades dock af all den rikedom ypperst. Tegnér 1: 17 (1825).
γ) [jfr fsv. all sädhen, d. al mælken] vid ämnesnamn o. d.: hela (förhandenvarande l. ifrågavarande) massan l. förrådet af. Han har tröskat ut all (den nya) rågen l. all sin (l. husbondens) råg. Alt blodhet. 3 Mos. 4: 34 (Bib. 1541). Raka alt sitt håår aff hoffuudhet. Därs. 14: 8. All den hugne Stenen som der ligger. RARP 1: 1 (1626). Dricka ut allt vinet. Lind (1749). Hvem mätte allt dess (dvs. det finska folkets) spillda blod ..? Runeberg 2: 4 (1847). 3 Mos. 8: 16 (öfv. 1893).
δ) (†) vid andra konkreta sbst. Brenna vp allan wädhuren på altaret. 2 Mos. 29: 18 (Bib. 1541; öfv. 1893: hela väduren).
ε) [jfr d. alt mit haab, holl. met al zijne macht, t. all der jammer, eng. with all my heart] (numera, utom i poetisk l. arkaiserande stil, företrädesvis vid ett af gen. l. pron. bestämdt sbst.) vid mer l. mindre abstr. sbst.; jfr II a. All hennes fägring är nu försvunnen. Allt hans hopp är ute. Hvad tjänar allt det där pratet till? Tw skalt älska .. gwdh .. vthaff alla thina siäl, och vthaff all thin hogh, och vthaff alla thina makt. Mark. 12: 30 (NT 1526). Jagh skal göra en enda vppå alt hans suckande. Es. 21: 2 (Bib. 1541); jfr II a. Förtviflan väcker allt ditt mod. Lidner 1: 109 (1783). All den nåd .., som vi .. dagligen röne. Handb. 1811, s. 24. All Eder möda (är) frugtlös. Hagberg Pred. 1: 132 (1814). Der kommer hon (dvs. solen) i all sin ära! Tegnér 1: 39 (1825). Aldrig har någon blifvit så upphöjd .. (som Kristus). All denna glans har endast varit till för vår skull. Modin Pascal 103 (1890). — (numera mindre br. uttr.) På thessa tw bodhen henger all Laghen. Mat. 22: 40 (Bib. 1541; öfv. 1883: hela lagen). Upplöst är nu all intrigen. Dahlgren Moreto 95 (1873). — (†) Hon .. sadhe honom alla sanninghen. Mark. 5: 33 (NT 1526; öfv. 1883: hela sanningen). — särsk.
α') [jfr fsv. allan daghen, isl. allan daginn, d. al den tid, mnt. alle den dach, eng. all this time] vid sbst., som betecknar en tidrymd; numera nästan bl. i förb. med ordet tid, mera sällan med en ssg på -tid. All den tid, jag kan undvara, skall jag egna åt honom. J all hans lijffz tijdh. Jer. 52: 34 (Bib. 1541). Han hade all sin tid svärmat omkring på krigståg. Fryxell Ber. 1: 32 (1823). I all vår tid. Böttiger 3: 216 (1858). — (föga br.) J allan then tijdhen. Apg. 1: 21 (NT 1526; öfv. 1883: hela den tid). — (†) J alth thetta forlidtna aar (dvs. år). G. I:s reg. 2: 209 (1525). Brenneoffret skal brinna .. alla nattena. 3 Mos. 6: 9 (Bib. 1541). Tijdhen på allan hans ålder. 1 Mos. 5: 5 (Därs.; öfv. 1893: Adams hela lefnadsålder). All then långa natt. Ps. 24: 3 (1695). Allan den dagen. Björner Ragn. Lodbr. 36 (1737). — Anm. Till anv. α' ansluter sig (det i sht hvard. förek., mindre br.) uttr. i all min (osv.) dag [sannol. utveckladt ur uttr. i all min dar o. d. (se V 1 b γ α') under inflytande af i all min (osv.) tid]. SAOB 170 (1870). Vill du .. lefva utsocknes i all din dag? Lönnberg Skogsb. 168 (1881). jfr: Gud läre mig sin rätta väg allenast. / Så går jag trygg i all min lefnads dag. Topelius Nat. 14 (1857, 1891).
β') [jfr motsv. anv. af d. al, t. o. eng. all, fr. tout] vid ett af prep. styrdt sbst. i uttr., som motsvara en koncessiv bisats; jfr III b. Dalin Arg. 1: 4 (1732, 1754). Med all din konst, ditt snille / (du) får ej bröd. Tegnér 2: 45 (1817). I all din uselhet du (dvs. Tersites) är kanhända / ändå .. ett stycke heros. Fröding Guit. 135 (1891).
b) [jfr fsv. all kirkia, alt land, t. alle gegend] vid appellativ i obest. form utan vidare bestämning. — särsk.
α) [jfr isl. af ǫllum hug] vid ord, som beteckna sinnelag o. d.; numera bl. i förb. af allt hjärta, af hela mitt (osv.) hjärta. Apg. 8: 37 (NT 1526). Dalin Arg. 1: 173 (1733, 1754). Jag .. bekänner af allt hjerta. Handb. 1811, s. 17. Jag gratulerar af allt hjerta! Hedenstierna Komm. 62 (1891). — (†) Tu skalt elska .. Gudh, aff allo hierta, aff allo siäl, aff allo förmågho. 5 Mos. 6: 5 (Bib. 1541; öfv. 1893: af allt ditt hjärta osv.). Med allo hierta. Mess. 1557, s. L 4 b. Med allan hog. Serenius (1734, under carried).
β) vid ord, som beteckna tidrymd o. d. — jfr a ε α'.
α') [jfr t. in alle ewigkeit] i förb. i all evighet. J alla ewigheet. Judas 25 (Bib. 1541). Handb. 1811, s. 54. Carlén Köpm. 2: 51 (1860). — jfr: i all tid (se II a γ α').
β') [jfr ä. t. allen winter, eng. all summer] (†) (Båtsmännen) haffue warit vthe .. j allann sommer. G. I:s reg. 10: 293 (1535).
Anm. till 1. I ä. nysv. förekommer all ngn gg pleonastiskt förbundet 1:o med hel. Konungen (drog) tädan med alt sitt hela hoff. P. Brahe Kr. 23 (c. 1585). Polit. vis. 200 (c. 1598). 2:o [jfr fsv. alt ganska häredhit, mnt. al ganz] med gansk(a); jfr V 1 b β slutet. Mett alle ganske magt. G. I:s reg. 9: 194 (1534); jfr III a β. Med all then ganske Danmarks macht. Svart Gensv. F 7 b (1558).
2) [jfr fsv. han wardh allir skälwande, isl. var allr í brottu, mnt. he is alle naked, ä. t. solcher jamer ist aller aus diesem aberglauben erstanden (Luther)] (†) i annan ställning: hel och hållen; närmande sig den adverbiella bet. helt och hållet, i sin (osv.) helhet, fullständigt, alldeles; jfr IV 2. Tu är aller födder j synd. Joh. 9: 34 (NT 1526). The Amorreers ondzska är icke än nu all fulkompnat. 1 Mos. 15: 16 (Bib. 1541). Thett norra gerdet sådde iagh alt. Rääf Ydre h. 3: 395 (i handl. af 1594). Han (dvs. staden) bran så när all vthaff. Tegel G. I:s hist. 1: 21 (1622). Hon denger honom rätt allan blåå. D:r Simon 6 (1627). Tå mennsklig hielp all vthe är. Ps. 201: 4 (1695). Dörrstycket skall vara allt öfverdraget med guldarbete. Eneman 1: 222 (1712). Är Rådstufvurätt aller jäfvad. RB 13: 4 (Lag 1734). Fryxell Ber. 1: 75 (1823; arkaiserande). jfr: Aller i (dvs. helt o. hållet bestående i l. med hela sin betydenhet i) Munnen, som Simpan i Hufvud. Grubb 21 (1665; om en storordig person). — särsk.
a) [jfr mnt. al dore, al umme, al ut, eng. all over, all through] åtföljdt af adv. (l. ss. adv. använd prep.) med eg. lokal bet. (Sändebuden) måste .. hans (dvs. storfurstens) titel sampt theras Herres titel recitera all vth. Petreius Beskr. 3: 22 (1615). All öffuer skäggiot. Lex. Linc. (1640, under gena). Stiernhielm Arch. D 1 b (1644). En Krantz .., infletad' i Refwor af humble- / tuppor all om bewefd. Dens. Herc. 43 (1668). Denna domen är falsk all igenom. Serenius (1734, under brass). Lind (1749, under durchaus). — jfr ALLT (igenom, öfver osv.).
b) [jfr ä. d. thet skalt tu gialde nw all slet] i förb. all slätt, hel och hållen. Herren Gudh .. / .. tina skalckhet alla slätt / Wänder in på tigh sielfwan. Ps. 61: 3 (1695). Förderfwa skal tigh Herrans hand / Och allan slätt vthrota. Därs. 61: 4. jfr: Depereo .. Slätt och all förderffuas. Lex. Linc. (1640). — jfr IV 3 b δ, V 2 a samt ALLTSLÄTT, adv.
Anm. till 2: 1:o I ä. nysv. har möjl. all i denna bet. användts äfv. i pl.; jfr: Ther huarken bar eller brast .., så at ehn hofman (dvs. harneskklädd ryttare) kunde med hest icke rida thuertt öffuer gärdet, med mindre ähn benen woro .. (hudlösa) och stodo all i blod. P. Brahe Kr. 43 (c. 1585); jfr dock 2:o. — 2:o När all i uttr. sådana som de ofvan anf. förekommer oböjdt l. i n., kan det äfv. uppfattas ss. adv.
II. hvarje; hvarje slags, allt slags, af hvad slag som helst, hvilken som helst; allt hvad (så l. så) heter; all möjlig; utmärkande den fullständiga sammanfattningen dels af olika slag, dels (särsk. i b) af (mer l. mindre) likartade individer l. enskilda företeelser; vid sbst. i obestämd form i sg. (stundom bestämdt af adj. l. pron.). — jfr IV.
Anm. Åtm. numera skiljer sig all i denna anv. (liksom pl. alla; se V) från HVARJE på det sätt, att all starkare framhåller sammanfattningen af olika individer l. enheter till en helhet l. enhet, medan däremot HVARJE mera låter vikten falla på de särskilda individer osv., som bilda enheten.
a) [jfr fsv. til alla andra gärning, isl. við ǫllum úhreinum losta, d. alt arbeide, got. alla baitrei, holl. alle arbeid, t. aller anfang, eng. all hope was gone] vid mer l. mindre abstr. sbst.; stundom ej skarpt skildt från III. Under all kritik. Legger .. bort all oreenligheet. Jak. 1: 21 (NT 1526); jfr α. Fadhren .. haffuer all doom giffuit sonnenom. Joh. 5: 22 (Därs.). All Begynnelse är swår. Grubb 18 (1665). Dans lijsar alt arbet och omak. Stiernhielm Herc. 189 (1668). Ställe .. borgen .. för all skada och kostnad. GB 7: 3 (Lag 1734); jfr I 1 b. Gör rätt åt all förtjenst. Leopold 2: 157 (1794, 1815). Allt loford är ej smicker. Dens. 3: 214 (1795, 1816). Af dig är all rättfärdighet, / Af dig all frid och salighet. Ps. 66: 3 (1819). Der man finner någon förtjenst, ville man gerna finna all. Tegnér 5: 467 (1825). All bildning står på ofri grund till slutet. Dens. 2: 230 (1836). All strid är lyktad, / All synd förlåten. Wallin Vitt. 1: 55 (1839). En prakt öfver all beskrifning. Cavallin Skr. 76 (1885); jfr α. Allt nigande / och blinkande och bligande. Fröding N. dikt. 42 (1894). — särsk.
α) [jfr fsv. fräls oc löss af allo kirkiona bande] i uttr., som innebära fullständig(t) uteslutande l. frånvaro l. saknad l. motsats o. d.: hvarje, allt hvad (så l. så) heter; jfr VII. Den sjuke är nu fri från (l. utom) all fara. Det är utom all fråga. Ställa ngt utom allt tvifvel. Han saknar allt omdöme. Det strider mot allt förnuft. Emot all rättvisa. 2 RARP I. 1: 163 (1719). Var dygdig, så slipper du all tillämpning (af denna fabel). Tessin Bref 2: 229 (1754). Skeptici .. nekade all princip. Palmblad Fornk. 1: 357 (1844). (Han hade) arbetat mot all på indelningsverkets grund fotad härordningsreform. SD (L) 1897, nr 87, s. 3.
β) i uttr. all möjlig, all tänkbar o. d.; jfr III. Han har gjort sig skyldig till all möjlig dårskap. Med all önskvärd klarhet. Wisén i 3 SAH 4: 239 (1889).
γ) vid angifvande af tid.
α') (föga br.) i förb. med tid. (Gud) ser til mich j allom tijd. Ps. 1536, s. 75. Tin Kyrkia i all tijd / Må see at tu äst henne blijd. Ps. 229: 4 (1695); jfr Ps. 120: 4 (1819). Bælter Cerem. 543 (1762). — jfr ALLTID samt I 1 b β.
γ') [jfr t. allen augenblick] (†) i annan anv. Chronander Vitt. 134 (1649). Jagh wil i alla stund / .. (Guds) stora nåde prisa. Ps. 18: 1 (1695); jfr ALLDENSTUND 1. Lät tine helge Änglar .. / All natt och dagh migh wara när. Därs. 197: 4.
δ) i åtsk. uttr., som angifva omständigheter. På allt sätt l. vis. Swedberg Schibb. c 4 a (1716). — särsk.
α') [jfr fsv. i alla mattä, isl. á allan máta] (numera bl. arkaiserande) (ut)i alla måtto; jfr MÅTTA, sbst. G. I:s reg. 1: 54 (1523). (Detta ord är) wäl wärdt ath man thet j allo motto annammar. 1 Tim. 1: 15 (NT 1526; öfv. 1883: på allt sätt). Ypperlig i alla måtto. Strinnholm Hist. 1: 252 (1834). jfr: I allo möijelige måtto. RARP V. 1: 308 (1654).
β') (mindre br.) i all händelse, i alla händelser (se under V 1 a α). Snellman Staten 384 (1842). — (numera knappast br.) För all händelse. Rudbeck Atl. 4: 160 (1702). — (†) på all händelse. J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 9 (1612). Mont-Louis 267 (1739).
γ') [jfr d. i alt (l. al) fald, ä. holl. in alle geval; jfr äfv. fr. en tout cas] (mindre br.) i allt fall, i hvarje fall, under alla omständigheter, i alla fall (se under V 1 a α); numera vanl. närmande sig bet.: man må säga hvad man vill; icke dess mindre; dock. RARP 7: 173 (1660). Tegnér 6: 122 (1829). Säkert är i allt fall att. Nilsson Ur. 2: 9 (1862). Siffror .. ha i allt fall sin vältalighet. Renholm i SDS 1877, nr 5, s. 2. — [jfr t. auf allen fall] (†) på allt (l. allo) fall. RARP 1: 89 (1629). Därs. 6: 339 (1658).
ε) i uttr. allt slags, all sorts. Fischerström 3: 333 (1781). Allt slags snille. Tegnér 2: 525 (1839). Mat. 4: 23 (öfv. 1883). jfr: Alltslags fröjd. Palmblad Fornk. 1: 548 (1844). — jfr ALLSKÖNS samt SLAG.
b) [jfr mnt. o. holl. alle vee, t. alles vieh] vid kollektiver. Föreböner .. för Konungar, och för alla Offuerheet. 1 Tim. 2: 2 (Bib. 1541; Luther: alle oberkeit). Allt rytteri är gagneligt vid fiendens förföljande. SAOB 166 (1870). — ofta i uttr., som motsvara en af alla (se V 1 a) l. samtliga bestämd pl., som betecknar de i kollektivet sammanfattade individerna; jfr I 1 b. Tå tenckte Gudh .. på all diwr, och på all fänat som .. j Arkenom war. 1 Mos. 8: 1 (Bib. 1541; öfv. 1893: alla de vilda djur och alla de boskapsdjur). 2 Mos. 1: 22 (Bib. 1541). (Kyrkan) skulle ega mer af gods och guld än alla konungar och all adel och alla städer tillsammanstagna. Rydberg Vap. 282 (1891). — jfr: Allan then Fisk(, som) i watnen må drifwa. Arvidi 185 (1651). All knopp och blom skall falla af. Jensen Slav. diktv. 167 (1896). jfr d. — särsk. [jfr mnt. alle volk] (numera föga br.) allt folk, alla folk(slag); alla människor. Gåår .. vth, och lärer alt folk (πάντα τὰ ἒϑνη). Mat. 28: 19 (NT 1526; Bib. 1541: all folck). Nu tackar Gudh alt folck. Ps. 305: 1 (1695); jfr Ps. 272: 1 (1819). Ehrenadler 359 (1723).
c) [jfr d. alt vand, mnt. alle gras unde sant, t. aller wein, eng. all flesh] vid ämnesnamn. Allt vin hettar. All ved är dyr i år. Alt grönt grääs bran vpp. Upp. 8: 7 (NT 1526); jfr b. Allt Watn will i Hafwet. Grubb 22 (1665). När hwar behagar sitt, så blijr all maath äthen. Dens. 538. Alt Bränvin som med alcaliske salter tilredes. Fischerström 3: 333 (1781). Tionde skall du gifva af all sädesgröda. 5 Mos. 14: 22 (öfv. 1893).
d) vid andra (mer l. mindre) konkreta sbst.
