AMURGRÄS amɯ3r~grä2s, n.; best. -et; pl. =.
benämning på flere gräs, som torkade hafva samma vällukt som amuren (i bet. 1), ss. Milium effusum Lin., hässlebrodd, luktgräs; Anthoxanthum odoratum Lin., vårbrodd; Hierochloa borealis Schrad., myskgräs, ängsmyska. Amurgräs kallades Aira .. den vi sågo .. säljas .. i små qvastar .. at hänga up i husen, för behagelig lukt. Linné Västg. 145 (1747; om Hierochloa borealis?). Amurgräs, Myskagräs, Majgräs. Holcus odoratus (= Hierochloa borealis). Rothof (1762). Myskegräset .. lemnar vid torkningen åt höet en behaglig och angenäm lukt, likasom luktgräset (dvs. Milium effusum) .., hvarföre båda dessa gräs ock kallats myskegräs, luktgräs och amurgräs. Arrhenius Jordbr. 3: 59 (1862). Fries Ordb. (c. 1870). Torkadt, utvecklar gräset (Milium effusum) samma behagliga lukt (af kumarin) som Melilotus och Amur. Det har derför i Sverige fått namnen ”amurgräs” och ”luktgräs”, hvilka namn i somliga trakter tilläggas äfven andra gräs med liknande vällukt, t. ex. vårbrodden (An(t)hoxanthum odoratum L.). Sandahl i NF 11: 3 (1887). — jfr AMUR, sbst.2 2.
