[jfr t. alveole, fr. alvéole, af lat. alveolus, fördjupning, skål, nylat. äfv. cell i en honungskaka, dimin. af alveus, urholkning, bikupa, af alvus, buk, bikupa]
mindre, skålformig fördjupning; hålighet; cell. Blombotten (hos solrosen) består af alveoler sådana som cellerna i en honungskaka. Strindberg Tr. o. otr. 4: 230(1897); jfr 3. — särsk.
1) (†) paleont. benämning på vissa skålformiga petrifikat l. petrifikatdelar, ss. stenutfyllningar af kamrarna i ortoceratitskal. Wallerius Min. 392(1747). Alveoler, .. (Mineral.) Regenbogenschüsslein, Alveoli. Möller(1790). Heinrich(1814).
2) paleont. fördjupning l. urholkning i ett slags fossil. Linnarsson i NF 2: 154(1876). Rostrum eller sprötet (hos belemniterna) .. är cylindriskt, .. i den främre (änden) med en trattformig urholkning, alveolen. Nathorst Jord. hist. 776(1893).
3) (föga br.) cell i en honungskaka; mest i pl. G. Dalin(1871). NF(1875).
4) [utveckladt ur 3] anat. tandhåla. Hvarje tand har en särskild alveol. Key i NF(1875).
5) [utveckladt ur 3] anat. benämning på små, vanl. tätt sittande håligheter (med ett lösare innehåll) i en organisk väfnad; mest i pl. Key i NF(1875). Hopar af små blåsor (lung-vesikler eller alveoler), hvilka utgöra (luft-)rörens ändar. Düben i NF 10: 288(1886). — jfr LUNG-ALVEOL.
Ssgr: ALVEOL-HÅLA103~20. = ALVEOL 4. Rothinnan förmedlar tandens vidfästning till alveolhålan. Ulmgren i BfH 2: 13(1881). —
