SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AMMONSHORN am3ons~hω2rn (a`mmonshorn Weste), n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr d. o. t. ammonshorn (i bet. 2, 3), öfv. af lat. cornu Ammonis; jfr under AMMONIT, sbst.2]
1) (föga br.) i eg. bet.: (guden Jupiter) Ammons horn; horn likt dem, med hvilka Jupiter Ammon brukade framställas. Mer eller mindre vridne .. och som post-horn, ammons-horn, tållar och skrufpinnar skapte petrificerade Sneckskal. Bromell Bergart. 48 (1730); jfr 2.
2) paleont. = AMMONIT, sbst.2 På Guppen bland Alperna, mer än 4000 fot öfver hafvet, äro fundne Ammons-horn. Bergman Jordkl. 132 (1766). Weste (1807). (Plancus) fann i Hafssanden vid Rimini en .. massa af små för blotta ögat osynliga djurskal, som han kallade för Ammons-horn. J. G. Agardii i SKN 1843, s. 109. Cleve i NF (1876).
3) [jfr Hyrtl Anatomie des menschen 711] anat. viss del af människans hjärna. Florman Anat. 2: 89 (1830). Ammonshorn .., äfven kalladt hippocampus major eller pes hippocampi, en större, utanpå hvit ås med inrullad grå nervmassa, belägen å bottnen af det mellersta hornet i menniskohjernans sidoventrikel. Düben i NF (1876).
Spoiler title
Spoiler content