α) i vissa fall, som hafva beröring med a l. b. All dikt är genomskinlig. Tegnér 2: 209 (1820). All vers (har) ursprungligen framgått ur musik. A. Lindgren i Nord. tidskr. 1895, s. 554. — särsk.
α') i ngra i bibelspr. kvarstående uttr. All godh gåffua .. är offuan effter. Jak. 1: 17 (NT 1526). All scrifft vthaff gudhi vthgiffuin, är nyttugh. 2 Tim. 3: 16 (Därs.). — Anm. På båda de här anf. ställena kvarstår motsv. uttr. i NT 1883.
β') (mindre br.) i vissa uttr., som så till vida närma sig a, som man icke eg. afser hvart o. ett af flere enskilda föremål osv., utan snarare hvarje användande osv. af ett visst slags föremål osv.; i sht i förb. med ett uttr., som innebär en negation. Iach kan full wel vndbära, / all orden och closters skrud. Ps. 1536, s. 92. (Kristendomens) anda är att utrota all sinlig form, allt beläte. Tegnér 3: 477 (1812). Våra hästar .. satte nosarna rätt upp i vädret .. dermed görande allt betsel alldeles overksamt. Kræmer Orient. 394 (1866).
β) i förb. allt ting, se ALLTING.
α') (†) allt, allting. Om all dell saa claar ær paa hanss siidho szom han oss föregiffuidt haffuer. G. I:s reg. 2: 205 (1525).
β') [jfr: (för ingen) DEL] (hvard.) i uttr. för all del, användt för att i en uppmaning l. begäran l. önskan l. ett jakande l. nekande svar o. d. inlägga mera eftertryck l. affekt; äfv. ss. höflighetsformel: jag ber. Ursäkta mig! (Svar:) För all del. Tackar så mycket. (Svar:) För all del. Leopold 6: 212 (c. 1785). För all del kom. Hagberg Shaksp. 9: 253 (1850). Här är väl ingen bjudning? — (Svar:) Nej, för all del. Hedenstierna Komm. 19 (1891). jfr: För all del i verlden. Leopold i 2 Saml. 7: 33 (1783). — jfr V 1 a α ε'.
δ) [jfr ä. holl. alle dal, alle eylant] (†) vid ord, som beteckna ett ställe l. område. Så må nw hwar man wara gladh, / och tacka gud j allan stadh (dvs. på hvarje ort). Ps. 1536, s. 45; jfr Ps. 49: 5 (1819). På all ort. Moræus Vitt. 465 (1685). — särsk.
α') (ännu ngn gg arkaiserande) i uttr. i allo land(e). Ps. 413 (1695); jfr Ps. 500: 7 (1819). Rydberg Vap. 327 (1891).
β') (fullt br.) närmande sig I. Allt utrymme är upptaget. Vid middagen var redan allt land (dvs. landet fullständigt) ur sigte. Skogman Eug. 1: 81 (1854).
ε) [jfr ä. holl. alle tonge, alle vrouwe, ä. t. aller vogel, aller mensch] (†) i annan anv. Tacka må .. tich, / o herre gud all tunga. Ps. 1536, s. 39; jfr Ps. 402: 2 (1819). All seng ther han på ligger .. skal wara (oren). 3 Mos. 15: 4 (Bib. 1541). 1 Sam. 2: 33 (Därs.). Allt Moln gieer intet Regn. Grubb 18 (1665). All AwundsMan til Trots. Lucidor Hel. D 3 a (1672). Wårt ädla språk, så wel som alt annat welrychtat och behageligit språk. Swedberg Schibb. f 3 b (1716). — jfr ALLMAN.
III. [jfr fsv. honum bör allir hedhir, d. han har al aarsag til at være fornøjet, holl. er is alle hoop dat, t. einem alle ehre erweisen; jfr äfv. fr. avoir tout espoir de réussir, lat. omni diligentia; sannol. utveckladt dels ur I, dels ur II] fullkomlig; full; oinskränkt; all möjlig; vid abstr. sbst. i sg.; vanl. med bibegrepp af intensitet l. en hög grad af ngt: största, mesta; mycket stor (jfr VI); ej alltid skarpt skildt från II a. Jag har all utsikt (l. allt hopp) att lyckas. Han (l. hans flit) är all heder (l. ära) värd. Læg tiig .. al wijn (dvs. vinn) om (detta). G. I:s reg. 1: 119 (1523). Huru the them all wenskap .. bewijst hadhe. 2 Mack. 12: 30 (Bib. 1541). Settia all troo och lijt til (Gud). Kat. A 5 a (1572). Vi hade all möda, att skåta snön ifrån oss. J. Wallenberg 132 (1771). Jag har all orsak, att frukta. Ihre Föret. IX (1779). Jag har all anledning att tro (det). Kexél 1: 238 (1789). Denna beskickning hade all framgång. Strinnholm Vas. 2: 176 (1820). Det var .. allt skäl att så litet som möjligt sätta .. (hären) på spel. Fryxell Ber. 7: 139 (1838). — i sht [jfr fsv. meth allom kerlek, d. med al taknemmelighed, mnt. in alme vlite, t. in aller stille, eng. in all haste; jfr äfv. fr. en toute innocence] vid ett af prep. (i sht i o. med) styrdt sbst.; ofta med ngt försvagad bet. Hon sade detta i all oskuld l. enfald (dvs. helt oskyldigt l. enfaldigt). Jag blef färdig i all hast (dvs. helt hastigt l. i största hast l. mycket hastigt). Han har gått till väga med all försiktighet. Efter all sannolikhet. I all synnerhet. Moth al æra ok redeligith (dvs. -het). G. I:s reg. 1: 48 (1523). Straffa .. medh all sactmodugheet och lärdom (ἐν πάσῃ μακροϑυμίᾳ καὶ διδαχῇ). 2 Tim. 4: 2 (NT 1526). I all vnderdånighet. RARP 1: 36 (1627). Med alt foog. Stiernhielm Herc. 292 (1668). Med alt skiäl. Kyrkol. 19: 8 (1686). At med all flit .. läsa wår .. Bibel. Swedberg Schibb. f 1 b (1716). Til all lycka gick ej (elden) vidare. G. Benzelstierna i Benz. brefv. 24 (1728). Med all gevalt. A. G. Silfverstolpe Skald. 163 (1801, 1814). I all vänskap. De Geer Hjertkl. 196 (1841). I all hemlighet. Nordensvan Skuggsp. 135 (1884). Bröllopet försiggick i all enkelhet. De Geer Minnen 1: 129 (1892). — särsk.
a) i uttrycken
α) uppfylla all rättfärdighet (i arkaiserande syfte, ehuru i strid med fornspr., o. hvard. äfv. allan: Wallin 1 Pred. 3: 24 (c. 1830), Lundell (1893) m. fl.; jfr Linder Regl. 112 (1886)), fullgöra allt, som den gudomliga rättfärdigheten kräfver l. som med rätta kan fordras af ngn. Ath wij vpfylle alla rettferdugheet. Mat. 3: 15 (NT 1526; i glossa: vpfyller al retferdugheet; öfv. 1883: all rättfärdighet; gr. πληρῶσαι πᾶσαν δικαιοσύνην; Luther: alle gerechtigkeit erfüllen). — numera vanl. i försvagad bet. (äfv. skämt.): göra allt, som (i ett visst fall) rimligtvis l. skäligen kan begäras. Hvarje bokhandlare visar sina saker som en modehandlare sina varor, och dermed tycker han sig hafva uppfyllt all rättfärdighet. Samtiden 1871, s. 511.
β) [jfr ä. d. med al magt] med all makt, äfv. (arkaiserande) med allo makt (2 Sam. 6: 14 (Bib. 1541), Petreius Beskr. 2: 13, 27 (1614), Kellgren 2: 67 (1777), Fryxell Ber. 13: 52 (1846) m. fl.). G. I:s reg. 9: 203 (1534). Hufvudet fortfor att vilja framåt, men hjertat ville med all makt stanna qvar. Atterbom Minnen 2 (1817). Cavallin 172 (1875). jfr: Med allo kraft. Fryxell Ber. 3: 32 (1828).
γ) [jfr d. af al magt] af all makt, äfv. (arkaiserande) af allo makt (Mark. 12: 33 (Bib. 1541), Atterbom Minnen 148 (1818), Blanche Tafl. 2: 97 (1856), Lysander Skr. 236 (1875)). Vthaff alla makt. Mark. 12: 33 (NT 1526).
b) i uttr., som motsvara en koncessiv bisats; jfr I 1 a ε β'. Leopold 3: 237 (1799, 1816). Med all vördnad för Protestantismens berömliga verkningar, kan man svårligen neka, att den i vissa fall gjort menniskorna öfverflödigt allvarsamma. Atterbom Minnen 197 (1818). Tegnér 5: 189 (1820). S:t Benedict och Bernhard i all ära, / En bättre regel Skriften oss kan lära. Franzén Skald. 3: 570 (1829). Ljunggren SAHist. 1: 255 (1886; se AKTNING 4 a β).
IV. [anslutande sig dels till I, dels till II] i n. sg. dels i själfständig ställning, dels i förb. med n. sg. af adj. l. pron., användt för att beteckna ngt helt l. en sammanfattning, hvarifrån ingen del undantages: alltsamman, allting, allt möjligt, hvart och ett; ofta med bibegrepp af betydlig omfattning (jfr VI). — jfr ALL(T)IHOP, ALL(T)SAMMAN.
1) i omedelbar förb. med ss. sbst. användt n. sg. af adj. (l. part.) l. pron.
a) med adj. (l. part.). Alt förstfödt. 5 Mos. 15: 19 (Bib. 1541). Tiden .. giör alt swårt endteligen lett. Swedberg Schibb. 33 (1716). Allt sant, allt skönt .. / Ett genljud är från evighetens strand. Wallin Vitt. 1: 170 (1816). Allt skapadt. Ps. 9 (1819). Allt snillrikt träffar som en blixt. Tegnér 2: 210 (1820). Allt det orätta jag ser. Rudin 2 Evigh. 2: 49 (1888). Allt det manligt fasta .. i hans natur. Hedenstierna Komm. 49 (1891). jfr: I allt väsentligt; jfr X 1 d. — särsk. i uttr.:
α) allt godt, allt ondt, stundom närmande sig bet. idel godt osv. (jfr VIII). När menniskionar .. säya alt ondt j moot idher. Mat. 5: 11 (NT 1526). Den trohjertade Luther trodde (ännu c. 1520) påfven om allt godt. Geijer I. 1: 301 (1845).
b) med pron. — särsk.
α) [jfr fsv. med allu þe þer til liggir, d. alt dette, mnt. dat allet, t. das alles, eng. all that] vid dem. l. determ. pron.; ofta sammanfattande ngt förut uppräknadt; allt står vanl. före sitt pron. Alt thetta skall förgåsz. 2 Pet. 3: 11 (NT 1526). Alt sådant sökia hedningana. Mat. 6: 32 (Därs.); jfr a. Alt thet som kropsens vppehälle och nödtorfft tilhörer. Kat. B 6 a (1572). Öfverväg allt detta. Tegnér 6: 244 (1834). Allt det der var nu förbi. Hedenstierna Komm. 2 (1891). — särsk.
α') (i sht i skriftspr.) med allt efter sitt pron. Thetta alt. G. I:s reg. 3: 38 (1526). Thet alt. Kat. B 2 a (1572). Dhetta alt wil och skal iag .. giärna giöra. Kyrkol. 21: 2 (1686). Sådant allt kan .. icke blifva .. ersatt. Ljungberg hos Agardh Stat. I. 3: 37 (1853).
β') [jfr fsv. alt thet skapat är] (numera i sht hvard.) med öfvergång till 3 a β, i uttr. allt det, allt det som, allt hvad. Iach geffwer tiyondhe vthaff alt thet iach ågher (dvs. eger). Luk. 18: 12 (NT 1526; öfv. 1883: allt hvad). RA 1: 487 (1546).
γ') [jfr isl. varð allt hrætt þat, er i nánd bygði] (numera mindre br.) motsv. 3 a β α'. (De) omskåro alt thet som mankön war. 1 Mos. 34: 24 (Bib. 1541; Luther: alles was männlich war). Alt thet flygha kunde, och alt thet wingar hadhe. Därs. 7: 14; jfr β'.
β) efter rel. pron.; vanl. sammanfattande ngt förut uppräknadt; jfr 2 b samt 3 a δ. För hwilket alt iagh plichtigh är honom (dvs. Gud) tacka. Kat. B 2 a (1572). Kyrkol. 19: 17 (1686). — (i sht hvard.) I ritningen, här felar än / Båd' Lusthus, Fatebur och Boar (dvs. bodar), / Verkstäder, Smidjor, Jakter, Broar, / Som alt på gården fins igen. Nordenflycht QT 1746—47, s. 48.
γ) [jfr t. was alles] efter interr. pron. hvad. Man suckade månget ack, utan att kunna göra sig reda för hvad allt det betydde. Lundgren 2: 177 (1858, 1874). För hvad allt skall då ej läraren ha öga och sinne? F. v. Schéele i Sv. tidskr. 1894, s. 561. — jfr 2 c, äfvensom 3 a β β'.
δ) i förb. allt annat (l. öfrigt), i poesi äfv. annat allt. Den hennes (dvs. dygdens) dyrkan har, för (dvs. framför) annat alt utvalt. Nordenflycht QT 1745, s. 6. Ps. 215: 1 (1819). Målfyllig var han, frisk och sund, allt annat sågs förbi. Runeberg 2: 50 (1846). — särsk.
α') [jfr d. alt andet end] allt annat än i bet.: allt utom (se X 2 f), ingenting mindre än, alls icke, ingalunda. Tillståndet .. var allt annat än godt. Rudin 2 Evigh. 1: 326 (1876, 1887). Näsan är allt annat än grekisk. Hedenstierna Komm. 2 (1891).
β') (föga br. utom i Finl.) allt annat i bet.: kommer aldrig i fråga; visst icke! Runeberg 4: 165 (1833, 1858). Skola vi gå i köket? .. (Svar:) Nå alt annat. Numers Kuop. 35 (1892).
2) (numera nästan bl. arkaiserande l. hvard.) ss. bestämning till ett icke omedelbart följ. l. föreg. pron. i n. sg.; jfr I 2. — särsk.
a) vid pers. l. dem. pron. Det här är allt godt och väl, men. Thetta är alt skeet på thet ath fulbordhas skulle thet aff herranom sagt är. Mat. 1: 22 (NT 1526; öfv. 1883: allt detta har skett). Alt är thet idhart. 1 Kor. 3: 22 (Bib. 1541; öfv. 1883: allt är edert); jfr 3 a δ. Thet (dvs. det skapade) war alt ganska gott. 1 Mos. 1: 31 (Bib. 1541). Thetta kunde alt wara öfwer nog. Swedberg Schibb. 159 (1716). Allardt Byber. 21 (1886). jfr: Tå han nu sådant hade frågat alt. Holof. 19 (c. 1580).
b) vid rel. pron. Hwilket doch alt förgåås. Kol. 2: 22 (Bib. 1541; öfv. 1883: hvilket allt). Rudbeckius 2 Pred. B 4 a (1622, 1637). — jfr 1 b β.
c) [jfr t. es ist erstaunend, was er alles weiss] (i sht hvard.) vid interr. pron. hvad. Har jag ej förbjudit eder att plocka baggepungar och hvad det heter allt! C. F. Dahlgren S. arb. 3: 24 (1822); jfr a. Gud vet hvad de allt göra. Oscar II Skr. 3: 266 (1867, 1888). Hvad kan man icke allt säga! Ljunggren Resa 67 (1871). Rydberg Faust 175 (1878). jfr: Hvad har du då gjort allt för slag i dag? Hedberg Torpa 63 (1888). — jfr 1 b γ, äfvensom 3 a β β'.
3) användt ss. sbst.
a) med uttrycklig begränsning. — särsk.
α) bestämdt af prep.-uttr. l. adv. Han fixerade .. allt i stugan. Runeberg 4: 155 (1832, 1858). Allt här nere ändligt är. Rydberg Dikter 1: 6 (1877). — särsk.
α') (föga br.) bestämdt af ett partitivt uttr., i förb. med negation. Du eger icke allt af fädrens helga bygd. Tegnér 2: 115 (1811).
