[af t. amulet, n., fr. amulette; jfr eng. amulet; af lat. amulētum, af oviss härkomst; se för öfr. Kluge, Murray]
talisman, ett ss. skyddsmedel mot trolldom, sjukdomar o. d. buret mindre föremål (ss. relik, sten, metallstycke osv.) med l. utan inristade mystiska tecken. Ödmann Beskr. om Kamt. 180(1787). Amuleter och förvarings-medel mot förtrollelse och onda Andar. GT 1788, nr 64, s. 3. Var medaljongen, som hon bar i en fin guldkedja om halsen, en amulett, hvilken skyddade mot onda ögon? Heidenstam End. 207(1889). (Judarna) binda vid pannan sin amulett eller fetisch i form af en liten svart kub. A. Jensen i GHT 1895, nr 260, s. 2.
