publicerad: 1898
ALLVETANDE (om uttal se föreg.), n.; best. -et; pl. (enst.) -en.
Etymologi
(mindre br.) vetande, som omfattar allt. Weste (1807). Det gudomliga allvetandet. Rudin 2 Evigh. 2: 257 (1884, 1889). — (enst.) i pl. Gud (behåller) sin allvetenhet, men i ständigt nya allvetanden. Wikner Lifsfr. 2: 202 (1884).
Spoiler title
Spoiler content