β') i förb. allt i världen, allt möjligt, allt hvad tänkas kan, hvad det vara månde; alla världens skatter. Jag ville gifva allt i v(ärlden) för att få veta det. Lindfors (1824, under verld). — i sht [jfr d. for alt i verden, t. um alles in der welt, fr. pour tout au monde] i uttr. för allt i världen. Jag .. / Ville ej, för allt i verlden, / Börja samma lopp igen. Wallin Vitt. 1: 147 (1836). (hvard.) med försvagad bet. (jfr II d γ β'): Jag ber, / För alt i verlden stillen er. Kellgren 2: 265 (1779). Spring för allt i verlden(!) Kexél 1: 326 (1790). Lundquist Wessel, Kärl. 32 (1888).
β) bestämdt af relativsats; ofta i förb. allt hvad (jfr 1 b α β'). Alt hwadh j gören, thet görer aff hiertat. Kol. 3: 23 (Bib. 1541). Stiernhielm Parn. 2: 3 (1651). Vid alt hvad heligt är. Eurén Orth. 2: 11 (1794). Vi skole .. befordra allt, som länder till .. (vår nästas) välfärd. Lindblom Kat. nr 68 (1811). Tro ej allt hvad skeppare förtälja / om oerhörda ting. Tegnér 2: 208 (1820). Allt, som omger mig. Dens. 1: 55 (1825). Jag tecknade mig .. till minnes allt hvad som tilldragit sig. De Geer Minnen 2: 196 (1892). — jfr: Det är icke allt guld, som glimmar [jfr t. es ist nicht alles gold was gleisst]. Dhet wäger alt som wedhänger. Grubb 86 (1665). jfr 2 a. — särsk.
α') (i sht i högre stil) i bet.: alla de människor l. lefvande varelser (som); jfr b ζ samt 1 b α γ'. Siunge alt hwad siunga kan. Stiernhielm Cup. Bal. (1649, 1668). Allt, som kunde se, såg på honom. Almqvist Kap. 27 (1838). Dö måste allt, som lefver på jorden. Franzén Pred. 2: 202 (1842). jfr: Allt, hvad lif och anda har. Ps. 271: 4 (1819).
β') i förb. allt hvad det heter o. d.; jfr under 2 c, äfvensom 1 b γ. Allt hvad människa heter. Borg Luth. 1: 691 (1753). Pastorn .. sade (ju), att skogsrå, sjörå och allt hvad det hette inte finns till. Lönnberg Blad fr. skär. 30 (1876). (Nikodemus) hade ju allt hvad menskliga förtjenster heter. Rudin 2 Evigh. 1: 28 (1883).
γ') (i sht hvard.) i förb. allt hvad, användt ss. obest. pron.: hvad helst. Almqvist (1842). Det säger jag dig, a(ll)t hvad du gör, så stöt dig icke med honom. Dalin (1850). — jfr HVAD.
δ') i förb. efter allt hvad (dvs. så vidt) jag vet o. d; äfv. [jfr eng. for all I know] (mindre br.) för allt osv. För allt hvad jag vet. Ax. Quennerstedt Smålandsm. 11 (1891). För allt hvad man kan se. C. G. Estlander Promotionsprogr. 1894, s. 12.
Anm. Allt hvad brukas ofta adverbiellt i bet.: så mycket l. ifrigt (som), det allra mesta (som) [jfr d. jeg skal stræbe alt hvad jeg kan]. Han arbetar allt hvad arbetas kan. Charon ror allt hvad han hinner. Bellman 3: 267 (1785). (Vi) skyndade .. allt hvad vi förmådde. Atterbom Minnen 21 (1817). Jag (bör) väl hjälpa honom allt hvad i min magt står. Molander Vårflod 7 (1884). Så kilade vi allt hvad tygen höllo hemåt. Öman Ungd. 186 (1889).
γ) (hvard., mindre br.) i förb. Gud vet allt hvad (för något), utan följ. verb. Här voro apor, babianer, papegojor .. och Gud vet allt hvad att bekika. C. F. Dahlgren S. arb. 5: 124 (1833). Schröder M. fr. sk. 1 (1888).
δ) (i sht i skriftspr.) användt för att sammanfatta ngt förut omtaladt l. uppräknadt; jfr 1 b α, β samt V 3 b α. Tessin Bref 2: 168 (1754). Då ungdom, majestät och fägring och behag — / Då alt förenar sig at eder lycklig göra. Kellgren 1: 237 (1782). Stagnelius 1: 25 (1817). Att skyldra, fälla bajonett, allt tycktes han förstå. Runeberg 2: 51 (1846). — i appositionell ställning. Böte för ek och bok nijo daler, och för apel och oxel tre daler, alt til treskiftes. BB 13: 1 (Lag 1734). Såsom skyddsvapen ålades dem att hafva hjelm, rund sköld, benharnesk och pansar, allt af koppar. Kolmodin Liv. 1: 106 (1831). (Rådsherrarna) Biörnklo, .. Rålamb och .. Kurck, allt män, som starkt framträda i denna tids inre strider. Carlson Hist. 2: 260 (1856); jfr b ζ. Rydberg Vap. 366 (1891). — jfr: Motgång, Sorg, Fegd, Watn- och Eldz nöd, Dunder och Döden, / Achtar hon (dvs. dygden) alt för Leek. Stiernhielm Herc. 407 (1668). Det ord .. (Johannes döparen) förkunnade, den bättring han fordrade och det dop han verkställde, åsyftade allt att bereda sinnena till Christi emottagande. Thomander Pred. 1: 125 (1849).
b) [jfr fsv. alt wart honom (dvs. Adam) olydhokt, d. han er skikket til alt, holl. o. t. alles, eng. all i motsv. anv.] utan inskränkning l. med tänkt begränsning: hvart och ett existerande l. förhandenvarande föremål, väsen osv.; helheten af det existerande osv.; allt möjligt; allt tänkbart; allt, som i detta fall kan komma i fråga; allting. Sätta allt på spel, på ett kort. Allt är förloradt utom äran [jfr fr. tout est perdu, fors (l. hors) l'honneur]. Allt har sin tid. Finna sig i allt. Han tror sig duga till allt. Han vill ha allt för sig själf. Oaktadt allt. Trots (l. i trots af) allt. När allt kommer omkring; jfr α. Alt haffuer han väl bestält. Mark. 7: 37 (NT 1526). Alt är fåfengeligheet. Pred. 1: 2 (Bib. 1541). Af androm altt köpa och legia vill alt för bekostsampt falla. J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 3 (1612). Troo intet alt; eij heller troo intedt. A. Oxenstierna Bref 4: 83 (1643). Allt löper til ändan. Grubb 27 (1665). Alt eller intet. Serenius (1734, under man) [jfr t. alles oder nichts]. Vänta missväxtår, och hoppas / litet, att ej sakna allt! Tegnér 2: 260 (1810). Naturen ej kan allt åt alla gifva. Stagnelius 1: 51 (c. 1813). (De som) älska Herran öfver allt. Ps. 285: 2 (1819). Du (Gud) är; och genom dig är allt. Därs. 263: 1. Splitets dar, / som allt försökt och ingenting fullkomnat. Tegnér 2: 225 (1836). Den klokaste kan ej beräkna allt. Svedelius Norg. 65 (1866). För Gud är allt möjligt. Mat. 19: 26 (NT 1883). Allt på ett bräde. Björkman (1889). Jag har allt fullt upp. 1 Mos. 33: 11 (öfv. 1893). — särsk.
α) i förb. allt är slut, i ordning o. d., om det, som i ett visst fall kommer i fråga l. förehafves l. erfordras osv. Allt klart! O. Petri Kr. 73 (c. 1540). Sedhan alt är ändadt på Predicostolen, siunges een Psalm. Handb. 1614, s. F 4 b; jfr a α. Allt är redo. Ps. 164: 1 (1819). Allt är fullkomnadt. Därs. 95: 7. När allt var lugnt, satt Sandels af. Runeberg 2: 55 (1846). Då allt var klart, sattes årorna i vattnet. Sv. Hedin i SD (L) 1896, nr 509, s. 5.
β) [jfr holl. alles wel, eng. all's well] i förb. allt väl, allt står väl till; äfv. frågande. Allt väl i ditt hem? jfr ALLTVÄLSIGNAL. — särsk. sjöt. Sedan nattvakt blifvit satt, böra poster och utkikar på däck och i vädret .. vid hvarje glas turvis ropa: Allt väl. Regl. f. fl. 1834, 1: 177. Konow (1887).
γ) [jfr d. göre alt] i förb. göra allt för att, dvs. allt hvad göras kan l. hvad på ngn ankommer. Gud har gjort allt för att återkalla de villsefarande menniskorna. Lehnberg Pred. 1: 216 (c. 1800). Rydberg Rom. d. 230 (1882). jfr: För att återköpa Hector vågar .. (Priamus) allt. Tegnér 3: 495 (1812).
δ) (†) i förb. allt slätt, alltsamman. Medh rett och orett, / iach tagher alt slett, / ee men iach kan gotzet fonga. Ps. 1536, s. 23; jfr Medelt. dikt. 169, äfvensom Ps. 205: 8 (1695), Nohrborg 658 (c. 1765). — jfr I 2 b, V 2 a samt ALLTSLÄTT, adv.
ε) om det, som i sig sammanfattar allt betydelsefullt l. värdefullt l. i jämförelse hvarmed allt annat förlorar sin betydelse; det högsta, det förnämsta. Hälsan är Alt. Alt, Alt är altzinte, thär intet är Hälsan. Stiernhielm Häls. (c. 1650). (För honom) betydde .. sak intet men person allt. De Geer Minnen 2: 138 (1892). — jfr X 2 b.
ζ) [jfr isl. þá var allt við þá hrætt, äfvensom holl. o. t. alles samt fr. tout i liknande anv.] (i högre stil) alla (lefvande) varelser. Alt wenter effter tigh (Gud), at tu skal giffua them maat. Ps. 104: 27 (Bib. 1541). Fader! allt i dig sig gläder: / Du föder allt och allt du kläder. Ps. 3: 4 (1819). — alla (närvarande osv.) människor. (Jonatans) wapndraghare slogh alt j hiäl. 1 Sam. 14: 13 (Bib. 1541). Så kom (Axel) .. / till Mälarns kungastad, der allt / med undran hör den djerfves frälsning. Tegnér 1: 170 (1822). Så kastade sig allt till konungens fötter .. (och) instämde i hans lof. Malmström Hist. 6: 451 (1877). Männer komma, gubbar komma, allt till vapen gripit har. Rydberg Dikter 1: 31 (1882). — jfr a β α' samt 1 b α γ'.
η) i bet.: hela naturen. Allt står nu i sin fägring. Allt lefver, doftar, blommar. Ps. 392: 2 (1819).
ϑ) (hvard.) närmande sig VI. Skall jag nu ofvanpå allt (dvs. alla dessa ledsamheter o. d.) få ovett också?
ι) i särsk. uttr. o. förb.; se X.
V. [jfr got. allos þiudos] i pl., uttryckande, att ingen af de individer l. intet af de föremål, på hvilka man tänker, undantages; användt för att beteckna såväl ett helt slag l. släkte l. begreppsområde som hela den i ett visst fall ifrågavarande mängden: samtliga. jfr ALLIHOP, ALLSAMMAN. — Anm. Se anm. i början af II.
1) adjektiviskt i omedelbar förb. med sbst. l. ss. sbst. användt ord.
a) [jfr fsv. allir götar, isl. allar tungur, d. alle mennesker, holl. o. t. alle menschen, eng. all men] vid sbst. (l. ss. sbst. användt adj.), som står i obest. form o. saknar bestämning l. bl. är bestämdt af adj.
α) utmärkande totalitet: alla möjliga; hvar och en af. Alla goda ting äro tre. Till alla delar. I alla fall; jfr II a δ γ'. I alla händelser; jfr II a δ β'. Han saknar alla förutsättningar att lyckas; jfr II a α. (Gud) wil at alla menniskior skola frelsta warda. 1 Tim. 2: 4 (NT 1526). Alla helgha englar. Mat. 25: 31 (Därs.). Alle eeghne, och alle frije. Upp. 6: 15 (Därs.; öfv. 1883: alla trälar och frie). All Ord skal man icke swara til. Grubb 16 (1665). Wid alla tilfellen. Swedberg Schibb. 109 (1716). (Gud) förlåter alla botfärdiga deras .. synder. Handb. 1811, s. 23. Till alla sidor blickar / det rika ljuset. Tegnér 2: 210 (1820). I alla afseenden. Dens. 4: 98 (1830). Jungfru Maria och all helgon. Hagberg Tegnér 24 (1847); jfr ALLHELGONA (DAG osv.). I alla sedliga och religiösa frågor. Genberg 2: 12 (1865). Alla slags lexikaliska arbeten. E. H. Tegnér i Ydun 56 (1869); jfr II a ε. Åt alla håll. Malmström Hist. 5: 233 (1877). I alla tider och på alla områden. Schéele Till strids 9 (1881). jfr: På alla möjliga sätt; jfr MÖJLIG. — särsk.
α') i förb. all ting; se ALLTING.
β') (hvard.) i uttr. i alla dar l. dagar (äfv. i allan dar: Edgren Kamp. f. lyck. 113 (1887), Hedenstierna Komm. 17 (1891)), i alla tider, använda i fråge- o. utropssatser (urspr. i satser, inledda af ett frågande tidsadverb) för att åt frågan l. utropet ge ökad kraft l. liflighet. Kors i alla tider! Almqvist Tre fruar 1: 152 (1842). Hvad nu i alla dagar — är ni här? Strandberg 2: 227 (1865). (Hvad) i allan dar menar hon ..? Edgren Kamp. f. lyck. 113 (1887). — jfr b γ α' slutet, II a γ γ'.
γ') [jfr t. alle jahre, alle tage] (i sht i skriftspr.) vid tidsbestämningar, i fråga om regelbundet upprepande af handling l. tillstånd o. d.; med framhållande af de särskilda tidsenheterna, utan angifvande af en sammanfattning: hvarje särskild af, hvar, hvarenda. Träffas alla dagar (utom söndag) kl. 10—11 f. m. Alla aftnar höllo de philosophiska conferenser. Atterbom Minnen 161 (1818). jfr SAOB 166 (1870). — (numera mindre br.) Liffzens trä .. gaff sina fruct alla månadhe. Upp. 22: 2 (NT 1526; öfv. 1883: gifvande en skörd för hvar månad; gr. κατὰ μῆνα; Luther: alle monden). Tu skalt all åår (dvs. årligen) affskilia tiyenden. 5 Mos. 14: 22 (Bib. 1541). Som hon alla dagha lågh honom vppå medh sådana ordom. Dom. 16: 16 (Därs.; öfv. 1896: dagligen). Alla åhr den 10. Martij .. afleggia the .. sin Skatt. Kiöping 42 (1667). — Anm. Möjligen förekom i ä. tid uttr. alla månader (år osv.) äfv. i utpräglad distributiv bet. för att utmärka ”en gång i månaden (om året osv.)”; jfr särsk. cit. fr. Upp. (1526).
δ') [jfr holl. alle vijf jaren, t. alle sechs stunden, alle fünf fuss; jfr äfv. fr. tous les trois jours] (†) i distributiv anv. i förening med grundtal, liktydigt med HVAR med motsv. ordningstal o. sbst. i sg.; i sht vid tidsbestämningar. (Om) man hade på alla 2 mijll krogar (dvs. ett värdshus för hvarannan mil). RP 6: 432 (1636). Alla 6 timar (dvs. hvar sjette timme) växer .. (vattnet) och faller ut igen. Eneman 2: 10 (1712). Aflöning åt Janitscharerne .. sker 4 gånger om året eller alla 3 månader. Björnståhl 5: 40 (1776).
ε') [jfr nnt. vör allen delen (Woeste)] (hvard., föga br.) i förb. för alla delar = II d γ β'. Nej för alla delar ..! Lange Luba 26 (1889).
ζ') (numera bl. i poesi) efter sitt sbst.; jfr b ε. Vij .. Helsom eder dannemen alla. G. I:s reg. 1: 155 (1523). Christi blod, / som borttagher synder alla. Ps. 1536, s. 43. Wivallius Dikter 94 (1634). Dygd är en .. skatt, där Guld och Penningar alle, / Ey måge lijknas emot. Stiernhielm Herc. 409 (1668). Kullberg Rol. 2: 7 (1865). jfr: I blida stjernor alla. B. E. Malmström 6: 36 (1840); jfr c α. — Se anm. till 2.
β) utmärkande hela den i ett visst fall ifrågavarande mängden. Alla barn i ring! Alla Soldater woro vthi Gewähr. Kiöping 111 (1667). Uti alla sammankomster (i Svenska Akademien) före Directeuren ordet. 1 SAH 1: 21 (1786). Det lilla huset var upplyst .. med ljus .. i alla fönster. Geijer I. 3: 94 (1825). Alla fosterlandsvänner borde .. arbeta på Sveriges räddning. Crusenstolpe Mor. 3: 244 (1841). Skrika af a(ll)a krafter. Dalin (1850). Sätta alla klutar (dvs. segel) till. Konow 61 (1887); jfr α. — särsk.
