AMYGDALIN amyg1dali4n, äfv. 10—, n. l. r.; best. -et l. -en.
Etymologi
[jfr t. amygdalin, n., eng. amygdalin, fr. amygdaline, f., af lat. amygdala, -um, gr. ἀμυγδάλη, mandel]
kem. i bittermandel (o. andra frön m. fl. delar af till familjen Drupaceæ hörande växter) ingående bitterämne. Berzelius i Årsber. t. VetA 1831, s. 285. Den genom amygdalinets sönderdelning uppkomna blåsyran är orsak till bittermandelns giftiga egenskaper. Cleve Handlex.(1883).