α') [jfr d. alle mand] (i sht i talspr.) i uttr. alle (äfv. alla) man, hela skaran; allesamman; så många här äro (osv.). The äre dru[c]ken mest alle man. Holof. 50 (c. 1580). Weste (1807, under man). Stigom ned, alleman! Atterbom LÖ 2: 150 (1827, 1854). Till verket alle man ..! Fredin Dan. 105 (1883). — i sht sjöt.: hela besättningen. (Nu) ”blåstes alle man på däck”. Gosselman S. o. N. Am. 1: 39 (1833). Oaktadt alla mans förenade krafter rörde sig fregatten ej. Skogman Eug. 2: 137 (1855). Alle man akterut! Sundström Sjöm. 19 (1892). Alle man blefvo afmönstrade. Därs. 22. — (†) närmande sig bet.: hvar man, hvar och en. När .. alla Man gifwa Tull. RARP 2: 89 (1634). jfr Dalin Hist. 1: 298 (1747). — jfr ALLMAN.
β') (hvard.) i uttr. alla människor, alla. Jag hade otur med min visit; alla människor voro ute. Alla menniskor (hade) farit sin väg från ön. Skogman Eug. 1: 172 (1854).
b) [jfr isl. allir hans bræðr, d. alle bøgerne, holl. alle zijne vijanden, t. alle seine freunde, eng. all his motions] vid sbst. (l. ss. sbst. användt adj.), som står i best. form l. är bestämdt af gen. l. pron. l. prep.-attribut l. relativsats; i allm. utmärkande en i ett visst fall ifrågavarande mängd; stundom med bibegrepp af talrikhet (jfr VI 2); alla står vanl. i början af uttrycket. Med alla sina fel är han en älskvärd man; jfr I 1 a ε β'. Thå offuergåffwo alla läryungana honom. Mat. 26: 56 (NT 1526). Herodes .. lät slå j häl (dvs. ihjäl) all barn j Bethleem. Mat. 2: 16 (Därs.). Alle gudz engla. Ebr. 1: 6 (Därs.). Alla mina ord och tanckar. Ps. 144: 3 (1695); jfr Ps. 204: 3 (1819). I alla thessa fall. GB 2: 9 (Lag 1734). Äro alle barnen döde. ÄB 2: 2 (Därs.). Carl .. slog undan .. alla stenar på vägen, som han räckte. De Geer Hjertkl. 12 (1841). Alla de härliga gerningar, som gjordes af honom. Luk. 13: 17 (öfv. 1883). Alla de onde andarne bådo honom. Mark. 5: 12 (Därs.). En hvar af alla dessa nya bekantskaper. Hedenstierna Komm. 20 (1891). Alla de främmande (hade) gått ned till sjön. Därs. 35. — särsk.
α) vid sbst. i best. form, utmärkande ett (förut omtaladt l. som bekant förutsatt) helt släkte l. begreppsområde. Alla fixstjärnorna. Ett för alla kattdjuren utmärkande drag. Alla änglarna stodo omkring tronen. Upp. 7: 11 (öfv. 1883; NT 1526: alle englar).
β) (†) vid ett ortnamn i best. form i pl., till bet. närmande sig I 1. Alle .. dandemen som byggia och boo wthij alla dalerna (dvs. hela Dalarne). G. I:s reg. 1: 279 (1524). jfr: Uti alle mene Dalana. RA 1: 17 (1524). jfr äfv.: Konungen stembde (dvs. stämde) till sigh alla ganska Dalarne. Svart G. I:s kr. 170 (1561); jfr anm. 2:o efter I 1. — Anm. Denna anv. torde bero därpå, att ifrågavarande ortnamn i ä. nysv. i viss mån bibehållit sin ursprungliga appellativa betydelse.
γ) i förbindelserna:
α') (numera bl. mer l. mindre arkaiserande samt hvard.) i alla mina (dina, sina) dagar (l. dar), hvard. vanl. i all min (din, sin) dar, i hela min (din, sin) lefnad; i all min (osv.) tid. Du blir en stympare i all din dar. Tu skalt .. förtryckt warda j alla tina daghar. 5 Mos. 28: 33 (Bib. 1541; öfv. 1893: i all din tid). Ps. 106: 1 (1695); jfr Ps. 269: 1 (1819). For good & all, .. i all sin dar. Serenius (1734). Tänk! att jag än i all min dar / Sett ingen så'n! Franzén Skald. 1: 126 (1795, 1824). En gerning .., som .. A. skall skratta åt i alla sina dar. Almqvist Drottn. j. 100 (1834). Fries Ad. familjelif 29 (1895). — i alla mina dagar (l. dar) l. i all min (l. sin) dar i frågor o. utropssatser = a α β'. Hvad i alla mina dagar? Rydberg Vap. 275 (1891). — jfr I 1 a ε α' anm.
β') (numera bl. hvard.) i alla världens tider l. dar. I alla werldenes tider. Ps. 285: 3 (1695). — särsk. = a α β'. Men hur i alla verldens tider gick det till? Almqvist Amor. 14 (1839).
δ) åtföljdt af andra l. öfriga; jfr c δ. (Senapskornet) är .. mindre än all annor fröö. Mark. 4: 31 (NT 1526). All' öfrige Dygder. Stiernhielm Herc. 447 (1668). 1 Mos. 3: 1 (öfv. 1893).
ε) [jfr t. die blumen alle] (i poesi) ställdt efter sitt sbst; jfr a α ζ'. Linné ser ned till sina blommor alla. Tegnér 2: 210 (1820). Dina ädla vänner alla. Runeberg 2: 113 (1848).
ζ) med gen.-bestämning l. (föga br.) pron. ställd(t) framför alla, som härvid ofta får ett bibegrepp af talrikhet; jfr VI 2. De alla tåg, / Som hären gjort. Stenhammar 129 (1794). Embetets alla pligter och förhållanden. Genberg 2: 7 (1865).
c) i förb. med pron. — särsk.
α) [jfr d. oss alle, alle I som have hørt det, t. wir alle, eng. we all, ä. eng. äfv. all we] med pers. pron.; alla står vanl. efter detta pron. med undantag för gen. deras samt för det fall, då pron. åtföljes af en apposition; då pron. bestämmes af en relativsats, står alla än före, än efter detsamma. Kommen till mich j alle som arbeten. Mat. 11: 28 (NT 1526). Gåån jfrå mich alle j som bedriffuen wrongheten. Luk. 13: 27 (Därs.; Bib. 1541: alle j ogerningsmän). Stoor nådhe war öffuer them alla. Apg. 4: 33 (NT 1526). Iach haffuer meer arbetadh än the alle (αὐτῶν πάντων). 1 Kor. 15: 10 (Därs.); jfr β. Gudh ware osz allom mild! Ps. 237: 13 (1695). Klippor finnas, der vi alla strande. Tegnér 2: 226 (1836). — (mindre br. ordföljd) Alle j ären liwsens barn. 1 Tess. 5: 5 (NT 1526; öfv. 1883: I ären alla ljusets barn). Alle vi .. Alle j. Lind (1749). — (†) Han .. badh medh allom them. Apg. 20: 36 (NT 1526; öfv. 1883: med dem alla). Alle the, sie alle. Lind (1749). — särsk.
α') i förb. allas deras [jfr allas vår o. d. (se 3 b γ)] l. alla deras; jfr β. J allas theras åsyn. Apg. 27: 35 (NT 1526). Allas deras glädje. Tessin Bref 1: 256 (1753). Jag är alla deras vän. Dalin Vitt. 6: 17 (c. 1755). Allas deras kallelse. Fahlcrantz 5: 184 (1862). — Anm. I otvungen framställning ersättas båda de här anf. förb. gärna af andra vändningar (t. ex. vän till dem alla l. deras gemensamme vän). I tydlighetens intresse bör alla deras undvikas framför ett sbst. i pl.
β') [jfr fsv. meth sampthykkio allar wara; jfr äfv. ä. holl. onser aller moeder, ä. t. unser aller mutter (Luther)] (†) i gen. i förb. med (den nu föråldrade) gen. pl. af första l. andra personens pron.; jfr 3 b γ. Alles eders herre. G. I:s reg. 1: 65 (1523). (Abraham) är alles wåres fadher (πατὴρ πάντων ἡμῶν). Rom. 4: 16 (NT 1526; Bib. 1541: allas wåra fadher; öfv. 1883: allas vår fader). Allas idhra kerligheet .. öfuerflödhar. 2 Tess. 1: 3 (NT 1526; Bib. 1541: allas idhra kärleek). Ij alles Edres åsyyn. RARP V. 1: 234 (1654). Kiöping 2 (1667). — Anm. Ovisst är, om i dylika uttr. våra (våras osv.) verkligen fattats ss. en form af pers. pron.
β) [jfr fsv. allum þeem þässi bref seä, ä. holl. alle deze, t. alle diese, eng. all those] med dem. l. determ. pron.; alla står vanl. före detta pron. Ibland allom them som helgadhe äro. Apg. 20: 32 (NT 1526). Alle thesse lijta vppå sitt handwerck. Syr. 38(”39”): 35 (Bib. 1541). Thesse alle. Ihre Föret. V (1779). För alla dem, som icke voro personligen afvoga mot (honom). De Geer Minnen 1: 174 (1892). — i förb. alla l. allas deras; jfr α α'. (Där) wort funnen propheternes .. blodh, och allas theras som dräpne wordo. Upp. 18: 24 (NT 1526; öfv. 1883: alla deras som). Frelsas .. vthwr allas theres hender som hata oss. Luk. 1: 71 (NT 1526; öfv. 1883: alla deras hand, som). Alle deres godz, som under Kongl. Maij:tz tienst wore. RARP 7: 153 (1660). Hans namn kunde blifva alle deras föreningspunkt, som. Hedin Rev. qv. 213 (1880). Med alles deras samtycke som i landskapet bodde. Svedelius Repr. 100 (1889). jfr: (†) Lijka som .. (min vishet) större wore än alles, the som leffua. Dan. 2: 30 (Bib. 1541); jfr anm. 3:o i slutet af V.
γ) efter rel. pron. i pl. Svart Är. 55 (1560). Ljunggren Resa 66 (1871). (Landet) hade millioner af menniskor, hvilka alla han ville beröra med sin verksamhet. Rudin 2 Evigh. 1: 325 (1887).
δ) i förb. med andra l. öfriga; alla står numera, åtm. i prosa, alltid före dessa ord; jfr b δ. Them .. och allom them androm. 2 Kor. 13: 2 (NT 1526; öfv. 1883: alla de öfriga). Stiernhielm Herc. 144 (1668). Arfsynden har jag gemensam med alla andra. Franzén Pred. 3: 25 (1843). Rydberg Rom. d. 229 (1882). — (i poesi) Du så wäl som andre alle / Äst uppfyllt med Synd. Brask Sånglust 40 (1690); jfr Ps. 192: 2 (1819). — (†) Paa alles the andre (dvs. alla de andras) vegna. G. I:s reg. 1: 247 (1523).
d) framför grundtal; i allm. med afs. på ett förut kändt antal.
α) [jfr d. alle tre, holl. alle drie, t. alle drei, eng. all three; jfr äfv. fr. tous (les) trois] framför tre l. ännu högre tal. Äta med alla fem (dvs. med fingrarna). Krypa på alla fyra (dvs. på händer o. fötter). Alle siw. Luk. 20: 31 (NT 1526). Tessin Bref 2: 303 (1755). Alla de hundra (näml. förföljarna). Nicander S. arb. 1: 208 (c. 1820). Det .. vore roligare för oss alla tre. Tegnér 6: 121 (1829). Från alla fyra hållen. Fröding N. dikt. 30 (1894). — (†) i svordom. (En af dryckeskämparna) bannas (dvs. svär) .. om alle siu Tusend. Stiernhielm Herc. 243 (1668). jfr: Räfven rök af för alla de sju. Topelius Läsn. f. barn 4: 127 (1868, 1883).
β) [jfr holl. allebeide, t. alle beide, ä. eng. all both; jfr äfv. fr. tous (les) deux] (†) framför båda l. bägge. Mine Herrar gode, / Wyrdige Fäder alle både (dvs. båda två). Brasck Ap. g. C 4 a (1648). Alle beggie. RARP 7: 188 (1660). Eldh Myrt. 19 (1721).
2) [jfr d. börnene ere alle ude, t. die schuldigen verstummten alle, eng. they are all here] adjektiviskt i annan ställning. Alle ären j itt j Christo Jesu. Gal. 3: 28 (NT 1526). Lät oss nw alla bidhia. Mess. 1531, s. B 3 a. Dhe sofwa intet alla som snwsa (dvs. andas hörbart liksom sofvande). Grubb 93 (1665). Vi äre alla / Adams barn. Ps. 44: 1 (1819). Vid Jutas hade skotten tystnat alla. Runeberg 2: 112 (1848). Alla hafva de (dvs. mina läsare) hört talas om Kolosseum. Rydberg Rom. d. 272 (1882). De cykladiska öarna Paros, Naxos .. och hvad de nu alla heta. S. Wide i Ord o. bild 1897, s. 78. jfr: Dricker her aff alle. Mat. 26: 27 (NT 1526). — sammanfattande flere uppräknade sbst.; jfr 3 b α. RA 2: 264 (1568). Då .. böneböcker, sångböcker, räkneböcker och de teologiska arbetena alla voro affattade på latin. Heikel Filol. 6 (1894). — särsk. i förb.:
a) (†) alla slätt, allesamman. Holof. 18 (c. 1580). (Om världens) Synder störr- og smärre .. / Wore af dig alleslätt / Öfwade. Brask Sånglust. 42 (1690); jfr Ps. 192: 8 (1819). Lenæus Hübner 198, 358 (1726). Kolmodin Qv.-sp. 1: 593 (1732). — jfr I 2 b, IV 3 b δ samt ALLTSLÄTT, adv.
b) [jfr isl. allir (i) senn] (†) alla i sänder, alla på en gång; allesamman. Wordo the .. / Bortförde för (dvs. såsom) fångar, alle j sender. Tob. com. A 3 b (1550). Herrans Änglar all i sänder / Glädia sigh .., / När en syndig sigh omwänder. Ps. 243: 7 (1695).
Anm. till 2. I vissa föråldrade l. arkaiserande uttr. är det knappast möjligt att afgöra, om det efter sitt sbst. ställda all bör föras hit l. är användt ss. vanligt attribut; jfr 1 a α ζ'.
3) användt ss. sbst.
a) [jfr fsv. alle, isl. allir, d. alle sige det, got. allai sildaleikidedun, holl. allen zwegen, t. alle erstaunten, eng. all say so] abs.: hvar och en; hvem som helst; alla (lefvande) varelser; i sht: alla människor, hvar man; antingen utan inskränkning l. med den tänkta begränsningen: samtliga, som i detta fall afses l. kunna komma i fråga (alla närvarande, alla, som känna förhållandet, osv.); vanl. med bibegrepp af talrikhet (jfr VI 2); ofta närmande sig bet.: de allra flesta, den stora mängden, (synnerligen) många. Göra alla till lags. Skära alla öfver en kam. Alla tala väl om honom. Hans hus står öppet för alla. Alla började skratta. Alle e hoo the hælst ære. G. I:s reg. 1: 5 (1521). Gudh som alla dömer. Ebr. 12: 23 (NT 1526). Alla komma till honom. Joh. 3: 26 (Därs.). Alles öghon lijta til tigh Herre. Rudbeckius Ench. Cat. e 2 a (1627). Alla (äro) Barn i börian. Grubb 13 (1665). Alla kiänna Apa (dvs. -an), Apa kiänner ingen. Dens. 14. Döden, allas säkra lott, / Allas öden jemnar. Leopold 2: 218 (1815). Ej alla hata ljuset. Tegnér 2: 443 (1815). En meritorden .. har mycket anseende derute .. och ges inte åt alla. Cederborgh R. Kand. 23 (1816). Alla tyckte öfverallt att Sandels talat rätt. Runeberg 2: 57 (1846); jfr b δ. Alla, alla käckt framåt! Dens. 5: 7 (1860). Ett allas krig emot alla. Nyblæus Statsm. 18 (1864, 1882) [jfr lat. bellum omnium in omnes]. Inför allas ögon. Rudin 2 Evigh. 1: 32 (1883). — särsk. i den gamla dat. allom:
α) [jfr fsv. gör iäc thet allum kunnukt] utan föreg. prep., ss. bestämning till ett (omedelbart) följ. adj. l. part. l. ss. indirekt obj.; numera bl. i vissa stående förb., oftast med en viss anstrykning af arkaism: för l. åt alla. Det lär vara allom kändt. Leopold 2: 372 (1802, 1815). Att .. skarpt uppfatta det främmande och det egna .. är ej allom gifvet. Törneros Bref 2: 240 (c. 1836). Det är allom kunnigt. SAOB 167 (1870). Det är ej allom bekant att djuprännorna utanför Bohuskusten .. hysa en rik fauna. GHT 1895, nr 206, s. 2. — (numera mindre br.) Jach .. gör allom wetherlighet (dvs. veterligt), thet. G. I:s reg. 1: 6 (1521). Gif allom sitt, gör allom rätt. Ps. 142: 8 (1819). Naturens allom öppna bord. Franzén Skald. 4: 153 (1832). Ej allom klar var arten af hans snille, / Ej allom kär hans stränga lära var. B. E. Malmström 6: 124 (1851). Förslaget kunde .. icke vara allom behagligt. Svedelius Repr. 439 (1889). — (numera bl. arkaiserande) (Gud) geffuer enfålleligha allom. Jak. 1: 5 (NT 1526; öfv. 1883: gifver åt alla). Herren är allom godh. Ps. 145: 9 (Bib. 1541; öfv. 1888: god mot alla). Allom oåtsport. Lucidor Hel. P p 4 a (c. 1674). På det sättet blef nu allom möjeligt, at lefva i trygghet. Dalin Arg. 2: 212 (1734, 1754). Qvickhet allom gör besvär. Kellgren 2: 161 (1780). Frukta Gud och håll hans bud; / Dig och allom det tillhörer. Ps. 494: 4 (1819); jfr anm. 3:o i slutet af V.
β) (†) styrdt af prep. Söken effter fridh medh allom. Ebr. 12: 14 (NT 1526). Åth allom. Hund 7 (1605). Ähras af allom. Stiernhielm Herc. 320 (1668). Öppen för allom. Dalin Hist. 1: 23 (1747). För allom den (dvs. denna hemlighet) förvarad är. Stiernstolpe Æn. 82 (1814, 1825).
b) med uttrycklig begränsning. — särsk.
α) sammanfattande flere uppräknade sbst. Plantor och örter, / Fänat, och Fogel, och Diur i skogen, och Fiskar i watnet, / Alle til Menniskiotiänst äre skapad'. Stiernhielm Herc. 457 (1668); jfr 2. Carl, Gustaf, Olof, Anders, .. alla .. äro tillstädes. SAOB 168 (1870). — jfr IV 3 a δ.
β) användt ss. apposition till en pl.; jfr c. 3000 Pålaker alla till hest. J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 15 (1627). (Dygdens) egenskaper äro oändelige, alla härlige, och alla älskansvärde. Tessin Bref 2: 176 (1754).
γ) i gen., förbundet med poss. pron. vår l. eder. Allas wår modher. Gal. 4: 26 (Bib. 1541). Alles vårt ändemåhl. 2 RARP 4: 4 (1726). Allas vår skyldighet. Tegnér 6: 135 (1830). — (†) i gen. efter poss. pron. Vår alles nådighe herre. RA 1: 333 (1544). Eder allas säkerhet. 2 RARP I. 2: 55 (1720). Sof lugnt vid hjertat af vår allas moder. Tegnér 2: 525 (1839). — jfr 1 c α β'.
δ) bestämdt af prep.-uttr. l. adv. Hälsa alla där hemma (l. i ditt hem)! Alla här ha svarat nej. Rydberg Dikter 1: 27 (1882). — (mindre riktigt) med partitiv bestämning [jfr eng. all of them]: en hvar. Som söner jag anser / alla bland eder. Tegnér 2: 215 (1829). Icke alla af dessa kyrkosånger hafva den rätta flygten. Böttiger 5: 46 (1867, 1874).
ε) bestämdt af relativsats. Honom sågho alle som boodde j Lidda. Apg. 9: 35 (NT 1526). Alla Döö intet som Nödh lijda. Grubb 16 (1665). Rydberg Rom. d. 283 (1882).
c) eg. med underförstådt bestämningsord (i sht sbst. l. pron.; jfr 1 b, c), som framgår af sammanhanget. Dhen många Brunnar gräfwer, får intet gott Watn i alla. Grubb 101 (1665). Fordra tusen kyssar, — alla / Skall med hyckladt tvång hon unna. Runeberg 2: 329 (1832). Hvem är mig en man för alla / Och bär vår fana i dag? Bäckström Dram. 195 (1870). — särsk.
α) [jfr d. en for alle og alle for en, t. einer für alle und alle für einen stehn] en för alla och alla för en, betecknande gemensamt, solidariskt ansvar. Thet vele vi alle för en och en för alle .. bestå (dvs. stå för) och försvare. RA 3: 6 (1593); jfr Schönberg Bref 1: 288, 294 (1778). Hafva två, eller flere, i borgen gått, och sig en för alla, och alle för en, til ansvar bundit; ther må man för fulla gälden söka hvilkenthera man helst vil. HB 10: 11 (Lag 1734). Därs. 15: 2. Ingås förbindelse å bolagets vägnar, innan det blifvit registreradt, vare de, som ingått förbindelsen, ansvarige derför .., en för alla och alla för en. SFS 1895, nr 65, s. 1. — jfr EN, räkn.
β) [jfr d. en gang for alle, t. einmal für alle, ein für allemal samt fr. une fois pour toutes; jfr äfv. eng. once for all] en gång för alla (näml. gånger): så att det för all framtid är gjordt (o. ej behöfver göras om l. ej står att ändra). Mina tanckar .. Them jag nu här med, en gång för alla, yppar. Swedberg Schibb. e 1 b (1716). (Vi) bedja att en gång för alla få nämna (följande). Lyttkens o. Wulff Utt. Förord (1888). — i friare anv.: det är nu en gång (definitivt l. ohjälpligt) så; det kan ej hjälpas. Det är nu en gång för alla den poetiska kritikens olycka att vara alltför småaktig, då hon sysselsätter sig med detaljerna. Tegnér 5: 326 (1823). Fruntimren ha en gång för alla svårt att följa med sådana där .. intressen. Tavaststjerna Marin 11 (1890). — jfr EN, räkn.
Anm. till V: 1:o För större eftertrycks skull förbindes alla (särsk. i anv. 1 c α o. 3) ofta med ett följ. (individerna starkare framhållande) enhvar (äfv. hvar och en) [jfr d. alle og enhver, t. alle und jede, eng. all and everybody]. Detta bud gäller (oss) alla och enhvar; äfv.: alla i allmänhet och enhvar (l. hvar och en) i synnerhet. Svart Är. 69 (1560). Allom i gemeen, och hwariom och enom j synnerheett. RARP 2: 60 (1634). Rättstjenaren. ”Alla och en hvar, som här i dag .. sammankommit ..”. Hagberg Shaksp. 4: 155 (1848). Laurén 116 (1877). jfr O. Petri P. Eliæ A 1 b (1527). — (†) alla och hvar (och en) för sig. RA 1: 472 (1546), 3: 152 (1593), Arvidi 215 (1651). — (†) alle och hvar(je). RA 1: 227 (1538), Tegel G. I:s hist. 2: 121 (cit. fr. 1540). — (†) hvar och en, användt ss. apposition till alla. Kiöping 23 (1667).
2:o I ä. nysv. kunde alla förstärkas gm tillägg af adv. SAMT l. SAMTLIGEN [jfr t. allesamt]. RA 2: 189 (1568). Thet wij allesamptligen .. giöra wele. Rudbeckius Kon. reg. 2 (1614). Som de (dvs. afgrundsandarna) alla samt i Kulan voro stängde. Eldh Myrt. 54 (1723). jfr ALLSAMMAN. — I det nuv. spr. förekommer stundom adj. SAMTLIG i pl. förbundet med alla. Holmberg Nordb. 122 (1852). Svedelius Statsk. 2: 35 (1868). — Äfv. TILLSAMMANS, TILLHOPA (se d. o.) förekomma ss. förstärkningsord till alla.
3:o Särsk. i ä. tid förekommer alla [i sht gm ordagrann öfv. från ett hebr. l. gr. original] stundom i sådana fall, där alla andra (l. öfver hufvud alla) vore mera logiskt. Ex. på dylik anv. äro: Itt nampn thet offuer all nampn är. Fil. 2: 9 (NT 1526). Ormen war listugharen (dvs. -igare) än all diwr på iordenne. 1 Mos. 3: 1 (Bib. 1541; öfv. 1893: listigare än alla andra markens djur). Tin och allas domare Christus. Swedberg Schibb. 106 (1716). Ps. 494: 4 (1819; se 3 a α slutet). Hos de gamle var Bacchos en blomstrande yngling, .. framför alla skön. Tranér Anakr. 136 (1833). — Äfv. allt användes stundom i bet. allt annat; se särsk. X 1 b, 2 j.
VI. (i sht hvard.) betecknande storhet, myckenhet l. ett betydligt antal; vid sbst. i såväl best. som obest. form, men alltid med syftning på något bekant.
1) i sg.: den l. det stora l. myckna; som är (l. varit osv.) så stor(t) osv. Hon hade blifvit blek och mager af allt släpet. Jag vet knappt hvad vi skola göra med all frukten som vi fått i år. Tack för all hjälp (l. allt besvär)! Hedenstierna Komm. 200 (1891).
2) i pl.: de många; som äro (l. varit osv.) så många. Här kan man knappt komma fram för alla böckerna. Han föreföll åldrad af alla (sina) bekymmer (l. alla bekymren). jfr: (†) I so monge ååhr all. J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 21 (1613).
Anm. till VI. Talrika fall, som mer l. mindre närma sig denna bet., upptagas under föreg. afdelningar.
VII. [nära anslutande sig till II (särsk. a α), III o. V 1 a] framför (i sht abstr.) sbst. (i sg. l. pl.) i obest. form i uttr., som innebära ett undantagslöst uteslutande: någon enda, något slags, någon; hvarje; i sht efter prep. utan (stundom förutan).
1) [jfr fsv. vtän alt hindär o. d., d. uden al aarsag l. tvivl, mnt. ane alle wedersprekend vnd twiuel, eng. without all suspicion] efter prep. Utan all anledning. Utan all tvekan. Utan all risk. Utan allt dröjsmål. Vthan all gensigilse. G. I:s reg. 1: 35 (1522). Vthan alth twifwel. Därs. 48 (1523). Vthan alla mina förskyllan eller werdigheet. Kat. B 2 a (1572). Utan all fhara. J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 14 (1612). Utan allt betänkande. Berzelius Blåsr. 10 (1820). Utan alla bevis. Fryxell Ber. 6: 476 (1833). Att rodna, skratta, dansa, gråta / Förutan all förnuftig grund. B. E. Malmström 6: 111 (1842). Utan alla anspråk. Rydberg Rom. d. 265 (1882). Utan all fråga (dvs. otvetydigt, obestrüdligen). H. Hildebrand Sv. medelt. 2: 420 (1895). — (numera mindre br. uttr.) The .. skola boo säkre vthan all fruchtan. Hes. 34: 28 (Bib. 1541). Vtan alt hinder. Swedberg Schibb. 460 (1716). Fram de bröto, utan all förfäran. Wallin Vitt. 1: 170 (1816). En byggnad .., uppsatt utan allt annat ändamål, än för kärlekens och fridens skull allenast. Almqvist Kap. 10 (1838). — (†) Thet wore .. tilbörlighit ath thenne book vtan alt förespråk eller fremmande nampn vthginge. Förspr. t. NT 2 a (1526). — särsk.
a) i uttr. utan (äfv. förutan) all ände, eg.: utan slut. — jfr: (utan) ÄNDE.
α) (numera mindre br.) oupphörligt, alltid. (Detta ljus) lyser för oss ewinnerligh, / Nu och förutan all ända. Fem andel. vis. 7 (1648); jfr Ps. 424: 3 (1819).
β) (i sht hvard.) i stor mängd. Dåliga statyer utan all ända. Geijer I. 3: 164 (1825). Askar och koffertar förutan all ända. Palmær 142 (1848).
b) i nekande sats: en viss. Thet (har) icke .. uthan alt mootståndh tillgått. L. Petri Kr. 54 (1559). Tidsandan blef ej utan allt inflytande .. på hofvets smak. Cronholm Lig. 1 (1839). Thomander Pred. 1: 53 (1849).
2) [jfr fsv. wi ärom ey lati allan tiidh, dvs. vi äro ej någonsin lata] (†) i annan anv. Alt ohöffuiszt tal gånge aldrigh vthaff idhar mun (πᾶς λόγος σαπρὸς .. μὴ ἐκπορευέσϑω). Ef. 4: 29 (NT 1526; Bib. 1541: Intet ohöffuiskt taal). — jfr Atterbom Lyr. 1: 135 (1815).
VIII. [nära anslutande sig till I o. V 1 a] idel; uteslutande; bara; intet annat (l. inga andra) än.
1) [jfr fr. ce sont toutes fables, lat. omnia summa spero] (†) Vthi Baltah boo alle Christne. Kiöping 70 (1667). Dens. 53. Att det var all gammal redskap, hvarutur I blifvit fägnade, dertill var orsaken .. att I nu ären gammal. Strinnholm Hist. 1: 308 (1834; arkaiserande). jfr Jak. 1: 2 (NT 1526).
2) [jfr d. sexer alle, eng. six all] vid beteckning af tärningkast med två (jfr V 1 d β) l. flere tärningar; i pl., ställdt efter det däraf bestämda ordet; numera vanl. i den förkortade formen all. Double deux, duser alla (i brädspel). Holmberg (1795). Sexor alla, deux six. Weste (1807). Ässorall. Lyckans talisman 6: 51 (1818). Der ha vi .. slagit sexor all, så det sprakat i knutarna. Topelius Vint. I. 2: 32 (1867, 1880). Treor all .. sinkor all. Norman Ungd. 176 (1878, 1883). — jfr ALLA, sbst.2
IX. [antagligen utveckladt ur bet. hel (se I) gm mellanled af bet. fullständig, färdig (jfr särsk. nedan 1 f anm.); se Grimm 1: 211, Vries 2: 82; jfr dock äfv. Paul D. wb. 11] ss. predikativ i sg. o. (föga br.) i pl.: slut, förbi.
1) [jfr fsv. alder (se under f), sv. dial. maten (säden osv.) ä all, isl. var þá ǫll þeirra vinátta, nor. pengarne ero snart alle, holl. (i vissa trakter) het is al, t. die freude, das geld, der wein ist all, die kugeln sind alle] (numera föga br. utom i mer l. mindre arkaiserande l. bygdemålsfärgad framställning, särsk. i poesi, samt i talspr. i vissa delar af norra o. mellersta Sv.) med sakligt subj.
a) om förråd o. d.: förbrukad, förtärd, slut. G. I:s reg. 7: 139 (1530). Tå thet wardt alt som the hadhe fördt vthaff Egypten. 1 Mos. 43: 2 (Bib. 1541; om sädesförråd). Mycket kan snart blij alt, och lijtet kan waara längie. Grubb 537 (1665). Dens. 92. Odens Swjneskincka, den aldrig bleff all. Rudbeck Atl. 2: 265 (1689). Blecket i bleckhornet är redan alt. Carl XII Bref 55 (1702). Mina pengar böria bli alla. Serenius (1734, under shrink). Drickat är aldeles alt. Nordenflycht QT 1745, s. 159. Resekosten .. hotar att bli all. Geijer I. 8: 90 (1835). jfr: Flaskan är all (dvs. tom). Bellman 6: 79 (1766).
b) i uttr. nu (l. så o. d.) är visan (l. sagan) all, dvs. slut; ofta bildl. Arwidsson Sv. forns. 3: 488. Eurén Orth. 3: 151 (1794). Strandberg 2: 28 (c. 1843). Så är .. Gunnars saga all. Bååth Dikter 189 (1879). Läseb. f. folksk. 630 (1892).
c) (numera i sht i poetisk stil) om tid: förliden, ute. Kolmodin Qv.-sp. 1: 199 (1732). Sommaren ær snart all. Ihre Gl. 1: 79 (1769). Innan året var alt. Widegren (1788). Då är pröfvotiden all. Ps. 471: 1 (1819). Runeberg 2: 330 (1832). Förr än min dag är all. Tegnér 3: 24 (1840). Hennes korta vår är all. C. A. Kullberg Dikter 158 (1850). Hans tid var all. Melin Huml. 18 (1882). jfr: När nedan war alt. Rudbeck Atl. 2: 206 (1689).
d) om ngt annat abstr.: afslutad, fullbordad, gången, ute, sin kos. Strijden är all. Stiernhielm Herc. 238 (1668). Mit hopp är alt. Nordenflycht QT 1745, s. 131. Roms Kejsare .. upphöjdes till gudar, när deras makt var all. Rydqvist i SAH 12: 318 (1827). När blir leken all ..? Runeberg 2: 339 (1830). (Då) Var sämjan all. Strandberg 1: 57 (1845). Min ro är all. Rydberg Faust 95 (1876). Dagens mödor voro alla. Santesson Naturen 95 (1880). — (numera föga br.) När som barnet dör, är fadderskapet alt. Kolmodin Qv.-sp. 1: 317 (1732).
e) (numera knappast br.) om enskildt konkret föremål. Molnet warder alt och gåår bortt. Job 7: 9 (Bib. 1541).
f) (†) med ett ej på ngt bestämdt föremål syftande det ss. subj.: slut. (Prästerna) foro fort ännu med sång, till dess det änteligen blef allt. Eneman 1: 96 (1712). C. I. Hallman 409 (1779). Nu är det alt, tout est fini. Weste (1807). jfr Almqvist (1842). — [jfr fsv. ey är thet ther medh alth, t. und damit ist's noch nicht alle] Strax blef det alt med all hans kärlek. Lagerström Bunyan 2: 95 (1727). Thet lärer snart vara alt med vinet. Lind (1749, under all); jfr a. EP 1792, nr 45, s. 3. I lägre språk (säges:) .. nu är det allt med oss! Almqvist (1842).
Anm. till f. Utveckladt ur denna bet. är sannol. (det ännu br.) uttr. (och) därmed (är det) allt, det är alltsamman, ingenting vidare. Jag får betala plikten — dermed är det allt. Lannerstierna Vitt. 46 (1792). Och därmed alt, voilà tout. Weste (1807). Och äran? .. / Ett skal, en dunstbild, och dermed allt! Sturzen-Becker Sångmö 130 (1844). jfr: Man dör så godt man hinner, / Och dermed är det alt. Dalin Vitt. II. 6: 16 (1740).
2) om lefvande varelse(r).
a) [jfr sv. dial. o. nor. all, isl. allr i samma bet. samt ä. t. dennoch müssen sie .. vergehen und alle werden (Luther)] (†) eufemistiskt: död. Wij förgåås och bliffue bortto, Wij förmindskas, och wardom alle. 4 Mos. 17: 12 (Bib. 1541). Lind (1749). Weste (1807). I lägre språk (säges:) .. min häst blef all i går. Almqvist (1842). jfr Ihre Gl. 1: 79 (1769), SAOB 167 (1870). — jfr: Dygden .. / Blifwer ey medh Döden all. Arvidi A 5 a (1651). — om koll.: utdöd, utslocknad. Adelen war .. till thet neste (dvs. i det närmaste) aller. Svart G. I:s kr. 59 (1561). När i Ulricas Död vår Hjälte-Ätt blir all. Nordenflycht QT 1748—50, s. 19 (1741).
b) [jfr sv. dial. (i norra Sv. o. Finl.) o. nor. all i samma bet.] (numera knappast br.) i hög grad medtagen l. trött; utmattad. Blifva all af bekymmer, Ærumnis consumi. Sahlstedt (1773). jfr: I dagligt tal begagnas .. all i samma mening som utmattad. SAOB 167 (1870).
X. i n. sg. i vissa särsk. uttr. o. förb.; i allm. anslutande sig till IV 3.
1) styrdt af prep.; gammal dativform kvarstår ofta.
a) [jfr eng. after all; jfr äfv. fr. après tout] (föga br.) efter allt, när allt kommer omkring l. till allt; allt noga öfvervägdt. Serenius (1734, under come). F. Bremer i Nordstjernan 1844, s. 8.
b) [jfr d. fremfor alt] framför allt, framför allting annat (jfr anm. 3:o i slutet af V); i främsta rummet. Plikten framför allt! Tjänsten går framför allt. Himlens willia bör ju fram för alt befrämias. A. Wollimhaus i 2 Saml. 1: 121 (c. 1669). Framför alt, ante omnia. Sahlstedt (1773). — företrädesvis, förnämligast, hufvudsakligen, i (all) synnerhet. Ehrenadler 51 (1723). Till nästa sommar vänta vi dig här / med all din ära, framför allt med skatten. Tegnér 1: 46 (1825). Den magt, han egde besegra, var listens, förräderiets och, framför allt, det främmande guldets. Beskow i SAH 44: 173 (1868). — jfr c α.
c) styrdt af för.
α) [jfr holl. voor alles, t. vor allem] (†) för allt = b. Chronander Vitt. 163 (1649). För alt vänjer han sina Undersåtare til Åckerbruket. Ehrenadler 202 (1723). Handb. 1811, s. 110.
α') (ut)i ett för allt (i Finl. ngn gg för alla), sammanräknadt, i rund summa; en gång för alla. Rålamb 13: 91 (1690). (Knektarna skola) för Kyrkiotiänsten .. gifva Prästen i et för alt 12 öre .. åhrligen. 2 RARP 3: 189 (1723). Palmblad Fornk. 2: 527 (1845). Han köpte hela mitt förråd och jag fick i ett för alla tio rubel. Hertzberg Sak. Pyör. 152 (1886). Lön i ett för allt .. 1,000 kr. PT 1892, nr 285, s. 1.
β') (hvard., mindre br.) ett för allt = α'. RARP 6: 166 (1657). Betala ett för alltt medh en Richzdaler. Därs. 7: 223 (1660). G. Duwall i HSH 31: 210 (1667).
γ') (†) i ett för allt, framför allt? l. beständigt? Bevara vår nådige Konung .. och lär honom i ett för alt fråga efter Gud. Frese And. dikter 23 (1724). — jfr δ' samt allt för ett (se ALLT, adv.).
δ') (†) med ett för allt, för beständigt? l. i allo (eg.: med en sak så god som alla)? Gudh wälsigne K. M:t med ett för alt. RARP V. 1: 93 (1652). — jfr γ'.
γ) [jfr nor. fyre ollo] (föga br.) för allo, en gång för alla, för alltid, för beständigt, på (fullt) allvar, oåterkalleligt. Den (dvs. examen) har jag gett på båten för allo. Blanche Läk. 28 (1845). Kristian den femtes lystnad efter .. (Skåne) kunde .. icke med ett enda slag för allo tillbakavisas. Fryxell Ber. 15: 148 (1848). Sturzen-Becker 1: 150 (1861). jfr Rietz (1867, under allo).
d) styrdt af (ut)i.
α) i allt.
α') [jfr d. i alt] i alla afseenden; i allo. Icke i ett eller tu stycker, uthan i alt. Rudbeckius Kon. reg. 484 (1620). Afskrifter .. med sielfva hufvudskrifterna i alt lika. RB 14: 4 (Lag 1734). Tegnér 6: 46 (1826). Hade påfven misstagit sig i ett, kunde han måhända ha misstagit sig i allt. Rydberg Vap. 85 (1891).
β') [jfr t. in allem drei gulden] sammanräknadt, sammanlagdt, tillsammans, inalles (se d. o.); i sht vid talbestämningar. Varorna väga i allt tre kilo. Kostnaderna lära uppgå, i allt, till .. 12 à 15 millioner kronor. Oscar II Skr. 3: 267 (1867, 1888). Sander Ar. 53 (1877). — jfr i all(e)s (se ALLS 1).
β) i allo, i bet. β' äfv. (numera bl. ngn gg i Finl.) i allone (Schartau Pred. 134 (1810), Runeberg E. skr. 1: 338 (1832), 2: 252 (1858)) [jfr e β].
α') (numera knappast br.) = α β'. The som höra til Rubens läghre, skola wara j allo, hundradhe itt och femtiyo tusend. 4 Mos. 2: 16 (Bib. 1541; öfv. 1893: tillsammans). I allo, en tout, totalement. Weste (1807); jfr β'. I a(ll)o, .. i det hela, i summa. Dalin (1850). — (†) allt sammanlagdt, öfver hufvud, i allmänhet. Ther fins ey större konst i allo, än beholla thet som förwerwat ähr. Gustaf II Adolf 42 (c. 1620).
β') i hvarje afseende; i alla afseenden; helt och hållet, utan inskränkning; jfr α α'. En i allo aktningsvärd man. Schartau Pred. 134 (1810). Hans kropp var väl bildad uti allo. Fryxell Ber. 3: 184 (1828). En i allo flyktig och lättsinnig (kärlek). Böttiger i SAH 39: 169 (1864). Han hade bemödat sig att i allo iakttaga ett ridderligt uppförande. Rydberg Vap. 286 (1891). Det i allo lyckade programmet. SD (L) 1897, nr 57, s. 2.
γ) (allt) i allom; se 2 c.
e) styrdt af med.
α) med allt.
α') (mindre br.) med allt, som därtill hör; (med) rubb och stubb; fullständigt. Thesse (fåglar) swälgia neder the Muskaten medh alt (dvs. med skal osv.) som the falla aff Trään. Kiöping 128 (1667). — jfr β α' samt 2 j β.
β') (hvard. i vissa delar af Sv.) allt medräknadt l. sammanräknadt; i allt (se d α β'); inalles. Där var med allt icke mindre än femtiotre personer. Jag är således skyldig med allt femton kronor och tio öre. — jfr β δ'.
β) med allo (medh alla Tegel G. I:s hist. 2: 177 (1622), Ps. 281: 5 (1695) m. fl.; jfr anm. till α'. med(h) alle Svart Gensv. H 7 a (1558), RARP 2: 34 (1633) m. fl.; medh all Kolmodinus Vitt. 294 (1659; i rim)) [fsv. mäþ allo (l. alla); jfr ä. d. med alle, isl. með ǫllu, mnt. mit alle(n), meng. mid alle], äfv. (†) med allom (A. Oxenstierna Skr. 1: 137 (1628)) [sannol. efter t. mit allem med formell anslutning till den gamla dat. pl. allom (jfr 2 c), om ej felaktigt (för allone?)], äfv. (numera bl. i Finl.) med allone (J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 21 (1613), Frese Verldsl. dikt. 72 (1719), Serenius (1741), Borg Luth. 2: 630, 672, 701 (1753), Porthan Bref 415 (1797), Estlander Flandrin 139 (1890)) (med(h) allonne Höga V. 4: 7 (Bib. 1541), 1 Mack. 13: 44 (Därs.)) [sannol. ytterst efter mönstret af gammal dat. sg. af f. sbst. på -a med slutartikel; jfr i förstone, på sistone, ÅTMINSTONE; se Säve Eriksv. 39 följ., Rydqvist SSL 5: 136—7]
α') [jfr fsv. dödher medh allo] (numera knappast br.) helt och hållet, fullkomligt, fullständigt, alldeles, utan inskränkning l. förbehåll. Mijna inelffuer förtörkas medh allo. Mess. 1531, s. C 1 a; jfr Ps. 38: 8 (Bib. 1541). G. O. Stenbock i HSH 31: 364 (1662). (De fåvitska jungfrurna) hade sin olio medh allo förtärdt. Ps. 214: 4 (1695). (Gud) gifver sig .. med allone åt dig. Borg Luth. 2: 630 (1753). Hjelp och styrk min skröplighet: / Jag måste eljest falla, / O Gud! med alla. Ps. 208: 5 (1819); jfr anm. Afund och otack och plåga och strid, / De måste med allo försvinna. Wallin Vitt. 1: 158 (c. 1830); jfr β'. Carlstedt Herodot 2: 286 (1833). jfr: Bittida om den morgonstund, / När solen sken med allo. Sv. folkv. 1: 132. — Anm. Huruvida i Ps. 208: 5 (1819) med alla af psalmens bearbetare Wallin fattats ss. innehållande m. pl. (ss. uttr. nu i allm. uppfattas) l. dat. sg. n., är ovisst. I Ps. 1567, s. 96 b, har motsv. ställe Nw medh allo, hvilket i Ps. 1607 liksom i Ps. 1695 (se Beckman Psalmhist. 537) ändrats till medh alla.
β') (numera bl. i Finl.) på allvar, oåterkalleligt, definitivt, för alltid, för beständigt, en gång för alla. (Gud) haffuer .. aldrigh medh allonne taghit sina barmhertigheet bortt jfrå oss. 2 Mack. 6: 16 (Bib. 1541); jfr α'. Tegel G. I:s hist. 2: 177 (1622). Nu blir han der med allone, Now he will stay there for good and all. Serenius (1741); jfr Widegren (1788). Två dagar efter (detta besök i Erlangen) .. flyttade vår pilgrim med allo från Nürnberg till Erlangen, att bosätta sig der. Atterbom Minnest. 2: 351 (1824). Om ej kapten beter sig förnuftigare, går jag med allo. Topelius Vint. II. 1: 410 (1856, 1881). Denna tidsålder är med allone förgången. Estlander Flandrin 139 (1890).
γ') (†) i alla afseenden; i allo. Tu äst medh allonne degheligh. Höga V. 4: 7 (Bib. 1541). (Ett slott) Wäl befäst och starckt med alle. Svart Gensv. I 2 a (1558). Därs. H 7 a. (En regnbåge) ganske klaar och herligh medh alle. Dens. Är. 72 (1560).
δ') (†) sammanräknadt; inalles. Tijo Skep medh alla, / Dansken wij wunno aff. Polit. vis. 318 (1644). — jfr α β'.
2) i vissa andra särskilda talesätt.
Anm. I åtsk. här (särsk. under b) anf. fall kan allt anses hafva öfvergått till verkligt sbst. Dessa fall hafva dock fått sin plats här, emedan det synts lämpligast att behandla dem tillsammans med vissa hithörande, i sakligt afs. likartade uttr. Under ALLT, sbst., upptagas bl. de anv., där ordet kan antaga substantivböjning.
a) [jfr holl. dit is (het) al, t. das ist alles, eng. that was all; jfr äfv. fr. voilà tout] (hvard.) (och) det är allt, det är alltsamman, ingenting vidare, och därmed allt (se IX 1 f anm.), och därmed punkt. En ung Fröken ... och det är allt. Kexél 1: 435 (1795). jfr: Han dansar bra, men det är också allt.
b) [jfr holl. mijn al(les), t. mein alles, eng. their all]
α) [jfr d. hun er hans alt] vara l. blifva allt för ngn l. ngns allt, dvs. det enda l. allt undanskymmande föremålet för ngns kärlek l. intresse, ngns hela lif l. värld l. högsta skatt; jfr c β samt IV 3 b ε. C. Gyllenborg Andr. B 1 b (1723). (Du Gud) är .. / Mitt hjertas tröst, min del, mitt allt. Ps. 221: 1 (1819). Du var mig allt. Tegnér 1: 177 (1822). Hur kunde du bli allt / För den du intet var? Runeberg 2: 345 (1833). Jag skall .. blifva något för honom .. liksom han blir allt för mig. Blanche Taflor 3: 220 (1857). Sin kärlek mannen har till bisak bara, / Men den är qvinnans allt. Strandberg 4: 71 (1857). Hon, som blef ditt allt. Wirsén Dikter 83 (1876). Den klassiska forntiden var för honom (dvs. Madvig) icke allt. Cavallin Skr. 56 (1887). jfr: (Hon) såg en gud, sitt hjertas allt. Nyberg 3: 6 (1842). — (†) Elin är mitt alt tillsamman. Holmström Vitt. 209 (c. 1700). (Hon,) Som ensam är mitt hela alt. Frese Verldsl. dikter 144 (1724).
β) (mindre br.) ngns allt, dvs. allt hvad ngn eger o. har l. utgör; ngns hela egendom l. väsen l. varelse. Frese Verldsl. dikter 73 (1719). Vare vårt hjerta, vårt lif, vårt allt Dig helgadt! Handb. 1811, s. 52. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 232 (1831). För den (dvs. fosterjorden), som för en brud, en mor, / Sitt allt han ville våga. Runeberg 5: 60 (1860). (Reformatorerna voro) enkla män, af borgareslägt .. Deras allt var den brinnande anden. Weibull Lundag. 17 (1884). — (föga br.) Et förtvifladt hjerta .., / Som i en maka ser förgås / Sit jordska alt. Nordenflycht QT 1744, s. 53; jfr α. Hvad är då lifvets allt (dvs. summan af lifvet), och målet för dess lopp? / Förgänglighet, och narri bara! Leopold 2: 245 (1801, 1815). — (†) alla väsens allt, om Gud; jfr c α. Lidner 1: 51 (1781). Mot alla Väsends Allt till strids mitt intet rycker. Dens. 2: 3 (c. 1785).
c) allt i allom [utveckladt dels (gm fördunkling af pluralbetydelsen i allom) ur det lika lydande i ä. bibelöfversättningar förek. uttr. (se anm. nedan), dels ur t. alles in allem; jfr d. alt i alt, holl. alles in allen, eng. all in all], äfv. allt i allo (Biberg 2: 422 (c. 1820), Heidenstam End. 67 (1889)) o. allt i alla (Muræus Spec. hominis 494 (1674), Leopold 2: 249 (1795, 1815), Carlén Klein 109 (1838), Hagberg Shaksp. 2: 198 (1847), Scholander 2: 294 (1880) m. fl.); jfr allt uti allt (Dalin Vitt. I. 1: 6 (c. 1730)).
α) [närmast anslutande sig till det i anm. nämnda bibliska uttr.] (i framställning af religiös art) om Gud l. Kristus: det som (hos l. för ngn) utgör l. åstadkommer l. uppfyller l. utfyller l. ersätter allt; stundom närmande sig β. Jesus är mig alt i alla. Muræus Spec. hominis 494 (1674); jfr Ps. 214: 7 (1819). Wåre förklarade lekamer (dvs. kroppar) behöfwa intet någon naturlig spis .. Gud blifwer them alt i allom, som them föder och vppehåller. Swedberg Sabb. ro 1288 (1691, 1712). jfr: Et alt uti alt, / Som tusende verldar / I blinken befalt, / Betar mig min syn. Dalin Vitt. I. 1: 6 (c. 1730).
β) (mindre br.) allt (för ngn), (ngns) allt (se b α). Han (hon, det) är den personens alt i allom, är dess ögsten. Holmberg (1795, under tout). Karin blef hans (dvs. E. XIV:s) allt i alla. Fryxell Ber. 3: 262 (1828). Tro och fosterland voro för Gustaf Adolf allt i alla. Därs. 6: 397 (1833).
γ) (ngns) oumbärliga o. till allt (l. allahanda) nyttiga hjälpmedel l. hjälpkälla. Rehnarne utgöra hans (dvs. fjällappens) allt i allom. Læstadius Journ. 220 (1831). jfr: Den stuga, hvilken utgjorde familjens allt i allom: samlingsrum, sofrum, matsal och arbetsrum. Läseb. f. folksk. 175 (1890).
δ) den, som uträttar l. duger till allt; faktotum. Han är alt i allom der, He is do all there. Serenius (1741). Lindfors (1815). — särsk.
α') ngns (l. ngts) allt i allom (osv.) l. allt i allom för ngn, ngns (l. ngts) oumbärliga o. för allt sörjande l. till allt (l. allahanda) dugliga hjälp (-reda) l. biträde; den, som har ngns oinskränkta förtroende o. uträttar alla (maktpåliggande) göromål för honom; (ngns) högra hand. Axel Oxenstjerna var här som allestädes Gustaf Adolfs allt i alla. Fryxell Ber. 6: 62 (1833). (Den) tid, då presten var sin församling allt i allom, så i andeligt som verldsligt afseende. Tegnér 4: 288 (1836). Vaktmästaren .. var hans (dvs. intendentens) allt i alla. Scholander 2: 294 (1880). Odhner G. III:s hist. 1: 240 (1885). (Tanten var) hela husets hjälpreda och allt i allom. Lundegård Titania 22 (1892). jfr: Svensken visar .. den största skicklighet att .. vara sig sjelf allt i allom. Geijer II. 1: 36 (1825).
β') (numera föga br.) substantiveradt (med personligt genus), om en person, som uträttar allt l. förstår sig på (l. vill gälla för att förstå sig på) allt. Denne Allt-i-allom. Fahlcrantz 1: 161 (1842, 1863). Almqvist (1842). Dalin (1871, under Factotum). — (skämt.) Min Herr Allt i Allom. Kexél 1: 92 (1788). Min Vittre Mäster Allt i Alla. Leopold 2: 249 (1795, 1815; till Thorild).
ε) (föga br.) om den l. det, som behärskar l. dominerar l. undanskymmer allt annat. Det tredje Ståndet .., hvilket våra moderna pretentioner gerna skulle villja göra till ett allt i allo, gerna skulle villja låta uppsluka alla andra. Biberg 2: 422 (c. 1820). I hela hans berättelse var Cyno .. allt i alla. Carlstedt Herodot 1: 125 (1832).
Anm. till c. Formen allom är gammal dat. pl. (jfr V 3 a β) i det bibliska uttr. allt i allom. At Gudh bliffuer alt j allom. 1 Kor. 15: 28 (Bib. 1541; NT 1526: all ting j allom; öfv. 1883: allt i alla; gr. ἵνα ᾖ ὁ ϑεὸς τὰ πάντα ἐν πᾶσιν; Luther: alles in allen). Alt j allom Christus. Kol. 3: 11 (Bib. 1541; öfv. 1883: allt och i alla; gr. τὰ πάντα καὶ ἐν πᾶσιν; Luther: alles und in allen).
d) [jfr d. naar alt kommer til alt, eng. when all comes to all] när allt kommer (l. lägges) till allt, när allt sammanräknas l. öfverväges l. blir utredt; när allt kommer omkring; allt sammanlagdt. När allt lägges till allt, är det ej i vår vinterliga ensamhet .. så ödsligt och tråkigt. N. P. Ödman Minnen 1: 89 (1874, 1881). Kanske när alt kom till alt, var mannen själf rädd. Lönnberg Syrend. 127 (1888). När allt kommer till allt och man ser saken i stort. E. Lidforss i Krigsvet. akad. tidskr. 1895, s. 114.
e) [jfr d. alt vel overvejet; jfr äfv. fr. tout bien considéré, eng. all things considered] i förb. allt sammanlagdt o. d., då l. om allt sammanlägges l. tages i betraktande osv. À tout prendre .. Allt sammantaget, allt sammanräknadt, på el. i det hela taget. Dalin Fr. o. sv. lex. (1843, under tout). Allt noga öfvervägadt (dvs. -vägdt). Palmblad Nov. 4: 10 (1851). Allt sammanlagdt kunde man befara (följande). SD (L) 1896, nr 466, s. 1.
f) allt utom, ingenting mindre än, allt annat än (se IV 1 b δ α'), alls icke, raka motsatsen till. Med allt utom blida ögon. Sundblad Ups. 7 (1884). (Krigets) förlopp .. länder fransmännen till allt utom heder. E. Lidforss i Krigsvet. akad. tidskr. 1895, s. 97.
g) [sannol. ombildning af alls om alls (se ALLS 1 c)] allt som allt, användt ss. adv.: i det hela taget; inalles. H. Hjärne i Nord. tidskr. 1892, s. 417. Allt som allt räknar samlingen öfver 2,000 växtarter. SDS 1896, nr 86, s. 2.
j) [jfr mnt. unde al, eng. and all] gm och förbundet med föreg. ord: allt annat, allt öfrigt (jfr anm. 3:o efter V).
α) (numera bl. hvard.) i allm.: och allting, och allt möjligt (annat). En (af dryckeskämparna) gier up andan oc alt, oc Bacchi såppa betalar. Stiernhielm Bröll. 221 (c. 1650). Krafter och alt fyker hän. Dens. Herc. 519 (”529”) (1668). Weste Werther 44 (1783, 1796). Lundquist Corn. Nep. 24 (1875). Han var så artig .. och bjöd mig sitta och allt. Dens. Smink 48 (1887).
β) [jfr holl. een proces verliezen met kosten en al] efter ett af prep. med styrdt sbst.; jfr 1 e. (allo Schroderus Liv. 756 (1626), Gyllengranat 1: 78 (1840) m. fl.; alla Tegel G. I:s hist. 1: 291 (1622), Girs G. I:s hist. 128 (c. 1630) m. fl.; alle OSPT 1687, nr 45, s. 5) Fä .., som af farsot dör, .. skal genast med hud och allo gräfvas .. ned i jord. BB 22: 5 (Lag 1734). Trädet föll med näste och allt. Björkman (1889). — särsk. med afs. på fullständig förlust l. undergång; i sht om ett fartygs totala förolyckande, företrädesvis i uttr. med man och allt [jfr mnt. mit man unde al]. Tegel G. I:s hist. 1: 291 (1622). Ryktet sade .. att han (dvs. sjökaptenen) förlorat med skepp och allt. Runeberg 4: 244 (1836, 1858). Fartyg förloradt med man och allt. SD (L) 1896, nr 546 A, s. 8. jfr: Månge Städher medh folk och alt bleffue aff Jorden vpslukne. Rudbeckius 2 Pred. B 4 a (1622, 1637). — (†) Tw och fyratijo Skepp medh Fålck och allo wordo fångne. Schroderus Liv. 756 (1626). Ett .. Krigzskepp .. är med Folck och alle upflugit (dvs. har sprungit i luften). OSPT 1687, nr 45, s. 5.
3) [jfr eng. the all of God] (†) i förb. Guds allt: alltomfattande l. oändliga väsen; allmakt; storhet, höghet. När man erkänner sitt intet emot hans (dvs. Guds) oändeliga alt. Rydelius Förn. 233 (1721, 1737). Dalin Arg. 1: 101 (1733, 1754). Vår ringhet och Skaparens alt. T. Bergman Intr. i VetA 1764, s. 19. Ödmjukhet, känsla af vårt intet och ditt (dvs. Guds) allt. Wallin 2 Pred. 3: 48 (1824).
XI. Med afs. på de ssgr, i hvilka all ingår ss. första led, märkes:
1) Bland de talrika ssgrna med all- (se A) utgår endast ett ringa fåtal från fsv. De allra flesta äro omedelbart l. medelbart bildade efter främmande mönster [i sht t. bildningar med all-; jfr eng. all- samt lat. omni-, gr. παν-, παντο-], dels redan under 1600-talet (särsk. af Stiernhielm), dels o. i sht under senare tid. Särsk. mot slutet af 1700-talet, då de bl. a. af Thorild användas i stor utsträckning, börja de blifva mycket vanliga. Med synnerlig förkärlek begagnas de af nyromantikern Atterbom samt af C. E. Fahlcrantz. — I arkaiserande öfvers. från isl. har all- (särsk. af Björner) användts i förb. med adj. (l. part.) o. adv., dels [motsv. isl. al-] för att beteckna, att en egenskap osv. förekommer utan inskränkning l. i högsta möjliga grad, dels [motsv. isl. all-] i bet. mycket, högeligen. — Ssgrna med all- tillhöra företrädesvis dels det religiösa l. filosofiska språkbruket, dels den poetisk-retoriska stilen. De flesta af de sistnämnda äro af tillfällig natur, o. många hafva anträffats bl. en l. annan gg l. alldeles enstaka; af dessa tillfälliga bildningar har endast ett urval här medtagits.
2) Bland ssgrna med all- kunna för öfr. med afs. på bildningssätt o. bet. följ. hufvudgrupper urskiljas:
a) i förb. med adj. (t. ex. -BARMHÄRTIG, -GOD, -STARK) har all- vanl. bet.: i alla afseenden, utan inskränkning, fullkomligt; ofta stegras denna bet. till: oändligt, absolut, i högsta fullkomlighet [jfr t. allbarmherzig o. d., eng. all-merciful o. d.].
b) i förb. med p. pf. (t. ex. -BERÖMD) samt adj., som kunna omskrifvas med ett pass. uttr., (t. ex. -BEGRIPLIG, -BEKANT) har all- vanl. bet.: allmänt, af (l. för) alla [jfr t. allbeweint, allbekannt o. d., eng. all-honoured o. d.].
c) i förb. med p. pr. af tr. vb (t. ex. -SEENDE) motsvarar all- ett ss. direkt obj. användt allt (jfr B) l. alla [jfr t. alldurchdringend o. d., holl. albeheerschend o. d., eng. all-destroying o. d. samt allefficient o. d.]. Med anslutning till dylika bildningar ingår all- stundom förb. med p. pr. af intr. vb; se t. ex. ALL-FÖRBARMANDE, -HÄRSKANDE.
d) till c ansluter sig förb. med nomen agentis, där all- vanl. kan återgifvas med alltings l. allas (t. ex. ALLBETVINGARE) [jfr t. allbeherrscher o. d., holl. albeschermer o. d., eng. all-sustainer o. d.]; jfr ALLFÖRBARMARE, äfvensom ALLARFVINGE.
e) i förb. med andra (i sht abstr.) sbst. förekommer all- med mycket få undantag (ss. ALLMAKT) endast tillfälligt; det betecknar där vanl. ngt ss. alltomfattande l. allmänt, ofta med (ett visst) bibegrepp af oändlighet l. högsta fullkomlighet (jfr a). — ALLGODHET, -VISHET o. d. äro rätteligen att betrakta ss. afl. af adj. ALLGOD, -VIS o. d.
f) all- ingår äfv. i ngra ssgr (i sht af adjektivisk art), hvilka motsvara ett uttr., där all (i bet. II) l. pl. alla står som attribut till ett sbst.; sådana äro t. ex. ALL-DAGLIG, -SIDIG samt ALLMAN.
3) I de flesta af ssgrna med allt- (se B) är senare leden p. pr. af ett tr. vb o. allt utgör eg. direkt obj. (jfr 2 c). Ngn gg är senare leden ett nomen agentis af ett tr. vb (t. ex. -OMSTÖRTARE) [jfr t. allesfresser, alleswisser]. Sällan förbindes allt- med p. pr. af ett intr. vb (t. ex. -FÖRBARMANDE) l. med ett abstr. sbst. (t. ex. ALLT-LIF, -OMSTÖRTNING). Rätt ofta förekommer skrifsättet ALLT-UPPLIFVANDE o. d. (med bindestreck).
4) Bland de (mera) tillfälliga ssgrna med all- o. allt- äro synnerligen många, hvilkas senare led börjar med en obetonad förstafvelse, ss. be-, för-, om-. Denna företeelse, till hvilken öfriga germ. spr. erbjuda motstycken, torde väsentligen bero därpå, att flertalet af dessa ssgr tillhör l. urspr. tillhört skaldespråket, där växling mellan betonad o. obetonad stafvelse af metriska skäl ofta är önskvärd.
Ssgr (se ofvan XI): A: ALL-ANDE3~20. [jfr t. allgeist] den i alltet inneboende l. sig uppenbarande anden (i panteistisk mening). Ett medvetet organ för allanden. Lysander Faust 168 (1875). Dens. Skr. 392 (1878). jfr ALLT, sbst., o. VÄRLDS-ANDE, -SJÄL. —
(XI 2 d) -ARFVINGE~200 l. ~020. (enst.) universalarfvinge. Hagberg Shaksp. 4: 11 (1848; eng. sole heir). —
(XI 2 a) -BARMHÄRTIG~020. [jfr t. allbarmherzig] Den Allbarmhertiges sinnelag. Wallin 2 Pred. 1: 111 (1825). I den Allbarmhertige Gudens namn. Ekelund Medelt. hist. 91 (1828, 1834). Thomander Skr. 1: 26 (1829). —
-BEGRIPLIGHET—010~2 l. ~0201. särsk.: (†) egenskap att omfatta allt. Mathesis (är) för sijn allbegrijpelighet, och o-vthsäyelige Nyttor skul .. een rätt Furstligh öfning. Stiernhielm Arch. C 2 a (1644); jfr Därs. A 2 a. —
(XI 2 c) -BEHÄRSKANDE~0200, adj. [jfr t. allbeherrschend] Ingelgren 308 (c. 1810). Det musikaliska elementet .. (är i denna dikt) det allbeherskande. Ljunggren SVH 4: 359 (1890). jfr ALLTBEHÄRSKANDE. —
(XI 2 b) -BEKANT~02. [jfr t. allbekannt] (C. XII:s) ifver för modersmålets .. renhet är allbekant. Atterbom Siare 2: 72 (1843). Wikner Pred. 87 (c. 1874). —
(XI 2 b) -BERÖMD~02. [jfr t. allberühmt] Atterbom Minnen 304 (1818). Dens. Siare VI. 2: 223 (1855). —
(XI 2 c) -BESEGRANDE~0200, adj. Fahlcrantz 1: 6 (1835, 1863). E. H. Tegnér Hem. ord 65 (1881). jfr ALLTBESEGRANDE. —
(XI 2 b) -BESJUNGEN~020. [jfr t. allbesungen] I (Greklands) allbesungna trakter. Atterbom Lyr. 3: 57 (1813). C. F. Dahlgren S. arb. 2: 126 (1840). —
(XI 2 d) -BETVINGARE~0200. [jfr t. allbezwinger] Allbetvingarn Död. Atterbom LÖ 2: 410 (1854). Spongberg Ajas 49 (1866). —
(XI 2 c) -BJUDANDE~200. som bjuder l. befaller öfver alla. C. F. Dahlgren S. arb. 2: 288 (1821). I det allbjudande romerska folkets (åsyn). Rydberg Sägn. 26 (1874, 1884). —
-BLICK~2. allseende l. till allt trängande blick. Ling As. 309 (1833). (Tankar,) för Herrans allblick uppenbara. Kullberg Jerus. 1: 5 (1860). Lysander Skr. 368 (1877). —
-BLID~2. [efter isl. allblíðr] (arkaiserande) mycket blid. I allblitt väder. Björner Sorl. 11 (1737). —
-BLODIG~20. [efter isl. alblóðugr] (arkaiserande) alldeles l. öfverallt blodig. Björner Sorl. 11 (1737). —
-BOFVERI, -BOTSROT, se d. o. —
-DAGA, -DAGLIG(HET), -DAGS-, -DELES, -DENSTUND, -DENTID, se d. o. —
-DÅGENHET. [jfr DUGA (dåga)] (†) allsidig l. stor duglighet. Jag lather affectionen bliffua j sit werde, huru wijdt den ens aldågenheet örkar (dvs. eggar) heller icke. A. Oxenstierna Bref 4: 456 (1648). —
(XI 2 e) -ENHET~02 l. ~20. [jfr t. alleinigkeit] filos. En absolut ursprunglig all-enhet af både natur och naturorsak. Leopold 4: 183 (c. 1820). Geijer I. 5: 126 (1842). Boström Proped. 33 (1851?). —
-ENHETSLÄRA—10~20. [efter t. alleinigkeitslehre] filos. Denna (dvs. Schellings) filosofi, kallad identitets-filosofi, äfven all-enhets-lära. Geijer I. 5: 123 (1842). —
-ENS, -FADER, se d. o. —
-FALD~2, r. l. f. (enst.) oändlig mångfald. Fahlcrantz 2: IV (1864). —
(XI 2 c) -FAMNANDE~200, adj. Allfamnande haf. Fahlcrantz 3: 65 (1864). Janzon Catullus 2: 4 (1891). —
(XI 2 d) -FRESTARE~200. person, som försöker sig på l. frestar allt. V. E. Öman i Framtiden 1877, s. 11 (om Faust). Allfrestaren Thorild. Lysander Almqv. 166 (1878). jfr MÅNGFRESTARE. —
(XI 2 a) -FULLKOMLIG~020. Den Allfullkomlige (dvs. Gud). Wallin 1 Pred. 3: 85 (c. 1830). Wikner Vitt. 71 (1871). —
(XI 2 c) -FÖDANDE~200, adj. [jfr lat. omniparens] (enst.) Then Allfödande Faderen. Stiernhielm Arch. A 2 a (1644). —
(XI 2 c) -FÖRBARMANDE~0200, adj. [jfr t. allerbarmend] som förbarmar sig öfver alla l. oändligt. Den .. allförbarmande .. Guden. Geijer I. 7: 7 (1817). jfr ALLTFÖRBARMANDE. —
(XI 2 d) -FÖRBARMARE ~0200. [jfr t. allerbarmer] om Gud. Wallin Rel. 1: 345 (1820, 1825). Knäböja vid Allförbarmarens thron. Bremer Grann. 2: 317 (1837). —
(XI 2 e) -FÖRENING ~020. (enst.) Du, hvarje tänkbar godhets allförening. Atterbom LÖ 2: 111 (1827, 1854). —
(XI 2 e) -FÖRMÅGA~020. [jfr t. allvermögen] Stagnelius 2: 487 (1814). Din (dvs. kärlekens) allförmåga. Stiernstolpe Ob. 128 (1816). —
(XI 2 d) -FÖRTJUSERSKA~0200. Atterbom Minnest. 2: 199 (1853; om Aurora Königsmark). C. A. Kullberg i SAH 41: 78 (1866). —
-GEMEN, se d. o. —
(XI 2 c) -GLÄDJANDE~200, adj. (-glädande Thorild 1: 68 (1784)) Den allglädjande solens ljus. SvT 1851, nr 20, s. 3. —
-GOD(HET), se d. o. —
-GÄNG. [jfr isl. algangsa samt fsv. gänger] (†) allmänt gängse. Ett skalckastyck .., / Som blifwa må algängt. Gyldenhielm Ps. 142 (c. 1605). —
-HELGON, -HELGONA (DAG osv.), se d. o. —
(XI 2 c) -HÄRJANDE~200, adj. [jfr t. allverheerend] Böndagsplakat 1784, s. 1 a (om hungersnöd). Den allhärjande döden. Wallin 1 Pred. 2: 418 (c. 1830). En allhärjande farsot. Lundegård Stormf. 37 (1893). —
(XI 2 d) -HÄRJARE~200. J. G. Oxenstierna 4: 361 (1815; om döden). Tiden, allhärjaren. Nilsson Ur. 2: 148 (1865). Den fruktade allhärjaren från norden (dvs. frosten). Lange Ödeb. 214 (1884). särsk. ss. benämning på döden: Allhärjaren (hade) tryckt sitt .. insegel på hans .. panna. GHT 1895, nr 225, s. 2. —
(XI 2 c) -HÄRSKANDE~200, adj. [jfr t. allherrschend] behärskande allt l. alla; oinskränkt l. enväldigt härskande. Det .. allherskande Roms mest lysande ätter. Fryxell Ber. 10: 237 (1842). (I England) vore .. icke (menade Thorild), såsom i Sverige, fåkunnigheten, dåsigheten, lågstämdheten allherrskande. Atterbom Siare 4: 244 (1847). Forssell Stud. 2: 12 (1888; om åsikt). Eros, den allherskande. Lagerlöf Berl. 2: 96 (1891). —
(XI 2 d) -HÄRSKARE~200. härskare öfver allt o. alla; oinskränkt l. enväldig härskare. Livijn 2: 82 (1831). särsk.
a) [jfr gr. παντοκράτωρ] om Zeus. Johansson Hom. Il. 1: 529 (1846). En örn .., / .. Allherrskarns bud. Wirsén Dikter 138 (1876). jfr: Zeus, allherrskarn. Runeberg 5: 161 (1863).
(XI 2 d) -HÄRSKARINNA10032, äfv. 3~1020. Allherskarinna, natur ..! Oscar II Skr. 3: 40 (1864, 1888). (Magien) blir .. allherrskarinna öfver folkens .. fantasilif. Rydberg Magi 36 (1865). —
-KLOK~2.
1) [jfr isl. allfróðr, allvíss] (arkaiserande) i hög grad klok. Verelius Ind. (1681, under allruna). Wisén Oden 32 (1873).
2) klok på allt; som förstår sig på allt. —
-KRAFT, se d. o. —
2) [jfr t. allkundig] kunnig i allt; som känner till l. förstår sig på allt. Stiernhielm Fateb. (1643, under allruna). Dalin (1850). C. R. Nyblom i Nord. tidskr. 1896, s. 657. —
-KUNSKAPSLÄRA—10~20. Länge ansåg man .. (filosofien) för en ojäfvig allkunskapslära. Leopold 4: 338 (c. 1820). —
(XI 2 b) -KÄND~2. allbekant. Thorild 2: 61 (1784). Bland dessa (dikt-)alster är Suomis sång allkänd. NF 13: 561 (1889). —
(XI 2 e) -KÄNSLA~20. Fahlcrantz 3: 49 (1831, 1864). Delaktigheten i gudomens allkänsla. Lysander Almqv. 74 (1878). —
(XI 2 e) -KÄRLEK~20. [jfr t. allliebe] Atterbom Siare 1: 93 (1841). A. Vannérus i Ord o. bild 1894, s. 581. konkret, om Gud: Atterbom Minnen 468 (1818). —
(jfr XI 2 f) -KÖN~2. (knappast br.) språkv. Densamme, .. flertal, allkön desamma. Strömborg 130 (1852). jfr följ. —
-KÖNSFORM—0~ l. —1~2. (knappast br.) språkv. för samtliga genus gemensam form. (Adjektivets pluralformer på -a) äro .. omnis generis (allkönsformer). Tullberg Sv. spr. 23 (1836). Strömborg 130 (1852). —
-LIF~2. [jfr d. alliv(et), t. allleben] sammanfattning af allt lif; lif, som i sig sammanfattar l. innefattar allt enskildt lif. Geijer I. 3: 258 (1813). Ling As. 383 (1833). Vi liksom .. känna oss ett med naturens all-lif. Ljunggren Est. 2: 72 (1860, 1883). jfr ALLTLIF. —
-LUSTIG. (†) mycket l. helt munter l. hurtig. Wij gå til Slagz al-lustig' oförsagd'. Stiernhielm Fred. Intr. 5 (1649). —
-MAKELIGA. (-lig Stiernhielm Herc.; möjl. adj.) [sannol. efter ä. t. allmächlich, mht. almechlich; jfr t. allmählich; se för öfr. MAKLIG] (†) helt sakta l. småningom. Huarigenom .. (Arkimedes) allmakeliga kom närmare til sin föresatte Crone-prof. Stiernhielm Arch. B 2 b (1644). Han (dvs. vägen) glijder all makelig ut-åt / Lutande. Dens. Herc. 295 (1668). Anm. I sist anf. ex. kan all äfv. fattas ss. särsk. ord (se I 2). —
-MAKT, -MAN, se d. o. —
-MENING. (†) allmän(t) l. samfäld(t) mening l. beslut. Then allmening och beslutning, som .. i Strengnes uthaf alle rikesens ständer belefvat och samtyckt blef. RA 1: 549 (1547). —
-MODER, -MOGE, -MUNDEVÄG, -MÄKTIG, se d. o. —
-MÄN, -MÄNNELIG, -MÄNNEVÄG, -MÄNNIG, -MÄNNING, se d. o. —
-MÖJLIGHET —00~2, äfv. ~201. gymn. om åsikten, att man i gymnastik vore berättigad att öfva alla mekaniskt möjliga gymnastiska rörelser. De båda stridiga grundsatserna, urvalets och allmöjlighetens. Ling Öfv. 57 (1866, 1880). Gymnastiken får ej eftersträfva hvad som med en konstterm blifvit kalladt ”allmöjligheten”. Tidskr. i gymn. 2: 567 (1887). —
2) filos. närvarande i allt (särsk. i panteistisk mening). Det gudomliga väsendet (skulle enl. den hinduiska religionen), såsom allnärvarande och allmänt, icke .. äga någon urskiljande bestämdhet. Wikner Lifsfr. 2: 132 (1879).
3) i sin helhet närvarande. Denne ande var nu icke droppvis närvarande i menniskorna .. utan han var allnärvarande i hela deras väsende. Lysander Faust 162 (1875). —
-NÄRVARELSE~0200 l. ~1200. allestädesnärvaro. Carl IX Svar O 2 a (1606). Fahlcrantz 5: 61 (1841, 1865). —
-NÄRVARO~020 l. ~120.
1) allestädesnärvaro. Guds allnärvaro. Atterbom Siare 4: 18 (1847). Wirsén i PT 1882, nr 212 A, s. 3. jfr: Denna Förnuftets inre oändlighet är .. hvad man rätteligen kan kalla Guds närvaro och allnärvaro, men icke Hans allestädesnärvarelse, då Han ej .. bestämmes af rummet. Boström Proped. 31 (1851?).
(XI 2 c) -OMFATTANDE~0200, adj. Ljunggren Est. 2: 44 (1860, 1883). Rydberg Magi 98 (1865). jfr ALLTOMFATTANDE. —
(XI 2 d) -OMFATTARE~0200. [jfr t. allumfasser] om det högsta väsendet. Lysander Faust 21 (1875). Rydberg Faust 187 (1878). —
(XI 2 c) -REGERANDE~0200, adj. Then Allregerande Jupiter. Stiernhielm Virt. G 4 b (1650). Fahlcrantz 4: 222 (1865). —
-RÅDANDE, se d. o. —
-RÅDIG. (i Finl., föga br.) = -RÅDANDE. Meurman (1846). jfr: (Regeringspartiets) allrådigste chef. Lagus Kellgren 81 (1884). —
-SAMLARE~200. (enst.) en, som samlar allt möjligt. En matt, halfvitter Allsamlare. Thorild 2: 9 (1784). —
-SEENDE, -SIDIG(HET), se d. o. —
-SJÄLFMEDVETENHET~10201 l. ~10102. filos. (Till) Förnuftets ideala attributer .. (hör bl. a.) Allsjelfmedvetenhet, d. v. s. absolut eller oändlig sjelfmedvetenhet. Boström Proped. 32 (1851?). —
-SKY. (†) (Visheten) leedsagade them (dvs. Israels barn) genom willene allskyyn. L. Petri Sal. vish. 11: 2 (1561; sannol. felaktigt; Bib. 1541: ena willa ökn). —
(XI 2 c) -SKÅDANDE~200, adj. Zeus' allskådande blick. Johansson Hom. Il. 15: 461 (1848). jfr ALLTSKÅDANDE. —
-SKÖNS, se d. o. —
-SLAGS, se SLAG. —
(XI 2 c) -SLUKANDE~200, adj. Allslukande lidelses hvirfvel / fört i förderfvet dig ned. Janzon Catullus 2: 22 (1891). jfr ALLTSLUKANDE. —
-STARK~2.
a) (numera föga br.) om Gud l. Guds försyn o. d. Guds alstyrande försyn. Rydelius Förn. 268 (1721, 1737). Lehnberg Pred. 1: 174 (c. 1800).
b) i annan anv.: som utöfvar ett mycket stort inflytande; allrådande; allsmäktig. (Prosten) var .. nära nog allstyrande i socknen. Wetterbergh Altart. 291 (1848). —
-STÄDES, se d. o. samt ALLESTÄDES. —
-SVART~2. [efter isl. alsvartr] (arkaiserande) helsvart. Allsvarta oxar. Afzelius Sæm. E. 70 (1818). —
-TID, -TING, se d. o. —
(XI 2 c) -TJUSANDE~200, adj. Den .. alltjusande blicken. Thorild 1: 66 (1784). Gumælius Passow (1841, under πανϑελγής). —
(XI 2 c) -VERKANDE~200, adj. Stiernhielm Arch. A 2 b (1644). Leopold 3: 37 (1802, 1816). (Kristus) är Fadrens allverkande ord. Melin Jesu lef. 3: 6 (1849, 1860). —
-VETANDE, -VETENHET, se d. o. —
-VILJA~20. allmän vilja; allas vilja. Om Allvilje verkligen skall styra, så måste också Alle vilja. Thorild 3: 386 (1794). —
-VIS(HET), -VÄG, -VÄGES, se d. o. —
-VÄLDE~20. allt omfattande l. allmänt l. oinskränkt välde; envälde. En till allvälde kommen falsk philosophi. Atterbom Siare 5: 137 (1849). Wisén Oden 87 (1873). —
-VÄPNAD~20. [efter isl. alvápnaðr] (arkaiserande) fullt (be)väpnad; i full rustning. Björner Vols. 10 (1737). —
-VÄRLD~2. (numera knappast br.) hel värld. Den Store, en allverld / Styrande Anden. Franzén Skald. 7: 233 (1822). Allverldens gränser. Ling As. 313 (1833). —
-VÄSEN~20. filos. allt omfattande l. oändligt väsen. Föreställningen, att alla de särskilda gudarna .. äro sidor af samma gudomliga allväsen. Centervall Mytol. 2 (1897). —
-VÄSENDE~200. = -VÄSEN. Ling Edd. sinnebildsl. Tillägg (1820). Nyblæus Rel. upps. 77 (1868, 1874). —
-ÄTANDE~200, adj. [jfr d. altædende, lat. omnivorus] som förtär föda af alla(handa) slag; i sht zool. som söker sin föda inom både djur- o. växtriket. De knöliga (tänderna) tillhöra .. egentligen fruktätande eller allätande djur. Sundevall Zool. 38 (1835, 1864). (Skatan) är allätande. Leche i NF 14: 1235 (1890). —
-ÄTARE~200. jfr -ÄTANDE; i sht zool. Menniskan och öfriga omnivorer (all-ätare). Thorell 1: 57 (1860). (Ankorna) äro .. liksom svinen verkliga allätare. Smitt i NF 1: 789 (1876).
B (i allm. anslutande sig till IV 3; de flesta af tillfällig natur): ALLT-BEHÄRSKANDE3~0200, adj. Thomander Skr. 3: 256 (1826). Samtiden 1874, s. 329. jfr ALLBEHÄRSKANDE. —
-FATTANDE~200, adj. Thorild 1: 38 (1782). (Linnés) altfattande .. förstånd. O. Swartz Præs. i VetA 1790, s. 38. —
-FÖRBARMANDE~0200, adj. (föga br.) = ALLFÖRBARMANDE. Den alltförbarmandes thron. Rundgren Minnen 2: 82 (1865). —
-FÖRSAKANDE~0200, adj. (Sankt Franciscus,) medeltidens alltförsakande apostel. Bildt Ital. 146 (1896). —
-LIF~2. (enst.) Atterbom Siare 1: 158 (1841). (Förgängelsen är enl. Thorilds Archimetria) ett villkor för allt-lifvets .. bestånd och fortsättning. Därs. 5: 264 (1849). jfr ALL-LIF. —
-OMFATTANDE~0200, adj. [jfr d. altomfattende] Adlerbeth Æn. 160 (1804, 1811). Humorn är .. universel, alltomfattande. Nyblom i NF 7: 63 (1883). jfr ALLOMFATTANDE. —
-OMSTÖRTANDE~0200, adj. —
-SEENDE~200, adj. = ALLSEENDE. Mörk Ad. 2: 455 (1744). Guds altseende öga. Nohrborg 196 (c. 1765); Crusenstolpe CJ 2: 269 (1845). substantiveradt, om Gud: Den Alltseende. Thorild 3: 97 (1791); Lehnberg Pred. 1: 149 (c. 1800); Hagberg Shaksp. 5: 277 (1848). —
-STYRANDE~200, adj. Gudz altstyrande hand. Swedberg Sabb. ro 288 (1701, 1710). Wallin 2 Pred. 3: 198 (1827). jfr ALLSTYRANDE. —
-UPPLIFVANDE~0200, adj. Thorild 1: 31 (1782). Du sköna, alltupplifvande sol. Bremer Grann. 2: 161 (1837). —
-UPPSLUKANDE~0200, adj. Aug. Quennerstedt i Teol. tidskr. 9: 149 (1869). Janzon Catullus 2: 8 (1891). —
Anm. till B. Jfr ssgrna med adv. ALLT.
C [efter fsv. alz- (eg. gen. sg. n. af alder) i ssgr; jfr äfv. fd. alz(mughænde osv.), isl. alls-]: ALLS-FATTANDE, adj. (†) allt omfattande. Alzfattande, Omnitenens. Lex. Linc. (1640). —
-KÖNS, -MÄKTIG(HET), -TING(E)S, se d. o. —
-VÅLDANDE, -VÅLDIG(HET), -VÄLDE, -VÄLDIG, se d. o.
D: ALLA-HANDA, -LUNDA, -REDAN, se d. o. —
-LEDES, se d. o. —
-SIDES, se d. o. —
-STÄDES, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content